Jag kan nämna ett sådant "äventyr", som nu är bortåt 50 år gammalt…
Jag blev anvisad en plats där ett gammalt kakelugns- och krukmakeri skulle ha haft sitt lertag en gång i tiden, och faktiskt hittade jag det, trots att det var helt övervuxet av småskog och annan vegetation.
Leran var i detta tillstånd "grönaktig", och absolut inte "ren", utan innehöll massor av små svarta stenbitar som jag tror var skifferskärvor.

För att göra en lång historia kort, började jag det slitsamma jobbet med att gräva och ta hem denna lera, och det kan tilläggas att platsen var väldigt oländig och inte alls lätt att komma nära med något fordon.

Leran krävde förstås uppslamning, siktning och torkning i några stora gipstråg som jag gjutit.

Någorlunda finsiktad, blev den en utmärkt lergodslera för drejning, och skärven fick en mild, rödaktig färg efter bränning.

Men jag siktade också slamman litet grövre (gammalt myggfönster), och då fungerade den fint som stengodsglasyr, (råglaserad förstås) , och den blev i vedbränning vackert mossgrön (litet grönare än celadon), och med svarta prickar…..

Det här var spännande och lärorikt, men var också kolossalt tids- och arbetskrävande….!

En ekonom skulle omedelbart ha gjort tummen ned för det här tilltaget….🙂

/////////////////////////

Men, man behöver ju inte göra detta så storskaligt……
Att ta hem en hink med lera och utforska den, borde vara en spännande upplevelse för alla som har något slags relation till keramik….

Vilken fin historia, ambitiöst. Själv grävde jag upp rödlera på tomten som barn och gjorde en stor dinosaurie av, den var massiv och sprack överallt när den torkade, hi, hi. Jag minns att jag armerade den med ståltråd. Jag brände den aldrig.

Den största mängd rödlera som jag har tagit hem är med lastbil och det blev rätt många ton . Tar fortande lera men i mycket mindre mängder och annat material ute från naturen direkt och för glasyrer också. Bra med släkt som är geologer när man får problem ibland .
Bild på gyckelkrus från en liten ler bit till färdig bränd. Leran är tagen på
5meters djup

#3: Många ton! Där har du skillnaden mellan en riktig keramiker och en hobbykeramiker. Jag har som mest grävt upp en hink med lera.😲😁

Jag har Blålera på stranden på landet och brukar roa mig med den när jag badvaktar barnen. Den är rolig, lite mer elastisk än vanlig lergodslera. Det känns dock som att den är rätt skräpig med sand och annat i. Jag har funderat på i vilken mån den skulle hålla för bränning. Har dock inte egen ugn, så jag är inte benägen att testa (och riskera att förstöra andras ugn eller alster), men det vore kul att veta -om det blev något som man skulle vilja föreviga… (Jag slängde in en liten skulptur i bastuugnen och det sprack förstås. Men känns inte som ett helt rättvist test…) Vad säger ni?

#5: Om du har en likadan bastuugn som jag har så gick nog uppvärmningen alldeles för snabbt. En vanlig skröjbränning borde leran tåla. Jag har testbränt små lerprover från olika ställen och det har alltid gått bra.

#5: gör nån liten grej och bränn den på ett fat i stengods, i värsta fall blir det en pöl

Det blir med total garanti ingen pöl, det kräver mycket mera värme.