(felpost)

Helt klart så kommer det en marknad för detta. Men ju inte bara för att det är just den tekniken, man måste kunna tillföra något som inte kunde göras på annat sätt eller så skall det vara speciellt på något sätt.

Tekniken är väl ganska långsam? En god drejare är nog betydligt snabbare. Jag tycket också att sådana ser just maskintillverkade ut. Sen brukar dom bli randiga om man inte använder ett mycket litet munstycke, detta leder väl till behov av efterbearbetning? Jag är alltså ganska negativ, folk har hållt på med detta länge och jag har aldrig sett verk som gett mej köplust.

Nu vet jag inte hur bra du är på att dreja Rolnor, själv har jag varit ganska bra på det men inte så bra att jag skulle kunna dreja det som finns på filmerna! I övrigt så är väl denna teknik inte ett alternativ till drejskivan.

Själva 3-D-printprocessen ger ju ett smått spektakulärt intryck när man ser filmer på Youtube.
Man ser ett föremål växa fram, till synes "av sig själv". framför sina ögon. Magi…!
Dessutom filmat så att man får intrycket av att det går fort, vilket det definitivt inte gör…

Jag tror att vi blir en aning "carried away" inför det första intrycket av ny fantastisk teknik…..precis på samma sätt som vi människor alltid reagerat, innan vi till slut börjar analysera hur vi skall dra verklig nytta av det som är nytt och bländande…

3-D-printning har definitivt framtiden för sig inom många områden, men just keramisk produktion ligger nog inte högst på den listan.

Det är ju inte skrivaren som skapar bra eller dålig keramik.
All eventuell begåvning, eller brist på densamma, sitter i operatörens huvud, samt begränsas av operatörens förmåga att hantera CAD-mjukvara….
Skall man 3-D-printa intressant keramik, finns säkert stora möjligheter för den som är kreativ och duktig i CAD-miljön…..och om vederbörande har tidigare kunskaper och känsla för materialet, är det ju bara en fördel…..eller inte…? (här ser jag en framtida diskussion, beroende på var man "kommer ifrån"…)

Som en ren produktionsmetod för keramik har 3-D-printningen ingen framtid.
Tekniken är helt enkelt för långsam, dyr och klumpig.
Fast klumpigheten står operatören för…maskinen är är ju operatörens förlängda hand…

Och själva maskinen tillför ingen "magi", annat än att det kan vara spännande att titta på uppsnabbade filmer på "Tuben"…

Dock kan tekniken utgöra en öppning för begåvade CAD-konstnärer, med eller utan känsla för lera…..

Sammanfattningsvis tror jag att vi måste låta hela frågeställningen mogna en hel del, innan vi kan leverera tvärsäkra svar och prognoser….

.

/////////////////////////////////////////////

En helt annan vinkel på frågan är att man med hjälp av 3-D-scanning kan tillverka kopior av kända verk med 3-D-printern…..
Men det handlar ju då om hur seriös man är, vilka avsikter man har, och hur marknaden tar emot dessa föremål….
Ett litet dystopiskt perspektiv, dock…..

///////////////////////////////////////////

En av deltagarna i en gjutkurs jag gick på Guldagergaard, hade som examensprojekt gjort en gräddkanna och en sockerskål med laserteknik. Nu gick hon kursen för att lära sig att göra gjutformar på sitt ovanligt formade set. Resultat blev som hon ville ha det. Det kanske är så man får arbeta om själva tekniken är så långsam?

#6: Ja, inom det området kan 3-D-printning säkert ha en framtid.
Fast, då kanske det vore mer praktiskt att t.ex. välja plast som printmaterial, när en modell skall tas fram.
Eller, om man tänker litet längre, varför inte printa moderformarna direkt, i plast…? De skall ju tåla många gjutningar av arbetsformar.
Den CAD-kunnige har säkert inga problem att "rita upp" moderformdelar med utgångspunkt från en virtuell modell…..
Och att påräkna krympmånen är ju heller inga problem i CAD-miljön….

Ja, här, i förberedelserna till produktion, skulle jobb kunna sparas och förenklas.

Det finns definitivt en marknad. 3D-printad keramik kan inte konkurrera med traditionella tillverkningsmetoder vad det gäller bruksgods. Vem skulle printa något som tar bråkdelen av tiden att gjuta eller dreja? Marknaden för 3D-printad keramik ligger i de former som tidigare var svåra eller omöjliga att göra. Där finns definitivt en marknad. Men då snackar vi unika konstföremål. Jag har sett otaliga signerade konstföremål som inte är värda något speciellt just på grund av att personen inte är känd. Men blir man någorlunda känd kan detta bli något! Så ja, jag tror marknaden finns men vägen till att sälja betydelsefulla volymer är kanske inte spikrak. För övrigt en mycket intressant teknik som säkert har framtiden för sig.

Ja, visst kan man göra "vadsomhelst" med metoden men frågan är om man kan förmedla riktig känsla via en maskin på det här sättet, kan man få in "liv" i t.ex. en skulptur när man sitter med cad-programmet och kommer den känslan att återges i den printade skulpturen? Som jag sa, jag har aldrig sett någon 3d-printad keramik som gett mej köpslust, , det lämpar sej mer för att göra turbiner och andra maskindelar tycker jag, inte konst.

Jag kan hålla med dig om det, själen eller vad man kan kalla det, förmedlas kanske inte via en CNC maskin. Men att någon vill ha föremål som i länkarna tror jag säkert. Precis, printad keramik har framtiden för sig. Har redan sett på nätet hur "maskindelar" tillverkas i en printer.

Nej själ finns inte i printad keramik, det är ju en maskin. Likaså är drejade saker själlösa, faktiskt så är det den som upplever som lägger själ i sakerna. Das Ding an sich.

Jag tycker att bra keramik innehåller nån slags "laddning" som väcker känslor hos mej sen om man kallar det "själ" är valfritt. Det finns absolut en magi.

Magin är något som uppstår i din hjärna när du ser något som den kan tolka och känna igen som något speciellt bra. Detta kan så klart hända med printad keramik hos en person med andra preferenser.

#11 och #12: Ja, just så…! Och vi får komma ihåg att 3-D-skrivaren inte "själv" tillför något till verket (mer än möjligen ränderna 🙂)…..

Den överför bara CAD-operatörens vision av verket till fysisk verklighet, och med stor noggrannhet.
Om här finns någon "själ" (eller brist på själ), finns den i operatörens virtuella datormodell.
Det är här som den bra eller dåliga konsten skapas, och inte när leran kommer ut ur munstycket…

Det har alltid varit svårt att addera den där sista mänskliga touchen, som i lyckliga fall skapar "magi" eller "poesi"….
Inom industrin t.ex. kom ofta en formgivare med en skiss, ritning eller utkast.
Men den visionen fick inte "liv" förrän ett fysiskt föremål skapats, och ändrats….och justerats…..av folk med materialkänsla, blick och erfarenhet….. Den mänskliga handen saknades.
Därför hade fabrikerna ofta en "modelldrejare"….en underskattad Medarbetare som jobbade i det dolda, och som sällan fick någon "cred" för sina insatser, som bestod i att skapa liv hos någons virtuella idéer….
Problemet är m.a.o. inte nytt….

Och denna process kan inte ersättas av ens den bästa CAD-operatör, och definitivt inte av någon 3-D-skrivare…

Det där med liv och själ som inte definieras blir lite flummigt. Det som ni drejande krukmakare ser som speciellt bygger ju på en känsla för materialet och tekniken, det kan så klart ske för en printad grej om den som betraktar objektet känner tekniken. Det är med andra ord skit samma vilken teknik man använder sig av, det avgörande är på vilken nivå betraktaren står.

#15: Javisst, den bedömningen ÄR "flummig"…🙂…dvs om man vill beskriva det på det sättet.
Man kan också säga att den personliga upplevelsen av bildkonst, poesi, musik etc helt enkelt är svår att formulera….kanske för att vi inte är så vana vid det, och för att de ögonblicken är ganska ovanliga …

En förvärvad känsla för materialet är ett viktigt led fram till dessa enstaka upplevelser, tycker jag, men vi får också inse att det inte finns någon "formel" för hur ett mästerverk skapas….om så vore, skulle marknaden översvämmas av "unika" alster som alla ger den ultimata konstupplevelsen……

Men kan helt enkelt inte kvantifiera allt…..!

#14 bosse, det du skriver om medelldrejare är precis vad jag far efter, man kan ju tänka sej ha en sådan även för 3d-print tekniken, att en person skapar ett cad-verk som printas, sedan får en modelldrejare ändra i cad-modellen och printa igen tills det blir den känsla i verket man vill ha.

#17: Javisst….att införa en mänsklig hand och mänskliga ögon i processen, skulle underlätta vägen till en utvecklad produkt.
Det "redigerade" objektet skulle sedan kunna 3-D-scannas för enkelhetens skull, och när föremålet åter blivit "digitalt" är det ju enkelt att slutligen påräkna krympmån och annat som krävs vid förberedelserna för produktion.
Det känns som en möjlig väg, och ett vettigt sätt att utnyttja tekniken till sådant som teknik är bra på….

Nu förstår jag inte hur ni tänker, meningen med printern är ju just att den kan göra det som man inte kan med andra tekniker. Skulle resultatet vara bättre för att man förstör lite???? I mina ögon en underlig uppfattning av estetik. Eller är det religiöst att bara gud kan åstadkomma det perfekta?

ler, Det låter som tanken att det finns saker en människa kan göra mycket bra men en maskin gör mindre bra skulle vara "religiöst"? Jag upprepar då bara att jag aldrig sett saker gjorda med printning som gett mej köplust.
När det gäller printning finns ju en människa bakom maskinen men problemet tycks vara att det är svårt få in god keramisk känsla via att cad program/3d-printer. Det ser maskingjort ut även om en människa skapat cad-förlagan.

Här är en länk till saker gjorda av stefan andersson aktiv här på forumet, fråga dej ler, hur saker med så mycket charm skulle vara möjliga att göra med 3d-printing:
https://files.ifokus.se/u2/3ffbae983f1ed0afab70976bebdfa46f/default/

Som jag sagt så beror det på betraktarens preferenser, vilken nivå man står på. Printern är ju bara en maskin liksom drejskivan är en maskin, båda behöver betjäning. Om dom sakerna som du refererar till har charm beror nog på vem man frågar.

Givetvis, jag skriver vad jag tycker, det gör väl alla människor, man kan inte veta vad andra tycker etc. Jag kan tänka mej att det i framtiden kan finnas teknik där man kan skapa fin keramik ( i mitt tycke) i någon slags virtuell datavärld och där det går att få ut detta som fysiskt verk, men där är vi inte ännu (tycker jag). Man kan även tänka sej en artificiell inteligens som lär sej hur keramik med "känsla" (enligt mitt tycke) ska se ut och sedan kan styra en maskin som då skapar ett fysiskt verk som blir vackert.

Nej just det, det är något subjektivt.

Om vi återgår till trådens grundfråga, dvs om det finns en marknad för 3-D-printade vaser:

Javisst, bra vaser finns det alltid en marknad för.

Med Cad och 3-D-skrivare kan man göra både bra och dåliga vaser.

Men om en medioker vas säljs med argumentet att den är 3-D-printad, innebär det att man exploaterar allmänhetens euforism och övertro på ny, spektakulär teknik, i stället för att sälja en bra vas…..
Och det känns litet "skevt" ur en keramikers synpunkt.
Ungefär lika hopplöst som att försöka "rädda" en säckig och trist kruka genom att sätta dit en iögonfallande dekal eller något annat "flashigt"….

Men, man kan ju också printa en bra vas…….och då är den bra, trots, och inte tack vare print-tekniken….

Hela frågan kokar till slut ner till operatörens "estetiska kompass"…och ärlighet…..

Jag tror att många människor har liknande smak och tycke när det gäller keramik, vissa keramiker är mer uppskattade, andra totalfiaskon. Men visst är det subjektivt, hur skulle det kunna vara något annat?

Om det här forumet funnits då drejskivan blev uppfunnen skulle nog samma diskussion kommit som denna, det är ju bara en teknik! Om drejat är bättre än printad keramik så är väl kavlad keramik bättre än drejat och korv tekniken är bättre än kavlad och klämd keramik är bättre än korv tekniken. Så kommer frågan om det bästa är att låta leran ligga i jorden där den hör hemma.

Tycker du om 3d-printade keramik ler?
Om du läser #20 så förstår du att jag inte är teknikfientlig, i framtiden kan kanske en AI skapa vackrare keramik med mer känsla än en människa.

Väldigt sällan ser jag något av keramik som imponerar och då spelar tekniken ingen roll. Drejskiva, Gjutform eller en printer är ju bara verktyg att använda för att få fram det som man har i tankarna. Om det är bra och imponerande så krävs det ett väldigt stort kunnande och teknisk fulländat resultat. Jag tycker att filmerna som är här på tråden var spännande, tekniken har kommit för att stanna liksom drejskivan. Jag har genom många år sett den här tekniken på mässor som jag besöker.

Man kan ju göra väldigt stora saker med printing och det är ju en nisch tycker jag. Man printar hus med betong numera. Ränderna får man leva med eller efterbearbeta. Att ha två enochenhalvmeter höga urnor vid sin entré kunde ju vara mäktigt. Man kan dreja en mindre förlaga och sen laserscanna för att skapa en cadmodel sen printa den i större format.