Nej, någon extra mur behövs inte (och skulle ändå inte göra så stor nytta).
Huvudsaken är att du startar med en väldigt liten "brasa", och följer pyrometern noga, så att inte temperaturen "drar iväg" (vilket den gärna gör så fort man tittar bort litet för länge…🙂 )
Tänk: 100°C/timma, upp till ca 600°C. Därefter är det fritt fram…

Just runt 100 är det nog extra kritiskt när fukt avgår. Egentligen kan man ha en gasbrännare i början så är det lättare reglera.

#2: Vid "vanligt" drejat gods är det inga problem, så länge sakerna fått torka ordentligt innan bränning.

Men sedan har vi ju stora och tjockväggiga saker, och de mår ju alltid bra av litet "aktiv" förtorkning, oavsett vilken sorts ugn de bänns i.

Att skröja i vedugn fungerar utmärkt, men det ställer krav på tålamod och fokusering, om det inte skall skena iväg för fort i början.
Stäng av telefonen, och ta med litet matsäck..🙂

Ja vedugnar har man ju skröjat i, i flera hundra år så det är bara som Bosse skriver en fråga om tålamod och försiktigt brännande

Jag gjorde detta åtskilliga gånger, under en ganska lång period på 70-talet, då jag enbart hade vedugnen att tillgå.
Började med en väldigt liten hög med stickor, inte mycket grövre än grillpinnar, och ökade gradvis mängden och storleken på stickor, ut i från klockan och vad pyrometern visade….

Tankemodell: "25°C stegring per kvart", dvs ca 100°C per timma, upp till ca 600°C.

Pyrometern var förstås oumbärlig för att klara detta, och det gällde att både "gasa och bromsa" för att hålla den önskade temperaturstegringen så gott det gick, under de 6 första timmarna.
Litet "svaj" kan man tillåta, eftersom det skulle vara omöjligt att undvika det helt, men ju bättre man kan nå målen varje timma, desto större chans att bränningen lyckas….

Över 600°C: Ganska "fri eldning" tills önskad temperatur uppnåtts.
Säger "ganska" fri eldning, eftersom det också är lätt att överbränna godset mot slutet (!). Käglor i ugnens hörn hjälper till att undvika detta…

"Trösten" är att en välfylld skröjugn som regel räcker till flera glasyrugnar framåt….🙂

Man kan ju använda drip-feed brännare med diesel i början, det krävs så lite för att komma upp i 200-350 och det är lättare än att peta in små träbitar. Om man inte har en gasolbrännare som ju är ännu lättare reglera. En raku-brännare är bra.

#6: Jag använde faktiskt en tillfällig drip-feed-anordning ibland, när det var väldigt fuktigt och rått väder, och ugnen blev satt kvällen före bränning.

"Drip-feeden", som gick med fotogen (fotogen var billigt på den tiden) fick då brinna med en liten låga över natten för att hålla ugnens insida och innehåll torrt tills det var dags att börja bränna.

Jag använde den alltså inte för att bränna godset, utan för att undvika onödig nattfukt före bränning.
Temperaturen kom nog aldrig över 30-40°C eller däromkring…

Men det hade säkert gått att nyttja samma teknik, även i början av bränningen, vilket jag aldrig gjorde.
Även det hade ju krävt manuell passning, så vinsten i bekvämlighet kändes inte så stor…
Om man ändå måste sitta där, kändes det trevligare, rent terapeutiskt 🙂, att plocka med vedpinnar, än att bara vrida fram och tillbaka på en kran….

#7: Halva nöjet med vedeldad keramik är ju att pilla med ved.

Ja helt enig, gillar man inte det så är det väl bättre att välja någon annan typ av bränning

Tack för alla svar! Ja vi får se hur det går

Med bra koll…och tålamod…kommer det att gå bra…🙂

Har man tid och lust så är det ju inga problem.