Att man inte hittar några tegel- eller terracottaröda leror för de temperaturerna är enkelt förklarat: Järnet, som ju är upphov till det röda, behåller inte sin varma färg upp i de gradtalen.
Beroende på lerans sammansättning, kan järnets färg utvecklas i två riktningar när leran sintrar:
Antingen bleknar färgen och drar mot det kallt grågula (något slags "sandfärg", eller "halmgult"), som säkert många känner igen från åtskilliga "icke-vita" stengodsleror.
Eller, som hos vissa leror, så mörknar lerans färg, och drar mot brunt…ju högre bränt, desto kallare färg (tänk: "golvklinkerplattor")

Gemensamt för båda varianterna är att de generellt inte går att bränna lika högt som vita/ljusa leror, ofta pga gasbildning/blåsor, som järnet, pga sin flussande verkan, orsakar.
Därav att många järnhaltiga stengodsleror har chamotteinblandning, för att underlätta gasernas avgång…

Sammanfattningsvis: Varmröd skärv och stengodstemperaturer går dåligt ihop, pga järnets egenskaper vid höjd temperatur.
Och bränning upp emot kägla 10 kan vi nog utesluta helt…

Värt att nämna:
Om man reduktionsbränner, kan man få järnhaltiga leror att "stå pall" litet högre upp i temperatur, men om man är ute efter "röd skärv", blir man nog ändå inte riktigt nöjd…

Men, allt kokar förstås ner till hur man definierar "röd"….🙂