Det är inte helt enkelt att förklara varför saker slår sig. Leran har ett minne av hur den har hanterats. Om du tex. kvalar ut en platta, lyfter upp den så att den viker på mitten en smula. Sen lägger ner den igen så den ser platt ut så kommer den nästan helt säkert komma ihåg att den har blivit vikt och böja sig tillbaka i den formen när du bränner den. Antar att du har gjort den observationen redan.

Hur som helst, kolla denna artikeln:

https://ceramicartsnetwork.org/ceramics-monthly/ceramics-monthly-article/Techno-File-Clay-Memory#

Om du ska ha t ex en fyrkantig låda då ska du lägga till en kant som hjälper formen att hålla.
En lera som innehåller mycket chamotte brukar hålla formen bäst.
Jag tror inte akrylfärg och lack håller i diskmaskinen.

#1: Jättetack för tipset om den där artikeln! Väldigt intressant.
Ska läsa i helgen i lugn o ro.
Men jag har aldrig hört om det där att leran har ett minne, eller också har jag glömt.
Sici

#2: Tack! Bra tips att ta lera med mycket chamotte. Men vad menar du med att lägga till en kant? En låda har ju en kant…
Sici

Ja, när stengodslera sintrar, krymper den som bekant en del (dvs den rör sig) och den har definitivt ett "minne" av hur den behandlades i sitt mjuka tillstånd.
Om den böjts eller töjts på något sätt, kommer den att sträva tillbaks mot sitt "avspända" tillstånd under sintringen…

När man kavlar, är det "hälsosamt" att vända på leran och "byta riktning" några gånger under kavlingen, för att, så gott det går, försöka få lerpartiklarna att hamna i ett "avspänt" läge.

Ett annat exempel är när tallrikar maskinformas:
Först formas ett s.k. "blad", dvs en plan, cirkelrund lerplatta, på en plan form.
Därefter vänds "bladet" på andra hållet, och läggs på den slutliga formen i en annan maskin, och den formningen sker därmed i motsatt rotationsriktning än vid "bladningen"…..just i syfte att minimera lerans "minne", så att tallrikarna inte slår sig senare, i bränningen…

Ett annat "trick" som har med minnet att göra, är när man gör hänklar:
Efter att ha dragit hänkeln, böjer man den till önskad form, ok….men om man först böjer den lite mer än vad som är tänkt, och sedan böjer tillbaks den till rätt form, kommer spänningarna vid bränningen/sintringen att vara mindre besvärande…

#5: Men då är det väl därför man ska knåda leran så mycket när man ska dreja och centrera den upp och ner flera gånger innan man börjar forma den. För visst är det väl så att drejade grejer sällan slår sig.

#4: Jag menar en kant uptill, en liten fläns som sticker ut.

#6: Litet förenklat uttryckt:
Lera blir plastisk och "levande", när varje partikel omges av vatten på ett jämnt och symmetriskt sätt.

Efter en tids lagring och förvaring, tenderar vattnet att trängas undan en aning från dessa "mellanrum", och lerpartiklarna "skaver" litet mot varandra, vilket gör att leran kan kännas "död" och tråkig, åtminstone i delar av paketet.

(Det här missuppfattas ofta, som att leran skulle vara "för torr", vilket inte alltid stämmer).

Knådningen är främst till för att "motionera" leran, så att vattnet åter fördelas jämnt, så att "lerpartiklarna" blir jämnt "smorda", vilket väcker leran till liv, och gör den plastisk och jämn att jobba med.

Detta har inte så mycket med "minnet" att göra, utan är mest ett sätt att "få igång" leran efter förvaring.
I den bästa av världar, skall partiklarna ligga "jämnt och avspänt" efter knådningen.

Det keramiska minnet gör sig påmint först när man jobbar vidare med leran, och böjer och töjer den på olika sätt, och därmed både komprimerar och tänjer materialet, vilket leran "kommer ihåg" när den sintrar….

Du har rätt i att det keramiska minnet inte är så påtagligt när man drejar, och det beror på att leran, vid drejning, sammanpressas till en tajt spiral, som till viss del "låser sig själv", och även om drejspiralen faktiskt "vill" snurra tillbaks när leran sintrar, får den inte så mycket utrymme att göra det, att det märks särskilt mycket.
Men krafterna finns där, trots allt.

Exempel: Om man "snabbdrejar" ett föremål, så att drejspiralen blir "gles" med stor stigning, kommer det föremålet att få större benägenhet att slå sig, jämfört med ett "tajtare" drejat föremål…

Vid slutna former märks "minnet" inte särskilt mycket alls, medan öppnare former visst kan slå sig när leran sintrar i bränningen.

#7: Ok ska testa det. Alltså du menar en liten kant upptill på lådan/asken. Lite som på ett bregottpaket kanske.
Sici

#8: Jättespännande att få lära sig mer om hur leran fungerar. Tack för all info!
Sici

#9: Jovisst, Bregott paket! Jag måste komma ihåg det nästa termin när jag förklarar för mina elever :)