Det är en bra tumregel när det gäller skröjbränning, för att ta sig förbi de känsliga faserna vid kristallvattnets avgång, kvartsomvandlingen osv, på ett säkert sätt.
Fast, man kunde lika gärna sätta omslagspunkten vid 575°C eller t.o.m. ännu litet lägre, men det skadar inte med litet säkerhetsmariginal, så att allt gods i ugnen verkligen hinner förbi den känsliga fasen innan det blir "full fart".
Så, 100°C/h till 600°C är jämnt och bra att memorera och ha som enkel princip vid skröj, och det har "satt sig" som en standard.

Men, visst går det att tänja på den principen…..hur mycket godset tål, bestäms av godset själv, och så måste man vara beredd att ta risker…

Vid glattbränning däremot, behöver man inte följa den principen, eftersom leran redan är skröjbränd !
Här räcker det med att se till att vattnet från glaseringen försvinner på ett säkert sätt innan man övergår till full effekt.
Vid glasyrbränning av små och okänsliga föremål kan man t.o.m. köra "full fart" från början, utan större risk.
Men, ett par timmar långsam körning i början skadar inte, om man vill vara säker….

Bra förklaring, enkel och kort

Nabertherms automatik C-8 såldes i stort antal under många år, och blev nästan "folkkär".
Det förinlagda skröjprogrammet var ställt på 100°C/h till 500°C, sedan full effekt till 950°C…
Jag kan inte minnas att någon haft problem med den omslagspunkten, någonsin…!…dvs vid bränning av genomsnittligt "pottmakargods"….

Bentrups TC-40 har en "färdig" inställning på
120°C/h till 580°C, osv…..
Inga klagomål på det heller, som jag kan komma ihåg…..dvs om man bränner "vanligt" gods….

Så, visst finns här en ganska generös "range" att jobba inom, om man inte överdriver, och om man är modig och utforskar gränserna på egen risk….och förstås har respekt för att det är godset man bränner som sätter dessa gränser…