Limoges tycker jag om och även en tysk Porslinslera som dom använder på flera fabriker där är väldigt fin men kanske inte den bästa att dreja med

Ja, porslinslerorna från Limoges (KPCL) är trevliga. Det har funnits flera sorter.
Förr fanns "TM10" (lågbrännande), och "TM11" (högbrännande)
Sedan kom kvaliteten "81298" som ersatte de två andra. Också den väldigt bra.
Som Ler säger, kanske inte den mest lättdrejade, och ganska ömtålig att hantera i läderhårt tillstånd…..men resultaten blev väldigt bra.

Sedan måste jag säga att även jag gillar CS970….

Och många minns "B60" från Weissenbrunn som en riktig "klassiker", men det ligger ganska långt bakåt i tiden…

Ja det var Weissenbrunn jag menade med den från Tyskland, den kan man fortfarande få om man vill men så får man köpa större mängder. CS 970 låter som ett sådant där påhittad nummer från leverantören? Väl inget fabriksnummer

#3: Ja, så är det ju. CS970 heter också "Royal", och är en "syskonprodukt" till "Audrey Blackman"…..
Här kan man se båda i jämförelse.

Men varför heter den så inte bara det som den nu heter och inte CS 970? Jag vet naturligtvis svaret men lite irriterande

Ja, handelsnamn kan variera, och kan ibland vara irriterande….
Ett exempel är "hjorthornssalt" som vi pratade om i den andra tråden….som inte har någon beröring alls med vad det i själva verket är…..men någon ansåg att namnet sålde, en gång i tiden….
Eller varför inte "Desivon", som egentligen är vanligt Klorhexidin, och inte alls något unikt..

Nej men frågan är varför namnet CS 970 heter som den heter? Desivon gömde säkert inte på vad det egentligen var och hjorthornssalt blev från början gjort av just hjorthorn så det namnet är logiskt även om det idag blir syntetiskt framställt

#7: Ibland vill leverantörer skapa fantasifulla produktnamn som väcker spännande associationer 🙂, men ibland vill man helt enkelt få produkter att "passa in" i ett stort sortiment, så att de automatiskt sorteras rätt i t.ex. en databas, vilket då kan bli det nya "namnet"…

Orsakerna kan variera…..och ibland kan leverantören helt enkelt vilja profilera produkten som "sin egen"…

Allt detta kan förstås utgöra en "bump in the road" när man t.ex. försöker spåra produktanalyser m.m.

Ja eller så vill man inte att kunderna ska veta varifrån det kommer

Jo, det var det som jag menade med att "profilera som sin egen"…..

Ja men det är ju inte egen utan bara ett försök på att kunderna inte hittar det på annat håll

Jo, men det är ju ungefär samma sak…..

#0: Javisst, efter litet övning kan man bli "vän" med en drejbar Porslinslera, även om drejbarheten skiljer sig en del från "vanliga" leror.

Men det finns också andra begränsningar.
Porslinet krymper en hel del när det sintrar, och under sintringsprocessen tenderar det att bli mjukare än en konventionell stengodlera, och risken för deformation är m.a.o. större.
Det betyder att vissa former kan hamna i riskzonen när man bränner porslinet, och vissa former kanske man helt enkelt skall undvika, när det gäller porslin.

Detta samspelar förstås också med bränntemperatur och värmearbete, och när man bränner porslin, lönar det sig att prova sig fram i den egna ugnen , så att man hittar den optimala topptemperaturen för att få bra kvalitet, samtidigt som man undviker deformation i så hög grad som möjligt.

Så, drejat porslin är en litet större utmaning än vanligt stengods.
Det har litet andra "gränser" att utforska, helt enkelt…