Traditionella Udutrummor är tillverkade på samma sätt som mycket annan lantlig keramik från dessa afrikanska stater, dvs gjorda i lergods, som ofta är glättat, och bränt i öppen eld.
Det här lergodset är ofta ganska poröst (hög glödförlust)

Jag är förstås ingen expert på udutrummor, men jag föreställer mig att lergods ger större förutsättningar för ett djupt och levande ljud, än vad stengods skulle göra.

Men det är säkert fler faktorer som styr, som godstjocklek m.m….

Min magkänsla (!) säger mig att man inte vinner på att göra trummor (eller musikinstrument över huvud taget) av stengods, som känns som ett mer "dött" material i sådana här sammanhang…

Det är nog lämpligt att välja bland helt vanliga lergodsleror (utan chamotte), eller kanske rentav gräva själv någonstans, i jakt på en lera med "lagom hög" glödförlust….

Bilden visar ett krus från Kenya (som jag fått i present), gjort i just sådan här teknik…

Här är en film från Nigeria, som visar tillverkningen av "riktigt" udu-gods.
https://www.youtube.com/watch?v=owttzuWvB-I

Tack Bosse för svaren & länken till videon som visar den traditionella tillverkningen!

Lergods låter rimligt, ska kolla vidare i den riktningen. Får nog börja med en färdig massa, det blir lite mycket nytt på samma gång om jag ska köra mig gräva efter egen lera också. Men det vore ett kul steg att ta när jag fått kläm på själva udu-byggandet.

Ett mellanting kanske vore att använda en naturlera, men dessa blir allt svårare att få tag på om jag har förstått rätt?

Konkreta tips på mörkröda-svarta lergodsleror utan chamotte välkomnas! Har börjat titta lite på olika sidor, men hittade inte så mycket av just den kombinationen.

(Vilket fint krus du hade fått!)

#2: En svart lera att testa med vore t.ex. Svart PM*E

För övrigt i stort sett vilken sorts lergodslera som helst, gärna röd, kanske (?)

Har man tur kan man få tag på fina naturliga blåleror, om man håller utkik där det byggs och grävs….
Jag "tjatar" kring detta med glödförlust (dvs L.O.I., "loss of ignition", som styrs av mängden organiskt material i leran, som sedan bränns bort).
Det påverkar porositeten, och jag föreställer mig att en "hygglig" L.O.I. kan påverka klangen i keramiska instrument…
Därför tror jag att det kan vara intressant att botanisera bland naturleror, som kan ha högst varierande L.O.I.

En naturlera som jag saknar är Kvidingeleran.
Den såldes förr av lerleverantörerna, men tydligen inte längre…
Den var helt omanipulerad och oslammad (ja, ibland fick man pilla bort stenar ur den….), och den kunde få olika färgtoner kring det röda/gulröda, beroende på hur den brändes. Väldigt fin som gropbränd.
Säljs den av någon nu…?

och så sista frågan i #0: Nej, jag tror inte att glasyr gör en udu-trumma något gott…..
Satsa hellre på att glätta, och eventuell engobedekor i någon avbrytande färg…

#3: Uppföljning ang. Kvidingelera, jag har gjort detektivarbete och fått tag på en som säljer lera ett stenkast från Kvidinge. Så det är strikt sett inte äkta Kvidingelera, men stämmer på din beskrivning av den, Bosse. Bara uppgrävd, körd genom lerkran och förpackad i 10-kilospåsar.

Ska bli spännande att se hur klangen blir, fortsättning följer. 😊

#4: Spännande, har du några kontaktuppgifter till säljaren? Kunde vara nåt att kolla på.

Åh, vad spännande. Du visar väl resultatet sedan?

#5: skickar PM!

#6: Absolut, jag uppdaterar när jag fått till något som går att visa upp. :-)

#7: Kul, vi är på tok för dåliga på att komma tillbaka med resultat på detta formuet, vilkte påminner mig att jag borde posta bilder på mina tester med Terra Verde, spoiler, det blir inte som jag hade hoppats

#4: Vad bra att det ordnade sig.
Berätta gärna hur det går….

🙂

Hej på er! Lite utlovad uppföljning. 🙂

Efter långt om länge har jag kommit så långt att jag har börjat känna på naturleran från Kvidingetrakten. Starbylera kanske man skulle kalla den, eftersom det är där den är bruten.

När jag tog den ut ur plasten var den rejält hård (bild 1), så först trodde jag att den skulle behöva blötas upp lite. Men efter ganska lite knådning vaknade den till liv och blev plastisk och fin (bild 2).

Jag ska ju handbygga slagverk i den, men var förstås nyfiken på hur den skulle vara att dreja i också.

Vilken lera! Väldigt formstabil. Jag är inte någon rutinerad drejare än, men kunde dreja mycket tunnare (bild 3) än jag brukar i 254:an som jag har kört det sista.

Lite grus i dojan dock, snudd på bokstavligen. Precis som Bosse förutsåg var det en del småsten i leran. Först var det lite charmigt att peta ut sten istället för att punktera luftbubblor, men till slut blev det så pass mycket att det blev lätt frustrerande. På bild 3 ser man några småsten i leran nere till höger på skålen, där det ser ut som det är luftbubblor.

Så min tanke är nu att torka, slamma, sikta och torka den lera jag ska dreja med, för att blir av med orenheterna. Leran jag ska bygga med tänker jag att det duger att ha lite småsten i, tänker jag rätt där, eller kan jag få problem med sprickor (vid tillverkning eller användning, i och med att man kommer slå på leran) om det är alltför stora stenar i leran?

Sista frågan, duger en sikt med mesh 60 eller ska jag ha något grövre, typ en vanlig kökssil?

Postar mer när jag kommit längre!

#10: Den leran ser ju fin ut, och fungerar säkert utmärkt till dina ändamål.

Alltför stora stenar kan orsaka sprängningar i godset, så det är en bra idé att torka/slamma/sikta.

Med en 60 mesh sikt, får du en fin slamma, som duger till tunnväggiga, skira föremål, men jag tycker att du även skall testa litet grövre silduk.
En gång i tiden använde jag ett myggfönster (gammalt myggfönster med metallnät) som sikt till lerslamma, och det gav faktiskt utmärkt lera till "allmänt bruk", trots nätets relativa grovmaskighet….

Om du senare tänker magra leran med t.ex. sand, för att anpassa den till olika sätt att jobba, kan du lugnt sikta slamman med litet mer grovmaskigt nät.
Huvudsaken är att alla "störande" stenar skiljs av…

Tack! Då siktar jag på att slamma upp all leran efter hand. Ev. kan det finnas ett gammalt myggfönster liggande hos mina föräldrar, det låter ju smidigt för lite mer storskalig siktning.