Samla samman efter en tid så har ni så mycket restglasyr att ni kan återanvända det

#1: Ok och testa den först säkert för att kolla vad det blir för färg och sort med alla20 glasyrer blandade.

Ja bra att testa det så klart, så kan man ju tillsätta något för att mildra den normalt mörka färgen, dolomit och krita är bra, klart att det finns mycket annat också bara att testa

Vi låter vattnet av dunsta av i olika kärl, även en del glasyr rester hamnar i vaser och andra former som inte ska ha livsmedel i sig.

När glasyr spillet efter av torkning har sjunkit så kan vi använda vattnet till att vattna vår mycket stora papyrusväxt som är i en betong balja på 100 liter som dricker mycket vatten. Vi använder papyrus för att göra hål i stengods leran och får stanna kvar eftersom papyrus har längsgående fiber så leran spricker inte vid krympning. Jorden i baljan får väl gå som farligt avfall någon gång

Man kan också göra kakel av glasyr rester och lera , oj jag har glömt hur blandningen var ? 20 glasyr + 80 stengods lera ?
ler kanske vet

Ja det går fint så som du säger men man får testa innan man producerar

Jag har en skål eller balja som jag grovdiskar i. Där hamnar det allra mesta av glasyren. Sen har jag en skål till som jag gör lika dant, fast i denna gör jag findisken. Dessa får sedan stå och sedimentera. Grovdisken är den enda skålen som det blir en ansenlig mängd glasyr i. Vattnet dekanterar jag av och häller ut helt enkelt. Resterna som blir kvar slår jag samman och lägger i en hink. Denna rör jag om då och då och använder som glasyr på mindre nogräknade föremål. Förra hinken med glasyrrester visade sig vara en floating blue.
Vidare personligt resonemang: glasyrer har ett oförskämt dåligt rykte vad det gäller giftighet. Detta kommer delvis troligen från den tiden bly, kadmium, uran m.m. kunde vara en del av recept. Till största möjliga mån undviker man vattenlösliga ämnen i glasyrer så vattnet jag dekanterar bör inte innehålla något annat än natrium, kalium och spår av annat. Dvs helt ofarligt och vanligt förekommande. Det icke vattenlösliga är nermalda berg. Fältspat och kiseldioxid mestadels. Kalciumkarbonat som är snäckskal. Etc etc. Nu har vi fångar in >90% av hela glasyren. Kvar är metallerna som ger glasyren färg. Några av dem är lite farliga så här håller jag koll. Som exempel: Koppar och järn är inte speciellt farligt men krom och kobolt lite farligare. I mitt sediment i mina skålar ser jag mörkare fält vilket jag tror är mina metaller. Dessa har högre densitet och faller snabbast till botten.
Dvs det mesta i en glasyr idag är inte speciellt giftigt såvida du inte vet med dig att du har haft i något som är det. Läs säkerhetsdatablad för dina ingredienser. Det farliga är oftast pulvrens storlek och förmåga att tränga ner i lungorna och ge dig silikos.

#4: Tack för det. Så gör vi nu också ungefär.

#3: Ok bra!

#4: Ok det låter ju bra att ha en växt i kruka att vattna och sen kan myllan gå till farligt avfall nån gång. Och kakel vad spännande! Tack!

#6: Ja men fint att veta om giftigheten. Jag skyddar lungorna med bra mask. Och är väldigt försiktig. Tack!

Det farligaste materialet i en keramikverkstad är som dom säger leran. Men så klart att man måste ha styr på glasyren också

#11: Ja, allt är ju stendamm, i sitt torra tillstånd…

#11: Ok ja, alltså för lungorna eller för avlopp?

#12: Ja förstås. Har förbjudit deltagare i kurser att slipa med sandpapper. De flesta har ingen aning om vad dammet innehåller.

#13. Både lera och glasyr kan gradvis sedimentera i t.ex. vattenlås, och kan efter hand packas ihop till blockeringar som är mer eller mindre oupplösliga…