Vilken temperatur?

Den frågan är inte så enkel.
Rent tekniskt och juridiskt går det inte att godkänna en glasyr, eftersom keramikerns alster är slutprodukten, och det är slutprodukten, dvs det brända alstret, som i så fall skall godkännas.
Det är keramikern som är den ansvariga producenten av alstret, och glasyrtillverkaren vet inte hur deras glasyr kommer att användas. Glasyren är bara ett råmaterial som ingår i produktionen av keramik.

Däremot är glasyrtillverkaren skyldig att informera om vilka beståndsdelar som eventuellt överstiger olika gränsvärden, beaktande arbetsmiljö (keramikerns arbetsmiljö), avfallets inverkan på naturen, osv, osv.
Detta är lagstadgat enligt EU:s direktiv för kemiska produkter.
Därför finns ett MSDS-blad (säkerhetsdatablad) för de glasyrer som innehåller ämnen som överstiger sina respektive gränsvärden, osv, för att slutproducenten (keramikern) skall kunna ta ställning, och använda produkten på ett ansvarsfullt sätt,

Vissa glasyrer är klassade som "ej märkningspliktig", vilket innebär att inget av de ingående ämnena överstiger satta gränsvärden.

Men det är inte hela historien. Glasyrer kan också ha olika tekniska egenskaper….
Beroende på hur en glasyr är komponerad, och hur den används, kan den vara mer eller mindre stabil, vid exponering mot sura ämnen, basiska ämnen m.m. och färgande oxider m.m. kan vara mer eller mindre inkapslade, osv….
Den funktionaliteten kan bara avgöras av den som använder materialet i sin verkstad, dvs den som har kontroll över tillverkningen.

En säker metod (men tyvärr dyr), är att skicka sitt brända alster till en analysfirma, som kan bekräfta hur "food safe" produkten är.

Ett enklare sätt (men inte juridiskt hållbart) är att lägga en citronskiva på glasyren över natt (surhetstest), och se om/hur glasyren har påverkats.
För att bedöma beständigheten mot basiska ämnen, kan man köra ett föremål i diskmaskin, upprepade gånger, under lång tid.

Om man generaliserar litet, är ett "sätt att tänka" att glasyrer med en blank, sluten yta, och som inte innehåller stora mängder pigment, får pluspoäng när det gäller lämplighet för livsmedelshantering.

Det blev, som sagt, inget enkelt och snabbt svar….🙂

#1: 1200-1350°

Ja som Bosse säger så är det ju så!!! Men om man bränner på höga temperaturer så är det lättare att få en ok glasyr och så gör man en enkel transparent glasyr som man inte färgar in.

#2: Tack för klargörande, hittade denna på nätet "https://johnbrittpottery.com/shop/844/" tankade ner den och ska gå igenom det materialet vid tillfälle.
Mvh/

#5: John har en hel del intressanta och bra saker att säga tycker jag. Jag gillar även hans böcker, vilka jag har några i mitt bibliotek. Men en annan bok som har mer att göra med ämnet i denna tråden är "Mastering cone 6 glazes" ISBN 978-1-63561-885-3. Den handlar i stort sett om hur du ska tänka och göra för att formulera en glasyr som håller måttet för bruksföremål. Jag bifogar en bild från sida 52 där kisel-innehållet plottas mot urlakning av koppar ur glasyren, som ett exempel.

Egna funderingar:
Detta är ett ämne jag har funderat på och det borde inte vara så himla svårt eller dyrt att mäta detta själv med en fotospektrometer. Iallafall för att få reda på om urlakning sker eller ej. Är det någon annan som har mer kunskap om detta måntro?

Ja en egen gjord test gäller nog inte, det är heller inte så det blir testat. Men håller man sig till en glasyr gjord på fältspat, kaolin, kvarts, krita, dolomit och eventuellt något lite zinkoxid så är man säker, speciellt om man kan bränna så högt att det går med endast fältspat, krita, kvarts och någon form för lera/kaolin. Och så inte ha i någon färgande oxid, koppar och andra kärl kan man ju nöja sig med att glasera med en transparent glasyr inuti och så kan man ha en färgad glasyr där livsmedel inte har någon kontakt

#7: Ja, så är det ju, om man vill hålla sig helt på den säkra sidan.
Men jag tänker också att man kan åstadkomma en helt "food safe" färgskala genom att infärga med järn på olika sätt, i kombination med olika lerämnen.
Kan kännas som ett begränsat område, men det går att få stora variationer, och vackra uttryck.

Järn är ett ganska "magiskt" keramiskt pigment, med större spännvidd än man först anar…🙂

#7: Nej idag använder man säkert en HPLC med mass-spektrometer. Men skillnaden mellan en sådan och en fotospektrometer är att jag kan bygga den sistnämnda själv. Reagens finns för allt möjligt vilket gör det mätbart och är bra mycket bättre än en gissning. När det gäller garant tror jag inte labbet lämnar några som helst garantier utan gör bara ett uttalande om just det föremålet de fick testa under den standardiserade rutinen för provtagning de använder.

#9: Nej, analyslabbet fattar inga beslut om "godkännande".
De kan bara leverera sifferunderlag.

Jag fick gjort analyser på mina glasyrer jag använde när jag hade verkstad i Berlin och dom laboratorie testen var ett godkännande för produktionen av bruksgods, testen kostar ju en del men det är bra att ha. Och Ja Bosse klart man kan ha järn och även färgkroppar och zirkon om man vill ha lite färg

Man kan fråga sig hur dom här reglerna egentligen fungerar för det blir ju producerat hur mycket keramik som helst och hur många gör test och hur många blir kontrollerade? Ganska löjligt egentligen

#12: Nej, det fungerar nog inte så bra…🙂
Det mesta flyger under radarn, och regelboken kommer fram först när någon gör en anmälan, och det blir ett "case"….

#7: Så om jag förstår dig rätt så skyddar en transparant glasyr mot urlakningar eller missade jag något?

#14: nej du kan inte lägga ett skyddande lager av en glasyr över en annan. Men du kan lägga på en "godkänd" glasyr på kannans insida och ha den dekorativa "farliga" glasyren på utsidan som inte kommer i kontakt med livsmedel.

#15: Okej då är jag med.