Det blir inte mycket kvar av en höftkula om man gör aska av den, men det lilla som blir är ju kalciumfosfat, benaska så du kan ju göra en liten kopp med en järnröd eller orange, kan du bränna reducerande så kan du göra en fin blå celadon

Att göra en glasyr till en kopp av en trilskande höftkula tycker jag är en utmärkt idé. Varje gång som du dricker ur koppen kan du känna dig som en vinnare: "Ha, där fick jag dig allt!"😁

Kul att man kan få med sig "troféer" hem från sjukvården.

Jag genomgick en gallstensoperation för länge sedan, och fick "stensamlingen" med mig hem, och jag hade förstås liknande tankar. på något keramiskt, men då stenarna till största delen består av kalcium, bestämde jag mig för att de troligen är vackrast som de är…🙂 .

#0, #1: Ja, vägen via kalciumfosfat är nog den väg man kan gå, när det gäller benmaterial….

#1
Kan bara bränna oxiderande.

Hur gör man rent praktiskt?
Hur högt ska man bränna kulan till benaska?
Räcker det att bara låta den ligga på en sättplatta elker behöver den ligga i en "degel"?
Behöver den täckas av något? Sprättrisk?
Behöver man mala/annat benaskan efteråt?

Har du något enkelt och trevligt recept på järnröd/orange?

#2
Bra idé

#3
De ser vackra ut
Undrar vad arkeologerna i framtiden skulle säga om de hittade dessa i jorden.

#6: Ja, det kan bli en knepig gåta att lösa…😁

Som kuriosa kan jag nämna att min farfar, som olyckligt högg av sig ett finger i ungdomen, hade benet till fingret liggande i sin skrivbordslåda, och som han ibland tog fram och visade, vilket ibland kunde väcka fasa eller förundran, beroende på vem som var åskådare.
Och han hade roligt….😁

#4: Jag är inte keramiker men jag flikar in den här infon om det kan vara till hjälp i ditt projekt.

När jag gjorde ett studiebesök hos stadens krematorium berättade min guide att ugnarna håller en temperatur på 700-1000 grader i ca 70-90 min.
Detta gäller då för en vuxen avliden + kista så för ditt projekt räcker nog lägre temperatur och kortare förbränningstid.

Jag tror inte det är någon risk för att benbiten sprätter iväg i ugnen, speciellt inte om det finns en öppning där man kapat lårbenet så att förångad fukt enkelt kan komma ut.

Efter kremering får de nu spröda benresterna svalna i ca en timme innan de mals ner till grovkornig aska i en askberedare.
Jag tror du skulle klara dig bra med en mortel eller annat lämpligt redskap som kan pulverisera benbiten.
(Askan kan damma litegrann men är ofarlig att hantera.)

Om du är bekväm med det kan du maila/ringa ditt närmaste krematorium och be dem om råd ang. tid och temperatur.
Känner du att det tar emot att fråga, säg till mig så kan jag göra det åt dig.

Lycka till med ditt projekt, jag älskar din idé!

P.S. På tal om märkliga arkeologiska fynd så var det inte alltför länge sedan som man gjorde minnessaker med hår, ben, aska eller hud av älskade bortgångna.
För att inte tala om när konstnärer målade med den eftertraktade färgen "Mummy brown" som innehöll just nermald mumie…

#8
Tack!
Intressant läsning
Spännande vad man kan göra med kroppen

#9: Tack, visst är det intressant! 🤓
(Om det är lite för makaber läsning förstår jag om inlägget behöver modereras eller plockas bort.)

Jag älskar hur medicinska framsteg gör det möjligt för människor, att precis om du, skapa unika och (bokstavligen) personliga konstverk för egen nytta och nöje eller som blivande arvegods.

För att få en ren benaska så krävs det en temperatur på 1000-1100 grader, jag skulle nog göra en muffel till det

Vet inte hur mycket benaska man får ut av en höftkula, men som #1 säger, blir det nog inte så mycket.

Man kn förstås göra en glasyr som innehåller benaska (kalciumfosfat).
Den skulle kunna se ut ungefär så här (kägla 6-8):
40 Kalifältspat
20 Krita
20 Ball Clay
15 Kvarts
5 Benaska
= 100 %
Tillsätt någon/några procent järnoxid för att ge glasyren en halmgul, beigeaktig färg.

Benaskans funktion här, är att göra glasyren mer opak.

Kanske inte jättespännande i sig, men då har du en glasyr som innehåller en bit av dig själv…🙂

Kan dock dyka upp fler förslag här….?