Kom att tänka på den här historien när jag tänkte på en del som skrivits här på sistone. Det var en keramiker på Kaolin som berättade den, minns inte hans namn just nu… Dale? I alla fall kommer den (som vanligt) utan garanterad sanningshalt, men den utspelas i Kina, så den är garanterat vis!!

Det var en gång en keramikerlärling som arbetade hårt i sitt anletes svett. Han började se framsteg med det han gjorde, och frågade därför sin mästare om inte mästaren trodde att han skulle bli mästare själv snart? Nej, sa mästaren, inte än. Ge det ett år till.

Så lärlingen arbetar ett år till, blir ännu skickligare, och frågar mästaren vid årets slut om han inte är färdig mästare än? Men nej, inte riktigt än.

Så han jobbar ännu ett år, utan att få sitt mästarskap, och sedan ännu ett. Då äntligen säger mästaren ja, nu ska lärlingen få bli mästare själv. Och glad som lärlingen är måste han ändå fråga, vad var det som tog sån tid? Vad är det jag gör nu som jag inte gjorde förut?

Förut, svarar mästaren, såg dina krukor ut som mina. Men nu - ser mina krukor ut som dina.