Jag har suttit vid drejbänken och (nötigt)..stundtals under tukt och förmaning av "mentorer" som Sven Vejsfelt Klas Billengren och framförallt Francois Orabona, allihopa träffade och lärde jag känna personligt -03 då dom drev krukmakeriet Handfaste i Gustavsberg.  Alltså ingen formell utbildning utan en ren praktik på egen tid.., tror det kallas att vara autodidakt med ett finare uttryck..  Jag arbetar idag med keramik på heltid och då inom porslinstillverkning formning glasering och ska just nu starta igång en unikgodstillverkning inom företaget,vilket innebär att jag kommer få arbeta med det jag tidigare bara drömt om…drejning..konstglasyrer..jag känner mig lyckligt lottad att utan en formell utbildning i egentlig mening få den möjligheten..  stundtals känner jag en viss avsaknad bildningsmässigt.. att jag missat en hel del som man kan få genom olika kurser och utbildningar, men jag kommer att kunna utvecklas och gå vidare ändå inom keramiken..,förmodligen in i nästa liv också…

För mig låter det mest som att du varit lite som en lärling?
Vilket ibland, för mig, kan kännas som det ultimata, jag skulle allra helst vilja få en lärlingsplats hos någon keramiker.
Just nu går jag en folkhögskolekurs i oskarshamn i keramik, tyvärr läggs utbildningen ner nu till sommaren. Jag har sökt en annan folkhögskolekurs i konst och formgivning som dessutom ligger bara ett stenkast från min hemort, så det är ju roligt.
kvällskurser finns ju också….
men funderar ärligt på att införskaffa mig en drejskiva med att ha hemma, hur det nu skulle bli..

Och tomica, jag tror definitivt du kommer att utvecklas, du verkar ju redan ha mkt talang och du brinner ju för det du gör. :)

Jag är utbildad till scenograf på Danmarks Designskole, men blev konstnär inom installation som blev till skulptur i mixed media som blev till keramik. Jag blev helt biten, men söker fortfarande nya material bland annat textil, ull t.ex.
Jaaa, så kan det gå

Denna fråga har varit uppe förrut, sök bland trådarna… så får du mer svar…

två olika konstskolor, folkhögskola och lärlingsår  - sammanlagt ca 5 års studier

#2  Jag körde tidigare bärgningsbil och eftersom jag vid mitt första drejförsök blev fullständigt övertygad om att den magiska keramiska världen var rätt väg även för mig..,så böt jag åkeri och distrikt för att ha möjlighet att sitta vid drejskivan så mycket som möjligt..  det var en hel del väntan på uppdrag så bärgningsbilen stod utanför krukmakeriet väldigt ofta..och när jag var ute på uppdrag undrade folk varför jag var nerstänkt med så mycket lera fast det var solsken…  jag lärde således känna "rätt" folk här i gustavsberg, alla på Handfaste var väldigt snälla och lärde mig massor av knep och knåp.., Dom tyckte att jag var ett trevligt inslag i arbetsmiljön med min skarpt orangegula overall…  Efter en tids övningar kom vi överens om att "byta" tjänster, så jag fick seriedreja ett antal modeller i deras produktion vilket var riktigt kul och nyttigt..  En väg att gå är väl som jag,även om det nog är en udda variant…

De e ett bra sätt å komma in som lärling. Jag började som 17 åring på Höganäs å på 3 år så kunde jag dreja nästan hela produktionen. sen köpte jag min första keramikugn å for runt till alla keramiker å bekantade mej med dom. men glasyrer för dom va nåt personligt. så det va bara å börja experimentera sej fram. å fick man fram nåt tog man cykeln å for hem till någon keramiker å dom första gångerna fick man allt vad man gjort nedvärderat det var bara hem å blanda igen å samma runda igen. Tills man blev accepterad bland keramikerna. Just då vad det viktigt för mej.

"Självlärd" + korta kurser. Första mötet med leran var då jag var 14 och hade sommarjobb hos ett keramikerpar som var mammas kompisar hemma på Bornholm. De brände reduktion i gasugn och experimenterade mycket med glasyrer.. så mina första små snea försök kom ur ugnen som rubiner och safirer :-)    Sen gick det väl 10 år utan lera tills det blev lite studiecirkler och kortkurser och sen en egen verkstad hemma.  På cirklarna blev det ju inga "rubiner och safirer" så jag var tämligen ointresserad av resultaten, när sakerna varit i elugn känner jag inte att de är mina längre.. så jag var på cirklarna för att dreja, meditativt, en egen ledig stund från heltidsjobb og 3 barn… så leran var nåt sporadiskt.. 8-10 ggr pr termin -vissa år inget alls och på trötta kvällar Tills våren 2005 då gick jag en tvåveckorskurs i vedbränd kermik på Kyrkeruds folkhögskola…  och byggde sen två vedeldade ugnar hemma, en för Raku och en för salt och startade företag.  Senaste året har jag haft tjänstledigt från jobbet och gått "Konstprojektlinjen" på Kyrkerud. Det är obs. ingen keramikutbildning men har varit bra för mig för att utvecklas och hitta/börja lära känna min lilla inre konstnär…. utan denhär utbildningen hade jag kanske fastnat i att göre enbart bruksgods. Men eftersom jag redan har en 5-årig universitetsutbildning i helt annat område så är jag inte minsta sugen på att gå lång utbildning i keramik och känner att denhär kombinationen självlärd + kortkurser är det rätta för mig under rådande omständigheter.   Hade jag varit 20 hade jag säkert sökt till Konstfack eller dyl.

Info om Konstprojektlinjen finns på Kyrkerud folkhögskolas hemsida. Kolla även gamla tråden om kortkurser.

Vad spännande att höra hur ni funnit keramiken, och hur ni lärt er.
Själv har jag provat på keramik då jag gått andra folkhögskolelinjer konst o hantverk på vårdinge by och skattungbykursen i dalarna då vi hade hantverk på fredagar. Plus en kvällskurs då jag mest satt och tummade och var vintertrött. Det är först nu jag fått ett halvårs keramikstudier på folkhögskola, jag önskar såhär när det är två veckor kvar, att jag passat på mkt mer, suttit o drejat inpå halva nätterna varenda kväll, men jag blev väl nedslagen av att det inte gick så bra att dreja, och satt mkt på mitt rum på kvällarna o läste istället, eller längtade hem… Men nu känns det som att det lossnat lite… så nu känns det ju heltrist att utbildningen ska läggas ner…. Nu när det känns kul att dreja igen!
Jag har sökt kävesta fhsk som sagt, konst och form, som ligger i närheten av lägenhet och särbo.. tyvärr får man inte hålla på så mkt med keramik där, bara under en nioveckors-period, annars inte ens på kvällstid el. helger…  därav min fundering på att köpa egen drejskiva… (och ha i sovrummet? med stänkskydd runt och plast under? vad gör man…)

Ja det handlar väl om att följa hjärtats röst och dom förutsättningar som finns.. Alla vägar är bra så länge dom känns rätt…   #2  Klart att du ska skaffa en drejskiva,det är superbra att ha en nära tillgång till en skiva så du kan dreja när som helst på dygnet när andan faller på…. Och utbildningen du sökt låter mycket intressant och spännande…jag blir lite avis faktiskt..,lycka till med allt  !

Öva lite extra på att använda så lite vatten som möjligt vid drejningen så blir det inte så stänkigt..,det är en bra grej att utnyttja den slicker som blir på skivan istället för en massa vatten då leran kan bli svårhanterad av det..,jag har bara stänkskydd när jag drejar "storkrukor" numera eller när jag vill ha drejstöd för underarmarna.. jag vet flera som har en skiva i köket och det går säkert bra i andra utrymmen också..

Tack för tipsen! Jag har ganska mkt vatten nu… men det blir ju, som du säger, en massa kladd.
Köket är nog faktiskt en smartare plats… det är mest att den tar plats där, sovrummet stänger jag ju om mig så man slipper se drejskivan mitt i alltihop.. det kan ju se lite skumt ut.. haha.

Om man bortser från lekar med lera ute på landet som barn kom mina första keramiska alster till på ett sjukhus i Örebro. (RSÖ) Jag lärde mig aldrig behärska någon som helt teknik här, och jag arbetade alldeles för lite med leran för att lär mig något.

I 18-årsåldern gick jag Karlskoga folkhögskola. Jag deltog aldrig i någon formell keramikundervisning. Men jag var fascinerad av keramiken, och satt och drejade alla raster. Skaolan hade en keramiklärere anstäld - Kristel (Hennes son är keramiker och medlem här på fokus nu)

Kristel lärde mig att centrera, dra ut skålar, och forma halsar. Så när jag lämnade folkhögskolan kunde jag grunderna i drejning, men viste inget om bränningar, glasyrer eller engober etc.

I Örebro hade jag en granne som satte up lappar där jag bodde om ett allaktivitetshus, som höll på att iordningställas - Magazinet. Jag hade tidigare hängt en del på föregångaren till Magazinet; "Huset" på Manillagatan. så jag kände några som hängde på "Magget" i förväg, och blev fö. trevligt bemött. där fanns en keramikverkstad, och jag var fast besluten att lära mig dreja, så jag satt där och drejade en hel del.

Som följd av utvisat intresse, blev jag snart ombedd att bli ansvarig för keramiken. Det var en upgift jag egfeentlign var illa rustad för, vilket jag påpekade, men jag lät mig trots detta övertalas. Som keramikansvarig satte jag med nit, och flit igång med att bygga upp verkstaden, och skapa en liten keramikgrupp. Det arbetet lär de jag mig MASSOR PÅ !

När det sedemera blev tal om att hålla studiecirklar, tog någon kontakt med en keramiker vid namn Gunila Skarped. Hon hjälpte mig med allt jag inte kunde i förväg, och lärde mig en massa om ugnar, engober, glasyrer, och talade ostansligt om Finn lyngaard, och hans bok. Det var också Gunilla som upmanade mig att sälja min keramik, och som gav mig tipseet om en sommarkurs i Holbæk, på en vecka. Gunilla lärde mig MASSOR !!! Och med tiden övertog jag också Gunillas studiecirklar. Jag har mycket att tacka Gunilla för ! Jag lärde känna lite keramiker i Örebro, och sålde lite på torg, via ëtt hantverkskooperativ, som jag kände, och genom hemslöjdsaffärer.

I 24-årsåldern flyttade jag till Köpenhamn, och drejade dagligen på olika medborgarhus här nere. Dom var emjellertid ofta alltför begränsande. så jag gjorde mitt första försök att starta ett hantverkskooperativ med några kompisar - och misslyckades med besked !

Strax därefter tog jag kontakt med ett projekt kallat "sidegadeprojektet" och ingick en överenskommelse med dem, om att jag fick använda deras lokal, till keramikverkstad, mot att verkstaden var öppen för almänheten, och att jag fanns till hands som handledare. Jag var altså förhållandevis kunnig, när jag sökte in på en 8, månaders keramikkurs på Vestbirk kunsthøjskole (Närmast en slags kreativ folkhögskola) på Jylland. Min tjej var anstäld i sidegadeprojektet som keramiker under tiden (!) Väl hemkommen  fortsatte jag i sidegaden igen.

Det körde några år tills jag blev skitsur på några av medlemmarna, och tog mitt pick och pack för att bygga up en ny verkstad med min tjej, där hon bodde. Vi körde en verkstad i ett par år med otroligt låg hyra, väl vetandes att huset var rivningshotat, och att vi kunde slängas ut vilken dag som helst. och så kom dagen i fråga……

Jag var tillbaka till medborgarhusen igen… jag höll en paus, ett tag, när jag började få problem med mina knän (gikt - Jag hade bara spakrskiva då) bristen på lokal, och probelemen med benen kom samtidigt som jag fick en dotter, som uptog det mesta av min tid.

När jag senare kom in på TEC:s krukmakarlinje, hade jag altså drivit cirklar, och sålt keramik i många år egnetligen. men jag lärde mig massor under det året ! Jag kunde inte hitta praktikplats, så utbildningen kunde inte genomföras helt.

En lite pinsam historia från den tiden var när min mor på eget bevåg började ringa runt till keramiker, och fråga efter praktikplats, utan att jag hade bett om det…….

Hur som helst sparade jag ihop till en elskiva. Ett tag satt jag och drejade i en kolonilott, som jag inrett till verkstad. Nu har ägarna flyttat tillbaka dit.

Och nu bygger jag verkstad på nytt igen.

Jag brukar säga att jag är "huvudsakligen självlärd". Självlärad därför att jag kunde dreja, och sköta en verkstad innan jag gick något som kan liknar utbildning, och för att jag lärt mig mest av att arbeta och vara aktiv, men "huvudsakligen" därför att jag inte vill förneka att jag haft stor nytta av Christel i Karlskoga, Gunilla Ôrebro, lärarna på TEC, och alla kompissar, och bekanta som jag har haft, som har lärt mig lite här, och lite där, som har inspirerat, och sporrat mig på olika sätt. Och för att jag - för skam skull - vill framställa det som om jag har gjort det helt utan  hjälp av andra, inför folk som kanske är nybörjare på keramik exempelvis….

Utöver det nämnda har jag också varit med på några småkurser, har och där genom åren, och ingått i en lång rad olika underliga keramiska sammanhang, som jag antagligen inte minns allihop ens, och som skulle fylla spaltkilometer om jag skulle redogöra för. men detta är huvudlinjerna, för nu att fartta mig kort …..(igen)

Dolomit60, var inne på din sida o kikade, och dina fat var helt fantastiska. Krukan med kork i med, jag tycker det är omöjligt att få till den där bulliga formen och sen en smal hals på det…
så du startade i örebro? roligt:) jag är ju hallsbergs-tjej:)

spännande att höra din historia, jag hoppas verkligen att det fixar sig för dig med verkstad och praktikplats om du ännu söker en sådan.

Jag skulle gärna vara lärling hos någon, men jag har inte sökt någon plats aktivt ännu.. känner att jag kanske ska dreja lite till innan, så att jag får ut det mesta av min ev. lärlingsplats..