Haha, jag håller med dej Ulla, jag har lådor liggande med gamla prover med kass märkning och tar evigheter att gå igenom. Och vissa är oidentifierbara…Men nu har jag bytt system… Tycker detta funkar bra..

Jag pressar ut mina glasyrprovsbitar genom en hänkelpress i en form som jag har sågat och borrat ut, den ser ut som en liten stående kakelplatta med en liten fot.Ifrån sidan så är en sida slät och en har   förhöjningar  och sänkor på bredden så jag kan se hur glasyrerna rinner eller uppför sej.. Baksidan är helt slät så där ser jag glasyren på en större sammanhängande yta. När jag har pressat ut en meter lång ur pressen så låter jag den ligga och stelna till innan jag skär dom i lagom stora bitar ca 5 cm långa. Gör sedan ett hål i övre delen för att kunna hänga upp dom på en krokar, i färgordning hade jag tänkt… För stående tar dom liten plats både i ugnen och hängande på en krok eller stående i en låda. Mycket bättre än liggande testbitar som jag hade innan.

Under foten markerar jag med en köpt underglasyrpenna eller med pensel och svart underglasyrfärg  glasyrens nummer och variant.

Jag tycker detta funkar bra, på loppet av några minuter har jag hundra små prover klara för torkning och bränning.

Fråga gärna om ni inte förstår min förklaring så kan jag försöka fota av en.

Det låter spännande lotta. Jag funderade på att göra i L formar. Då kunde de stå i ugnen och rinna ner på själva foten om det behövs. Längst uppe kan man göra hål att hänga på väggen. Måste bara skaffa en hänkelpress först…. :D

Jag skriver nummer och betäckning på mina med lite svartfärgkropp blandat med vatten. Alla glasyrresept samlar jag i en väldigt ordningssam perm (undrar hur länge den ordningen varar…). Tänkte att jag sedan så småning om kunde fota mina prover och sätta ihop med varje glasyrresept. Jag försöker skriva på varje resept om jag provat det, hur det blev, eventuella varianter, temperatur och vem eller vart jag fått reseptet ifrån.

Just nu har jag ingen henkelpress så jag bara kavlar ut ett stort shok. Skär i rutor ca 3x5 cm räfflar lite med en gaffel sen böjer jag dom så att de blir lite konkava. Funkar sådär… men de behöver nog blir lite större för att man verkligen ska kunna se vad som händer. Lagom tjocklek är kanske bra att tänka på med. Ungefär samma tjocklek som ens vanliga gods kan ju vara bra med tanke på sugförmåga och sånt. Sen brukar jag testa samma glasyr på olika leror. En glasyr kan se rätt sunkig ut på vit lera med bli jättefin på mörk osv. Jag doppar varje bit två gånger också. Första gången hela biten andra gången halva så att man ser vad som händer om glasyren läggs på tjockare.

Jag förstår att det blir många prover när man experimenterar som ni gör. Men en sak som jag tyckte var bra var på Lermakeriet, de har drejat cylindrar som prover. Det ger en bättre bild över hur glasyrerna blir än de små plattor som de flessta leverantörer har.

Man skulle egentligen ha två olika sorter. Cylindrarna bara för de prover som verkar riktigt intressanta vid ett första test. Om man nu inte har en hänkelpress där man enkelt kan klämma fram så´na.

Här kommer en bild på mina provbitar.Lite dåligt ljus, men jag hoppas ni ser lite av dom…

Från vänster framsida, baksida, bild från sidan och undersida med nr-märkning.

Zzaga, man måste inte ha en hänkelpress (fast man gärna vill !), man kan dreja såna där provbitar. Svårt att förklara, men man börjar som när man skall göra ett fat, och innan man drar upp kanten så drar man ner som en lite fot eller kant på utsidan oxå, sen drar man upp kanten som vanligt och sen skär man ur botten så det bara blir någon centimeter kvar som fot på insidan oxå. Sen får det torka lite och sen skär man i bitar. Hoppas du fattar !!

Jag gör alltid proverna i flera omgångar, först ett litet prov och om det blir bra så gör jag ett lite större och sen har jag en massa misslyckade grejer som är skröjade som jag använder som glasyrprover, för det är stor skillnad att se glasyren på ett "riktigt" föremål. Om även det provet blir snyggt får receptet komma med i samlingen och få ett "riktigt" prov som jag numrerar och sparar. Annars blir det för mycket som ligger och skräpar tycker jag.