Stengods sintrar väl inte vid lergodstemperatur och får alltså inte så stor mekanisk hållfasthet, ej att rekomendera överhuvudtaget, om jag inte missförstått dej på ngt sätt??!!

Håller med ovanstående person. Bränntemp 1000 blir inte tätt.

Det finns vissa leror typ lergods från andra delar av världen som håller tätt genom att man glättrar. Med olika slip eller vissa oljor. Som gjordes för xantal år sedan. De kan hålla flytande vätskor. En osäker metod. Inget att rek. om man inte har kunskaper speciellt om detta. Men ska man ha något tätt så är det att föredra att kunna bränna högre.

Jag har brännt typ lergodsliknande lera i omkring högst 1000 gr. Men den leran innehåller speciella mineraler. Som håller 100% tätt om det som finns inuti är varmt.

Det finns en tråd innan i arkivet om läckande oljelampor. Det finns en tätningsmasssa man kan köpa hos keramikleverantörerna och som man ska hälla i godset och hålla ut som stoppar mindre läckage.

"Eller är det så att man inte kan få lergodsglasyr tät?"

En tät glasyr är en tät glasyr oavsett vilken temp den är bränd i eller om man kallar den för ler- eller stengodsglasyr. Din turmalin blev inte tät i din bränning och det kan bero på en rad orsaker varav tjockleken visst är en del. Kanske blir den inte tät alls, krackar eller får små nålstick och då läcker det förstås genom.

En tät lera är tät oavsett om man kallar den för ler- eller stengodslera eller alltså vilken temp den är bränd i.

Jo, det finns "stengods"leror som blir täta i lergodstemp typ 1050 och det finns "stengods"leror som inte blir täta i stengodstemp typ 1250, alla leror är helt enkelt individuella och måste bedömas individuellt om man vill veta precis vad som händer.

Du kan försöka få på ett tunt lager bra utflytande krackfri lergodsglasyr på insidan och bränna om. Med lite flax täpper det till ev. brister i Turmalinen.

Prova mjölk.

Lerleverantören brukar ju ha lämpliga temperaturer för bränning, bara att kolla med dom..

Tack alla för goda råd! Det är fantastiskt med det här forumet!

Jag tänkte nog som så att det inte spelade någon roll att inte stengodsleran sintrade, eftersom jag glaserade sedan.

Men är det alltså så att jag måste tänka att leran ska brännas så högt att den sintrar, det spelar inte någon roll att man glaserar ovanpå, eller är det kombinationen som är avgörande?

Det lutar åt att jag får göra en ny, det känns inget vidare att vara osäker.

Jag har ganska lite kvar av glasyren, så jag kör nog stengodslera, bränner den  till rätt temp med transp stengodsglasyr på insidan, och kör sedan den turmalingröna på utsidan i en egen bränning efteråt. Är det rätt tänkt?

Det är den tätaste delen som avgör, vare sig det är leran eller glasyren.

Att sinterbränna leran gör att du kan ha en otät glasyr och det är bekvämare förstås. I ditt sista exempel tänker du rätt men du behöver eg. inte glasera insidan alls om leran bränns tät först.

Aha! Det är ju toppen!

En dum fråga kanske, men kan jag bränna min stengodslera så högt att den sintrar redan vid första bränningen då, eller är det någon annan vits med att man först skröjbränner den? Om jag ändå inte ska glasera den inuti menar jag?

Nej, det finns inga dumma frågor. Bränn upp direkt, det finns ingen anledning att skröja …

Tack!

Är det inte svårt att glasera det sintrade godset som du vill göra, leran är ju inte sugande då längre??

Värm lite på godset, ugn eller varmluftspistol - då går en del att glasera om. Lite klumpigt att göra med grytvantar och sen får man byta till silkesvantar när man ska sätta pjäsen i ugnen eftersom glasyren lätt glider av den redan glaserade skärven. Men är man envis så klarar man det. Rekommenderar dock att börja om från början. Det är nog den enda vinnande lösningen i längden…