Läger in en bild på två av mina saker som var med i ugnen.Deltagarna som var med trodde att allt skulle vara en platt massa som smält ihop ,men  ingenting gick sönder allt var helt.

Så häftigt… Och vilken snygg snäckskål du fick!

det var jättefina saker. Jag blir så avundsjuk, det skulle vara så otroligt roligt att få saltbränna. Lyllo dig!

spännande!  antar ni eldade med ved?

Jag bränner til orthon 11, ungefär 1300 altså, men har märkt att ugnen väldigt lätt går uppåt runt 1300, det är som att det blir lite lättre igen att gå upp, och jag blir så nyfiken på att prova… men det vore ju lite klokt när inte man har leror mm anpassade för det.. men jag har fått prata högt till mig själv: nej nu ger du dig!  när jag sett siffran 1320 på pyrometern…

Hur blir det med hållbarheten på grejerna när de varit så högt uppe? (tänker på det som bosse o LarsT skrev om här vid något tillfälle, att leran godset blir skört och porst om leran är "överbränt" ?) finns det några fördelar med så hög temp? glasyrer man inte kan uppnå på annat sätt t.ex.?  Eller vad är syftet? (om inte man har en udda ler som kräver den tempen)

Hörberg (en numera avliden keramiker på Bornholm jag kände) de brände till 1340 i sin gasugn. De använde en del rost och rostflager på ytorna och det smälte in/ihop bättre med godset än det gör när jag testat samma vid min lägre temp.

Superfins saker! Jag bränner som mest till 1300, enligt märkning klarar ugnen inte mer (är väl en säkerhetsmarginal). Min Porslinslera tror jag klarar mer. En sak att ta i beaktande är att det kostar såklart mer ju högre man vill bränna (element, el/ved/gas), speciellt om man vill ha "ekologisk" keramik.

Jag ska bygga en ugn som jag funderar (har börjat lite smått) på att bränna med rapsmetylester (RME) s.k. biodiesel, får ett 208L fat för 700:- ganska billigt literpris, det skulle bli ekologisk bränning.(sen får man ju tyst om att leran fraktas ända från Frankrike, kanske inte helt optimalt…).

Tyvärr är inte bilden på keramiken så bra får göra bättre bilder senare.

När man bränner så här högt ska godset  bli skört men inte med den här leran. Att ha ett sådant lertag är ju helt fantastisk.

Bränningen tog 15 timmar

Föremålen borde väl inte bli sköra? Dom sintrar väl bättre ju högre man bränner??

Så spännande L.A.E!

Tänk om man fick vara med om en saltbränning! Vilka vackra saker.Fina färger.

Lycka till!

#4 Pyro, har du några bilder på rostflagorna? Låter som det kan vara något!

#6 Är det en ugn eller flera vägg i vägg?
Det är fina bilder, du ska ha stort tack för att du delar med dej!

#7 De kan tydligen bli översintrade också, så att skärven blir porös igen. Jag vet bara vad jag hört från Bosse från Cebex eller om det var Lars Tärn, men jag kommer ihåg att andra vältubildade krukmakare pratat om översintring.

Aha, har aldrig hört det uttycket, man lär så länge man lever.l..

0#: Gick det lätt att få ugnen från 1300-1400 ?

#9: har inga bilder av lyckad insmältning av rostflingor, men tror min mamma har kvar några föremål från denhär kermikern… ska kolla när jag kommer dit o i så fall fota.

Det var inga problem 1300 till 1400 grader.

Ugnen en så kallad Bourry box kiln där vi lägger veden på tvären ca 1meter lång och är grov. Sista bilden visar locket som kan rullas sent upp för att lägga in veden. Lågan brinner neråt in i ugnen.

Det ser ut som en gasbrännare längst ned, vad är den till för?

Gasbrännaren var på ca 2 timmar för en första torkning av halv torra saker i ugnen. Själva ugnsvalvet är gjutet (stampat med lite vatten i ) i ett stycke och är ca 2dm tjockt . Man får inte glömma att ugnen är ny murad och vid bränningen så var det ingen rök utan vatten ånga som syntes första tiden ur skorstenen. 6 meter skorsten och en ugn på varje sida.

Imponerande bygge.

Kul med bygga ugn och bränna! Har itne hört talas om ngn saltugn tidigare som bränner så högt. Men man anpassar väl efter lerans sintringsintervall. Själv bränner jag salt till 1280-1300 grader.

Jag var med en gång om en översintrad stengodsbränning i elugn. Glasyrerna hade börjat rinna mycket, engoberna under glasyren hade smält och runnit och godset var sprött. 

Min erfarenhet är att överbränt gods har passerat stadiet då sintringen gör godset hållbart och det börjar smälta och tappa form. Fast det är ju mer vanligt att det händer med lergods eftersom det har lägre temp och kortare sintringsintervall.

Citat från #7:  //Föremålen borde väl inte bli sköra? Dom sintrar väl bättre ju högre man bränner??//

Tyvärr fungerar det inte riktigt så…när lerans glasbildande ämnen förångas (=försvinner) i tillräckligt hög grad, minskar lerans täthet och styrka. Exakt när detta börjjar inträffa, varierar med lersorten, och varje lera har sin "vändpunkt", när den börjar försvagas av värmearbetet.  Generellt kan man säga att järnhaltiga leror klarar mindre värmearbete än "vita".  Järninnehållet är flussande, och påskyndar förångandet av lerans glasbildande ämnen. Det har också visat sig att svavel, kol m.m. tillsammans med järn, påskyndar den här processsen….därför är det inte konstigt att leror som t.ex. den franska F100, Fyleleran m.fl är litet extra känsliga för den här sortens överbränning. Observera att det inte handlar om att leror är "bra" eller "dåliga"…..varje lera skall bara brännas på rätt sätt för att maximal täthet och styrka skall uppnås….

PS / Tänk på att vi människor inte alltid funkar rationellt....det här med extremhöga bränningar kan lätt bli som med bilkörning; att köra i 150 km/h ger en upplevelse, men samtidigt som tidsvinsten blir minimal, förbrukar du mycket mer bränsle, och riskfaktorn ökar med några hundra %, osv….dvs det är alltid bättre att göra något RÄTT, än att bara vara fixerad vid maximerade tal…   /DS

Intressant, faktum är att jag jobbar med just F100-leran, bränner till max 1300C.