Den största skillnaden är nog att den som sitter vid en sparkskiva får problem med knät förr eller senare…

Annars har jag hört att elskivor är bra när man ska lära sej centrera en klös, medan sparkskivor är bra för att få in ett tempo. Av den anledningen satt jag själv mycket vid spark från början. Om det gjorde någon skillnad? Ja, hur vet man det…

Det är ganska krävande rent fysiskt att driva en sparkskiva när man jobbar med större klös, men jag har hört att det kan ge en "intimare" känsla. Jag rekomenderar nog en elektrisk för nybörjare, man har fullt upp att centrera utan att dessutom behöva driva skivan.

"1 Håller med

Jag satt också vid sparkskiva i början tror inte jag testade elskiva förrän tidigast femte terminen. Eftersom man inte sparkar samtidigt som man drejar (om man inte är proffs förstås) så får man in ett lugnare tempo och hinner fundera på vad man gör, vilket jag tror är bra.

Med elskiva är det så lätt att man bara gasar på hej va de går. Ok centreringen lär man sig kanske snabbare. Men att styra över klösen lär man sig nog bättre om man startar med sparkskiva.

Tror jag… det är iallafall ingen nackdel.

#3 Nu kom jag på något - det är inte bara det att man kan köra på i ett hejdundrande tempo med elskiva, man kan också köra väldigt väldigt sakta. Och då har man inte ens styrfart, hur ska man då kunna dreja?

Jag har sett båda alternativen bland mina elever. Och båda är lika omöjliga om man sitter vid en spark! Försök bara sparka så att det går sakta sakta, jag lovar, drejskivan stannar på några sekunder.

Det var synd att vi sålde iväg våra sparkskivor i verkstan. Jag skulle satt mina snabbaste och långsammaste drejare vid dem…

Har motsatt erfarenhet.. Började vid en elektrisk hos den keramiker jag hade sommarjobb hos då jag var 14… senare blev det studiecirklar där det också var elektriska som fanns.  Då jag skaffade egen drejskiva för 15 år sedan var min ekonomi mycket liten och det jag hade mölighet för var en begagnad sparkskiva. Var inte riktigt kompis med den från första dagen, men det blev jag och numera köper jag ingen elektrisk fast jag har råd :-)  Är mycket en vana tror jag.  Har alldrig haft ont i knät eller nån annanstans av sparkandet heller. 

En del säger det inte går att produktonsdreja på spark, och det kanske är så om man gör riktigt mycket, kanske fram för allt riktigt mycket som är stort. Jag drejer lugnt 20 temuggar på en timme  på min spark och känner inget om hälst behov av att producera mer.

De gångar jag kan tänka det vore trevligt med en elektrisk är om man gör höga saker.. som man grejer vidare med… då är det bökigt att komma högt upp o nå och ändå ha skiva snurrande lagomt snabbt..

För en nybörjare tror jag det är lite enklare med en elektrisk, för det är en sak mindre koncentrera sig på…man kan koncentrera sig på händerna.  Men benet kommer snabbt att´göra som man vill utan att man tänker på det..

Hm, tack för svaren. Känns som om jag kanske ska försöka spara ihop till en eldriven. De är bara så dyra.

Hej!

Jag lärde mig att dreja på enbart sparkskiva, och blev såpass förtrogen med den att jag fortsatte att (enbart) sparka i åtminstone 10 år till. Jag måste säga att jag kände inte någon större begränsning med sparkskivan, förutom vid riktigt stora klösar. Det handlar nog mest om vad man från början vänjer sig vid. Ergonomiskt sett, tycker jag själv att man "höll kroppen igång" på ett positivt sätt, vid sparkskivan. Och det går alldeles utmärkt att "snabb-producera" om man vill. 

Vid elskivan däremot, låser man sig lätt i underliga stillastående "poser" som ibland har känts mer belastande än under "sparktiden". Något som jag tydligt erfarit, eftersom jag har gjort "resan" från spark till el. 

Det bör nämnas att de flesta "köpe-sparkskivor" inte är särskilt smarta, ur ergonomisk synpunkt. De saknar oftast stöd att "stå på" när man drejar högt t.ex. Man skall inte tveka att snickra till ställning och sits så att de passar ens personliga behov. 

Elskivorna har sina självklara fördelar, t.ex. att de tar mindre plats, är lättare att flytta och är litet mer bekväma när man drejar riktigt stora saker….  

Så jag vill inte döma ut sparkskivan helt….Dock är det nog lättare för en sparkskive-van drejare att gå över till el, än motsatsen….men inget är förstås omöjligt med en del övning….sparkskivan har en del unika fördelar som kan vara värda att upptäcka…

#5 Motsatt, i kronologin menar du förstås? Det är nog ovanligare!

Om knäna… Jag har sett en (ja, bara en!) keramiker som "sparkat" sönder knät och gick på kryckor när hon var gammal. Men hon sa att det inte var ovanligt.

Hon kanske hade fel? Jag har bara hört talas om knäproblem och sparkskivor från två personer, så det är inte direkt statistiskt säkerställt!

jo, menade motsat turordning… först el sen spark.  Sen att jag inte märkt nåt i knän eller ben kan ju bero på att jag bara är halvtidskeramiker, måste vara helt anorlunda om man är drejare på heltid..

#9 Eller att du är alldeles för ung!

#7 Många får problem med ryggen vid elskivor. Men peppar peppar, har jag ont i ryggen och sätter mig och drejar en stund - så går det över! Jag tror det är för att jag älskar att dreja. Så då är jag avslappnad och känner mej bekväm.