Dt där är ju jättesvårt, en del kan ta 200 för en sån kanna och en del tar 800 eller ännu mer. Är det inte bättre om du räknar ut hur mycket du behöver ha för dem, alltså hur lång tid det tar att göra, material, alla omkostnader m.m, och tar hänsyn till hur mycket du behöver ha för att kunna leva på detta.

Eftersom jag inte lever på detta så är det ju inte riktigt just att "dumpa marknaden" men jag tycker definitivt att kannorna är bra gjorda. Som "hobbykeramiker" är det en risk att paja marknaden för de som faktiskt ska leva på inkomsten. Naturligtvis kan man alltid ta mera betalt om man är ett namn i branschen. Jag vet att Lars T tog upp normalpriset för en mugg för typ 25 år sedan var 125kr men att många muggar fortfarande är billigare. Håller vi ned varandra? Ingen verkar direkt bli rik som keramiker!?

Ja, vi håller ned varandra. Det är ju uppenbart att det är så. Man hör ju ibland kommentaren att:

-Jamen, jag är så van och det går så fort att göra dem…

Har någon nånsin hört en erfaren elektriker säga samma sak ? :

-Jag har dragit så mycket sladd i mina dar och jag kan hitta alla fel i systemet så därför ska jag bara ha en fjärdedel betalt för samma jobb ….Dessutom bor jag på landet och därför kostar mina sladdar mindre….Fraktbolagen sänker ju priserna för att stödja oss härute…

#3 min man är elektriker (hehe) och han har nystartad firma med den åsikten att om han är bra och snabb så tjänar han mera pengar inte att han sänker sina priser! jag har förvarnat honom att jag någon gång har för avsikt att starta egen keramikverkstad, förmodligen kommer jag att gå ner kraftigt i lön då. Han tycker naturligtvis att det är konstigt att man startar ett företag som man inte kan bli rikare av. Jag försöker försvara mig genom att säga att jag blir lyckligare…….men egentligen, varför arbetar inte keramiker 40h/v med normal lön? eller gör ni det och jag har fått detta om bakfoten?

Det är väl väldigt få egenföretagare som som bara jobbar 40tim/vecka oavsett om man pysslar med keramik eller något annat.

Jo men om man jobbar mer som egenföretagare brukar det ju oftast ramla ut en hel del extrapaengar i andra ändan

Att ge sig in i keramikbranschen är i alla fall detsamma som att fullständigt avsäga sig alla ev. likheter med detta som kallas "normalt". Både i fråga om lön och arbetstid.

Det är få förunnat att kunna jobba 40 h i veckan och lyfta full lön som keramiker. Antingen är man keramikkonstnär och lever på bidrag och stipendier, eller så gör man billigt bruksgods och får jobba livet ur sig för att konkurrera med IKEA. Lite hårddraget förstås, klart att det finns mellanting men de är inte många …sett till hur många som har keramik som hel- eller halvhobby och inte är ekonomiskt beroende av kannorna.

Jag tycker inte att du ska börja i den billiga änden i alla fall, det kan vara lätt att fastna där. Vad tar ni andra för kannor i den här storleken ?

Jag gör nästan aldrig några kannor ju:( men om jag skulle göra det så skulle nog priset ligga runt en 200-350:-  , mer om det var mycket dekor eller avancerad dekor på, ännu mer om den var bränd mer än två gånger.

Jag tar  för 0,5L 235:- för 1,0L 325:--395:-För  1,5L 425:--495:- 5-8L ca 900:-och uppåt ..Lite differentierat pris kan förekomma beroende på dekor och detaljer..

Det är alltid svårt att sätta priser men jag går efter material mängden då jag jobbar i fasta vikter ..mängden lera avgör storleken sen kan man titta på detaljer mönster osv ..Tekannor som har många delar tar jag mer för men det är svårt att ta 700:- för en tekanna som rymmer 1,5 dl…

Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen är mitt måtto..

Jag älskar att göra kannor, nästan min favori:) För en stor kanna tycker jag gott o väl man kan ta runt 500-600 kronor för. En mellan runt 350-400 och för mjölkkannor en sisådär 200-250. Givetvis vad jag tycker:) Men jag har erfarenheten av att kannor är ganska omtyckta. De är så användbara och har man inte dricka i så pryder de sin plats som vas. Därför kan många tänka sig att betala en lite större peng för dem. Perfekta som present är de med!

Jag tar 380 för en kanna som rymmer 1,5l. Om jag gör nån avancerad dekor tar jag mer. En liten kanna utan handtag kan jag sälja för 140kr (enkel glasyr o dekor).

Håller med Abbi om gungorna o karusellerna…

Jag tycker att det verkar som snittet på en kanna runt litern ligger på 400 cirkus. Isåfall har det inte hänt en krona sen jag slutade på Skånekraft.

Det innebär också att det fortfarande är billigare att köpa en unik, designad och handgjord stor kanna än en fabriksmassproducerad designad mugg. Får ni några reaktioner på era priser från kunder som t.ex. OO, va billigt eller Nej men fyy, va dyrt ?

Man undrar ju vilken mekanism det är som ser till att hålla nere priserna så lågt ? Är det kunderna som inte handlar om det hade varit dyrare ? Tycker vi själva att det inte ska kosta så mycket som det egentligen är värt ? Jag själv tycker, kanske som de flesta, att det är jättesvårt att ta i och stå för att det är värt mer. Istället pejlar man prisläget på vad andra tar och så lägger man sig runt den nivån beroende på hur man bedömer sina grejer jämfört med andras. Och så fortsätter det så, år efter år. Kunderna vänjer sig vid att det inte ska kosta mer med unikt hantverk, vi vänjer oss vid att alltid ha ont om pengar och stretar på, fattiga men kreativa.

Den där cirkulerande prislistan från blåset hade som syfte att uppmuntra alla till en viss miniprisnivå. Kanske det är dags igen att puffa lite på varandra och gradvis vänja världen vid att även vi tycker oss vara värda lite mer än nudlar, bröd och fil ?

Intressant ämne, jag tycker verkligen att det är skitsvårt att sätta priser och jag får ofta höra att jag är billig.     Funderar över det ibland att man kanske skulle höja priserna men då känns det lite konstigt att bra höja liksom:- Är det nån som har någon erfarenhet av hur man gör. höjer man på nån vara i taget eller drar man iväg och höjer på allt ioch med nyår eller nåt sånt? Jag tänker att jag vill ju hellre sälja en att producera och få allt kvar å adra sidan har jag ju inte en aning om det säljer om jag är dyrare. En annan orsak att vara billig blir att jag bor i jämtland i en liten by ioch inte mitt i stockholm. hur ser ni på det? viss kan man tänka sig att betala betydligt mer om man köper av en keramiker på ett galleri i en storstad?

14, där är nog en del av problemet. Att man börjar med att vara jättebilligt för att man tycker att man är nybörjare, eller "bara jobbar deltid" och därför inte kan ta ut ett vettigt pris. Sen efter några år när man skulle vilja och behöva ta ut mer så blir det ju märkligt att motivera varför allt är mycket dyrare över en natt. Därför tycker inte jag att det skall ha för stor betydelse i prissättningen hur länge man hållit på, eller om man skall leva av keramiken eller inte. Är det en genomarbetad grej som man är nöjd med så måste man för sin och andra keramikers skull ta betalt för den. Hellre gör jag en grej som jag får hyfsat betalt för, än att slita med fem som jag får dåligt betalt för.

Mm, men varför ska det vara billigare i Jämtland än i Stockholm då ? Du får betala en massa dyr frakt för materialet och du måste ha en bil för att köra 3 mil till Konsum med. Kallt är det i Jämtland och elen är inte billigare på landet. I stan har man billig fjärrvärme, lokaltrafik som går var 5:e minut och affären runt hörnet.

Att handla på galleri är liksom en annan sak då det finns en gallerist som ska ha halva kakan och då blir det dubbelt så dyrt att handla automatiskt. Men jag förstår vad du menar. Det är som en  vedertagen sanning att det är mer värt för att muggarna står centralt. Jag bara ifrågasätter den sanningen ….

Lars

Har du kvar den där prislistan? Det skulle vara spännande att se.

Jag måste erkänna att jag är en av just dom som sneglar på andra och sedan lägger mig under. Anledningarna till det är många. Dels anser jag mig fortfarande vara ganska mycket nybörjare på det här, sen tycker jag inte att mina saker håller samma kvalité som de som jobbat som keramiker i många år gör. Sen spelar ju andra faktorer in som att jag inte har någon hyra för verkstaden jag har inte heller behöver jag betala någon dyr hyra mitt inne i stan för att sälja mina saker.

Jag kan inte se att mina priser skulle bidra till nån prisdumpning utan jag anser snarare att mina kunder får det de betalar för. Visst finns det andra som gör saker i myckt sämmre kvalité än det jag gör som tar ett mycket högre pris , men för mig skulle det vara otrolig skämmigt att sälja något för ett högre pris än vad det är värt. Att höja sina priser till mer än de är värda bara för att andra ska kunna leva på sina saker tycker jag inte heller är ett rimmligt argument. Ska en skjorta som bara håller i två tvättar kosta lika mycket som en som håller i hundra bara för att alla som gör skjortor ska kunna överleva på det?

Jag tycker snarare det är så att en del av problemet består i att vi inte har utbildat våra kunder. De förstår inte skillnaden mellan sämre kvalité och högre kvalité likla lite som många inte förstår skillnaden mellan tillverkat i Kina i 5 000 000 upplagor och tillverkat 20 upplaga hemma på gården.

Hur ska kunden veta att en tekanna i Raku inte går att använda? Hur ska kunden veta att en skål inte bör ha en 3 cm tjock botten och en 5 mm tjock sida?  Eller att en pip på en tekannan faktiskt inte behöver läcka om man gjort det rätt?

Sen skulle jag själv inte köpa en kanna i 650 kronors klassen oavsett hur bra den var gjord. Men det beror kanske mer på att jag är jäkligt fattig nä något annat.

Du kanske borde ta mer betalt för dina grejer så att du har råd :)

Nej, jag kan inte ta mer betalt för mina saker än vad jag tycker att de är värda.

Grannen tar 1500-2000 för en tekanna…. jag kan inte motivera mig själv att ta ett sådant pris för en tekanna. Inte heller kan jag motivera mig själv att ta 700:- för glaserad cylinder utan någon dekor alls , som en av mina grannar gör.

Glömde säga det också att anledningen till att jag är fattig beror inte på att jag säljer lite keramik utan på att jag är mammaledig och får 65:-/ dag.

Jag har kollegor som drejar en modell skickar ner det till europa får det uppdrejat tar hem det dekorerar SIGNERAR och bränner detta som eget handdrejat och kan sen sälja det jättebilligt..oetiskt  tja jag vet inte..vad tycker ni

Jag har märkt att det är svårt att höja sina priser om man legat lågt från början…jag började med för 2 år sedan att höja varje produkt under 100lappen  med en femma och dom över 100lappen med en tia…Man måste komma ihåg att höja sina priser lite granna  varja år pga att allting annat blir dyrare framför allt elen..bättre att smyghöja än att dubbla ett pris*L*

Haft 2 kunder denna vecka som lagt tillbaka en lykta som kostar 79:- p.g.a att jag har samma storlek på lyktor i ett annat billigare material o dekor för 45:-..då reagerar jag..Dom är små skall tilläggas..

Du har så rätt Lars T det är ju dyrt bara att få hit leran.och vintern jag herregud den gör ju att man gör av med massor med el bara för att man vill vara i verkstaden som är lite dragig;-)

Abbi vilken bra idé att höja på det viset. jag tror jag ska anamma detta

zzaga du har nog alldeles rätt i att kunderna behöver lära sig lite om keramik. Jag har i höst haft 50 st. kommunaställda hos mig i verkstaden för en dags friskvårdsutbildning och efter det kan jag se när dom kommer in i butiken att dom tittar och diskuterar på ett annat sätt om keramiken. många har nog omvärderat hantverket som sådant. Men vad svårt det är, det ser ju så lätt ut är en återkommande fras från den so maldrig provat förut

Hanna:

Detta har jag också upplevt flera gånger, både med keramik o annat hantverk, att de säger:men jag lever inte på det här och jag har ju min pension eller vad det nu är för inkomst de har för övrigt. Jag blir ganska irriterad på denna dumpning av priserna.. svårt när man seriöst försöker leva på det man gör, ändå är det faktiskt så att folk har fördomar.. de TROR att hantverk är DYRT!!! Jag vet inte hur man ska få folk att fatta att det inte är det, jag försöker förklara  för en del kunder att köper de muggar på t ex Duka så kostar de minst lika mycket som en del av mina muggar men det sitter så inrotat i folk att hantverk är dyrt så det är svårt att ändra deras inställning. Jag har skrivit förut att de behöver bara komma in i butiken för att sucka: "Åh, det här är dyrt" utan att ens VETA vad det kostar. Måste ändå säga att ungdomar verkar inte ha denna fördom, kanske det är nåt gammalt!?!

Kanske vi är dåliga på att värdera vårt arbete?? Hur är det med andra yrkesgrupper t ex tandläkare, bilmekaniker, elektriker mm??

Som du säger LeWE, vi verkar dåliga på att värdera vårt arbete. Men det ligger så djupt rotat i alla människor sen industrins genomslag. Långa tider har det ansetts som mycket bättre produkter när det är industriellt framställt. Och det är klart, ser man krasst på det så håller en kanna i rostfritt stål längre än en i keramik. Det är inte för hållbarhetens skull folk handlar handgjort. Så många handlar egentligen inte grejerna i sig, de handlar namn…och alltför ofta ser man våra noga uttänkta bruksföremål stå i glasskåpet med belysning på, aldrig använda. Man köper glas från glasriket och låter den lilla klisteretiketten sitta kvar så länge som möjligt för att alla ska se att de varit där och handlat… Och det är väl därför vissa kan ta 2000 för en tekanna och andra inte vågar tro på mer än 200.

Jag misströstar ibland och tror att det är kört att försöka påverka folk. Den lilla klick som ser, förstår och dessutom har råd och lust bryr sig ofta inte om priset, de ser, förstår och vill ha, helt enkelt. De som går in i butiken med inställningen att "det är dyrt", kommer bara att gå på "lägsta-pris", så länge det sitter en klisterlapp på som kan vändas inåt vardagsrummets soffa.

Men jag vet inte, själv har jag försökt båda inställningarna till prissättning. En gång när jag skulle flytta verkstan dumpade jag ner allt till långt under halva priset. Det fanns knappt något över en hundralapp och massor för 10-20-50 kr. De som då kom in var mest lokala "lägsta-prisare" och de handlade inte en grej, för det var för dyrt ….Sen har jag haft utställningar där jag tog i så jag sprickte, tyckte jag och sålde nästan allt första dagen. Jag blir inte klokare med åren av det där ….

Jag tror så här: Man gör det man vill göra och prissätter på den nivå man ekonomiskt kan leva på det OM man skulle sälja rimligt mycket. Kunder och folk får vänja sig vid det man gör, lära sig i bästa fall. Huvudsaken att man inte låter sig påverkas av dåligt säljresultat i början utan håller fast vid att trivas med sina egna saker. Tids nog kommer det att öka på, man blir mer känd o.s.v.. Jag tror att det är farligt att se för kommersiellt på det och sen hamna i en sits där man måste skita ur sig mängder med prylar till bara gradvis högre priser än man hade för tio år sen. Jag har kompisar som fastnat i den fållan. De har pendlat till Formex och ängsligt spanat på tidens trender, jobbat 12 timmar om dagen 7 dar i veckan och ett evigt slit vid indrejningsmaskinen. Om de inte skilt sig och lagt ner, har de gått i väggen och blivit sjukpensionärer. Eller håller fortfarande på, har kanske lagt ner tillverkningen till Ungern och jobbar nu mer som "distributör".

Så om man är ny i gamet och ska starta firma har jag ett råd. Se på grejerna du gör nu och försök tänka dig 20 år framåt i tiden. Fråga sen: Har jag lust att göra kanske 100 ggr så mycket av nästan samma saker 20 år framåt ? Vill jag skaffa en maskinpark som gör att jag kan pressa ut dessa mängder och vara maskinskötare och kartongpackare och ugnssättare istället för den lyckligt kreativa keramiker jag tror att de allra flesta börjat som ? Om svaret är Ja, då är det bara att köra på. Men vid minsta tveksamhet, fundera då på att gå den andra vägen. Och då håller det inte att inte våga stå för vad man gör och vad det är värt.

Oj, det här blev lite väl allvarligt, ser jag, men det är ett svårt och jobbigt ämne …

Mycket intressant ämne….

Tror att många är rädda för att ta betalt just för att man gjort grejorna själv. Jag tror att både självförtroende och rädslan att inte få tillräckligt med inkomster spelar in.

Själv funderar jag alltid fram och tillbaka huruvida jag "vill sälja något" eller "hellre ha det kvar än dumpa priserna". Nu håller ju jag på med keramiken på sidan av vanligt jobb så för mig känns det ibland bättre att ge bort saker jag tycker om än sälja det billigt. Men självförtroendet mår oxå bra av att få sälja när man är på marknad.

Sen är det nog också så att folk har inställningen (och man själv också) att vi har ett så "roligt" jobb att man nästan borde skämmas att ta betalt!! Jag har haft mitt företag i 20 år och får ofta höra att jag har ett så "roligt" jobb. Det finns en scetch om det.. är det Hasse o Tage..? om att kulturarbetare inte ska ha betalt, de har ju så ROLIGT när de arbetar!!

Krukmakaryrket kan bli lika mycket rutin som att vara pottslusk…*L*

Pottslusk … underbart Abbi !! Den ska jag ta med mig ….

Fasen jag tycker det låter som ni är väldigt billiga. Minst 450 spänn för en 1 l kanna tycker jag. Själv gör  jag mer kannor fr 1.5 l och dom tar jag väl från 700 spänn för och uppemot 1000 spänn. Men jag seriedrejar inte ett stort antal utan kör mer individuella kannor.

Jag tycker man blir lite ledsen när man hör om att man skickar godset på drejning utomlands och sätter sin signatur på det. Jag hade inte kunnat stå för något som jag inte själv hade tillverkat, men det är ju individuellt. Men att man kan få ekonomi i det fattar jag inte, är det så billigt då? Misstänker att det är inte fullt så skickliga keramiker som gör detta för att dom har svårt att själva få till formerna, eller är det andra tro..??

Jag fixar ju inte att sälja på marknader för jag får liksom ångest när folk kommer fram och säger oh, vad dyrt och försöker pruta på det jag gör. Nästan oavsett vad som står på prislappen från början.Och jag vägrar att pruta på mitt jobb, jag anser att jag är värd det som står på prislappen. Har man med sej andrasortering så är det det som säljs slut först oavsett vad som ligger i lådan…Billigt verkar vara en livsstil för en del och jag har insett att det är inte det klientelet  som jag vänder mej till, för jag gör inte så billiga grejer, och har inte dom volymerna i min tillverkning för att jag skulle få någon  lönsamhet i det. 

Jag hade inte blivit bra i det heller för någonstans hade jag tappat glädjen i det jag gör om jag hade behövt spruta fram mängders mängders av samma sak.

Jag brukar skilja på krukmakare och keramiker…vet inte varför men som krukmakare sitter man o seriedrejar och lever på volym..som keramiker jobbar man med unika föremål och eller skulptur  och tar mer betalt  …Man skall definitivt kunna ta mer betalt för dom unika föremålen det gör jag….Sitter nu och skall göra en vinterutställning utomhus med 60-80cm höga drejade skulpterade figurer..dom tänker jag ta ett antal tusenlappar styck för och det skäms jag inte för..jag både seriedrejar och skulpterar får väl kalla mig krukis då*L*

Dom jag nämnde som importerar drejat gods som dom designat  och sen säger att det är deras eget är faktiskt ett antal jätteduktiga keramiker i detta län..en av dom har 40 års erfarenhet och är jätteduktig ….

för att summera hur jag gjorde efter denna långa sträng:

vi hade öppet i lördags och jag hade satt mina kannor mellan 350-550kr. jag sålde två stycken för 350kr styck och dessa var i 1.5liters klassen. det verkade vara en ok nivå.

rätt eller fel……………tja

Jag är själv amatör.

Men jag har aldrig haft några problem med att jag säljer för billigt, och därmed dumpar priserna för proffsen.

Jag har tvärtom tänkt på det sättet; att jag har inte haft mage att ta samma priser för mina produkter, som dom som verkligen kan hantverket, eftersom jag inte besitter samma hantverksmässiga skicklighet.

Dom som är beredda att ge tusentals kronor för ett kristallglasyrfat, söker antagligen kvalitiet, eller just DET speciella uttrycket, som just det fatet har.

Därför skulle dom aldrig köpa mitt fat, till samma pris.

Jag antar altså att jag därför säljer en slags discountfat, när jag säljer dem till kanske omkring EN tusenlapp i stället.

Antagligen säljer jag antingen till dem som ändå inte har råd att köpa det dyrare fatet, eller också så säljer jagtill dem som inte ser skilnaden i kvalitet.

Om någon som SÅG skilnaden i kvalitet, skulle ertappa mig med att försöka sälja mina  alster till priser som kanske hör hemma på en n ivå, som jag inte riktigt når upp till, skulle jag känna mig stendum !!!

Men det är svårt att sätta priser !

Det är Skitsvårt, av en massa olika anledningar!!!

(tycker jag)