Hej.

Som keramiker använder vi ju många farliga material som vi bör vara försiktiga med. i mitt arbete arbetar jag  med lokala rå material i största möjliga mån,nu har jag ju turen att bo på en plats  dår jag kan gräva upp stengodslera och kaolin i trädgården. Mina glasyrer består av mestadels feltspat,lera, aska, granit och kaolin. Jag har tagit bort allt vad giftiga material och oxider heter från mina glasyrer. Den lera jag använder gräver jag själv upp och en del blandar jag med en kommerciell lera men jag ser till att den lera jag köper inte kommer från en plats på andra sidan jorden med tanke på co2 utsläpp och långa transporter.

En annan aspekt är som vi bör tänka på är hur och var ifrån har mina råämnen transporterats. Vad finns det i min närhet som jag kan använda i min lera och i mina glasyrer. Det finns ju både kobolt och koppar gruvor i Sverige kanske man kan få tag på det direkt från dem? Vad finns det för råmaterial att finna i Sverige och i norden.

Kika på http://www.hotnsticky.com.au/

Rikard keramiker på Bornholm

http//rikardpalmquistceramics.blogspot.com

Prata gärna med din leverantör/er/ och fråga hur de ser på de olika materialen du använder.  Kolla upp litteratur om keramiska material och läs på. Så har jag gjort och det finns en del att studera om man vill läsa på.

Lycka till!

Intressant ämne!

Är ju många olika aspekter av det med miljövänligheten.  Från hur hanteringen sker (både för naturen och arbetarna) där lera och andra material grävs upp och där materialet bearbetas…. till frakter, hälsoaspekter i verkstan för dig som keramiker, vad du släpper ut i naturen från din verkstad (avlopp, sopor mm), energiåtgången när du bränner och nerbrytningen när sakerna kasseras…

Det mest miljövänliga vore troligen om alla tog en träbit o täljde sig en kåsa… som sen slängdes tillbaka i naturen när den inte gick att använda längre.

När det gäller transporter är det inte automatiskt så att det är större utsläpp ju längre tansporterna är. Viktigare är hur transporterna sker. T.ex. är båt mycket bättre än lastbil… så en lera som kommer med båt till nån som bor vid hamnen i Göteborg från England eller frankrike kanske har inneburit mindre CO2utsläpp än om du gräver upp den själv i grannsocknen och kör den fram o tillbaka med bil i småportioner?

När det gäller giftigheten av material står det en del i Anders Fredholm glasyrbok.

Tämligen ogiftiga material kan dock också skada hälsan.  Damm från lera, fältspat mm är inte alls bra att andas in regelbundet. Så en verkstad som är hyffsad städvänlig (kanske kan spolas med vattenslang) är nog viktigt att tänka på (säger en som sitter i ett gammalt uthus med en skarvad plastmatta )

Ibland tänker jag att det bästa man kan göra är att inte ha för stor produktion.  Hällre få och desto mer unika föremål… och att göra saker som håller…. motsatsen till slit o släng… sånt som kan användas dagligen i generation efter generation?

När det gäller bränningsförloppet och energiförbrukning så finns det ju "grön el" att beställa, från vindkraft. En idé som jag varit inne på är att bränna sakerna i en ugn som drivs med rapsmetylester (RME), får se om det blir ett inköp av ett fat, är ganska billigt.

Vi köper vindkraft el (har dock ingen elugn, men till övrigt) men nu har jag faktiskt börjat bli skeptisk även till vindkraft. Det är så många vindkraftsverksbyggen på G i tidigare ostörd natur har i krokarna, så det känns inte lika kul längre…

Däremot vore det väldans roligt att göra ström av spillvärmen från Vedugnen! Det behövs bara en sterlingmotor och lite uppfinnararbete.  Sterlingmotorn kostar 300 000 … har kollat upp det….

Och raps!  Är en gröda som är väldigt svår att odla ekologisk, kräver både gödsel och insektsbesprutning och diesel till traktorn…

Begagnad frityrolja från Mcdonalds kanske?

ja, det finns ju lite att fundera på, helt klart. tack för många bra tankar! kul att detta forum finns, känner jag.

Att bränna reducerande är ju i sig ett stort slöseri för att inte tala om alla primitiva ugnskonstruktioner inom vedeldningen.

En energiutredning skedde av vedugnar på nääs fältlaberatorie för HDK i Göteborg och de tyckte att vedbränning var heltokigt ur den aspekten.

Jag kommer tillbaka, när jag själv resonerar, att jag alltid kommer göra någon form av avtryck så det får väga mot andra, i detta fall kulturella, värden.

#5 Traktorn kan också köra på RME

Jag tänker att ved i alla fall är såkallad CO2 neutralt i o med att den CO2 som frigörs vid förbränningen har ansamlats i veden under trädets uppväxt. Och att jag bor där det är skog, skog och skog.  Det måste ju vara så att det är lokala skillnader på vad som är vettigt att hålla på med också.

Genom att vara fattig keramiker så slipper man ju ha råd med att resa till Thailand på vintern och sparar därmed flybränsle

#9 sant. Undersökningen gällde snarare energi och ur den aspekten är det en förlustaffär.

#10 Visst är det så!  Och ingen liten förlust heller.  Vill man snåla med energi är det en välisolerat elugn som gäller.  Men om det nu inte alls är det man vill hålla på med… då är ju det alternativet borta…

Jag har för mig att jag läst om en keramiker som byggt två egna ugnar och så använde han värmen från den ena ugnen för att värma den andra och så höll han på så och tjänade på så sätt in en hel del värme, men en viss förlust blir det ju hur män än ser det. OBS: jag kan inte redogöra för hur han hade byggt ugnarna.

Jag har nog också läst om det, jag tror att man kan bränna glasyr i en ugn och sen leda dom varma gaserna från den till en ugn som man bränner skröj i, om jag minns rätt??

Traditionell brände man tex Groundhog ugnar så att den bakre delen bara var skröj tror jag bestämt. Dom har en ineffektiv temp-fördelning vilket gör det möjligt. Det var vanligt att man hade en övre kammare i flask ugnar där man bara skröjde godset.

Bäst är ju rågodsglasering ändå.