Som Kajanus inlägg innan tänker jag på  att jag blir alltid lite förbannad när folk kommentera mina grejer målningar eller keramik med " men det är ju så lätt för dej, du är ju så konstnärlig"! Vad sjutton då LÄTT, man har inte fått något gratis inte, allt man lärt sej har jag minsann slitit för. Som att dreja tex, det tog ju år at lära sej, inte något som man lär sej på en eftermiddag inte. Men på något sätt så är man ju som konstnärlig och talangfylld och då är det ju så lätt allting. Konstigt sett att se på hårt slit , det känns iaf väldigt förringande att höra det. Men jag tror inte alltid att det är det den som säger menar, utan ofta är det nog en önskan att dom själva orkade försöka…Och tänker nog inte själva på hur det låter…hoppas jag..

Har ni hört historien om fotografen och författaren

som möttes(gammal men ändock)

författaren till fotografen-Vilka vackra bilder du tar! Vad använder du för kamera? Fotografen surnade till för han kände sig missförstodd av att författaren inte förstod att han hade lagt år av slit för att kunna få till dessa bilderna så han svarade-vilka bra böcker du skriver!!Vad använder du för skrivmaskin??ja det märks att den är en aning gammal men..men.Klart att man lägger ner en massa tid på att bli duktig med det rent tekniska kan man ju aldrig komma ifrån,men jag tänker att det tekniska och konstnärliga ändå är lite olika…eller.Tekniskt kan man komma långt,men det konstnärliga är svårare.Nu e´vi inne på något väldigt abstrakt.

Visst kanske man har en viss medfödd begåvning eller talang, men den räcker ju inte så långt.  Oavsett om det gäller fysik, keramik eller att sjunga så är det ju sen ens eget slit och timmar av övning som gör slutresultatet.

Sen är det många som säger att -det gäller att komma på rätt sak att göra och själv har jag ingen fantasi, men det har ju du. Det tycker jag oxå är lite skumt för på en lyckad grej man gör så är det ju säkert tio kasserade, innan man hittar rätt. Det är ju inte så ofta som det dyker upp helt fantastiska och färdiga ideer i huvet (inte mitt iallafall).

Det verkar som om många har någon gammal romantisk bild av att konstnärer är en helt egen människosort som sitter och dricker absint och får visioner och bara gör en massa härliga grejer, helt utan ansträngning. Det finns kanske dom som arbetar så, men jag tror inte det är så många !

mm… det är svårt det där. På min kurs säger de ofta "du är ju så himla noggran och petig", då är det lite skämtsamt hånande, för att nästa stund undra varför mina saker blir så fina jämt. Men alla är ju olika och det där med att vara noggrann är oxå olika, vissa vill att det ska se lite slarvit och snett ut, hemgjort!

hej igen, måste bara säga att de nadra på kursen är mest kvinnor över 50-60 som hållt på imånga år,

men sen det där med att komma på saker är inte alltid det lättaste, de andra har oftast med sig bilder på skaer de sett o gör så likt de kan, tror de är lite impade för att mitt kommer från huvet enbart än så länge men jag vet inte alltid vad jag ska "skita fram" som en vännina o jag skämtsamt brukar skoja.men när jag gjort ngt sen ser jag massa saker som borde varit annorlunda men så tänker jag det ska jag tänka på till nästa grej jag gör,ser migsjälv bara som en glad nybörjare som givetvis gör en massa fel…………"alla är barn i början!" köpte prismas stora bok om keramik för att få till mig lite mer kunskap, kännner att jag liksom skulle vilja läsa på mer om material o tekniker osv. för att förstå materialet. tack för erat fina stöd , slipper känna att jag är tokig……..kram på er alla i det fina vädret