En fritta kan vara en glasyr i sig. När man bränner Raku t ex kan man ibland använda en fritta som glasyr eftersom de oftast har så låg smältpunkt.

De flesta frittor behöver åtminstone lera tillsatt, även i Raku, annars är risken större att de flagar av godset. Det är min erfarenhet iaf.

I en högbrännande glasyr används frittor som andra flussmedel. Så boraxfritta eller alkalifritta eller annat ingår sällan med mer än… 10-15%?

Vilken temperatur tänker du glasera vid, och vad vet du mer om den fritta du har?

Jag tänkte göra en turkos glasyr och har förstått att det ska kunna funka med en alkalisk fritta. Jag håller på med stengods och bränner runt 1220 grader.

Jag har inte köpt någon ännu utan ville ha lite mer kunskap om hur det fungerar.

Jag tänkte köpa hos Cebex eller hos Tärn.

Aha, jag trodde du hade en fritta. Läste fel!

Alkalier är bra för att ta fram turkosa nyanser ur kopparoxid och -karbonat, så det är rätt tänkt.

Jag har inget färdigt recept som innehåller alkalifritta, men Rolf delar med sig av ett på en kristallglasyr om du följer länken. Det är en vanlig fritta till Kristallglasyrer.

Fast det kanske är något helt annat än vad du är ute efter? Vad tänker du dig för glasyr, matt eller blank, slät, krackelerad…?

Det finns inga regler när det gäller en fritta, man kam ha 100% fritta i en stengodsglasyr, men desto högre man bränner desto lättare är det att låta bli att använda en fritta. Grunden till att man normalt undgår det vid höga temperaturer är dels ofta en ekonomisk fråga men tradition m.m. spelar också en roll. Det är i stort sett alltid en fördel med en fritta framför en råglasyr på många punkter, många fel som kan vara relaterade till smältprocessen slipper man. Och man har en stabilare kvalitet att utgå från, och inte minst så har det ju redan bildats ett eutektikum i en fritta så att man kan få plats med lite extra kvarts och aluminium i galsyren så den blir starkare. Det är tråkigt att det blir använt så lite av frittor jag är säker på att en ny värld skulle öppna sig för dom flesta som intresserar sig för glasyr. Det finns på marknaden här i Skandinavien ett väldigt dåligt utbud av frittor för keramiker och det är synd. En turkos glasyr kan man fint få med fritta men också utan, se till att stoppa in litium i glasyren och så lite aluminiumoxid som möjligt, undgå zinkoxid, titandioxid och bly är dom som stör mest. Kopparoxid halten skall variera mellan 1 och 4%

#4 Brukar inte frittor ha väldigt låga smältpunkter?

Jag försökte titta på Cebex och Tärns hemsidor när frågan kom upp, men hittade inte information om varken temperaturer eller analyser. (Jag kan ha letat slarvigt!)

Jo en del av dom har ju det men du kan också få frittor med hög smältpunkt t.ex. olika mattfrittor till stengods och även andra. Det finns frittor som smälter vid redan vid 5-600 hundra grader. Jag har någonstans mellan 50 och 100 olika skulle jag tro och det finns naturligtvis flera ändå. Men jag klarar mig ganska bra med dom jag har, en del av dom är själva basen i en ganska normal glasyr och så har jag styrfrittor av olika slag, till att styra utvidgningen eller att minska den så har jag mattfrittor, frittor till att reducera borslöjor och mycket annat.

Tack för alla svar

Som sagt det finns inte så mycket för mig förståelig information.

Jag hade tänkt mig en blank, slät glasyr utan krackelering.

Perlennart, det du nämner i slutet "utan fritta" kan jag ta en vanlig transparant glasyr?

Ja visst om den uppfyller kraven som ställs för att få turkos. Om jag var dig så skulle jag se i emanuel coopers glasyrbok en kul bok för nybörjare med väldigt enkla recept men dom är faktiskt många av dom riktigt fina. Som jag minns så är dom turkosa nog mera åt det matta hållet i hans bok. En blank och slät turkos glasyr är inget problem men utan krackeleringar, där får du nog ett stort problem men jag väntar spänt på resultatet. Problemet här är att en alkalisk glasyr som det ju skall vara utvidgar sig mycket i värmen och dom ämnen som förhindrar det förhindrar även den turkosa färgen så det gäller att hitta en lera som utvidgar sig som glasyren vilket kan bli svårt. I Persien använde man en lermassa som bestod av kvarts och bentonit för att hålla ihop på kvartsen, denna massa blev väldigt vit och en perfekt bakgrund till en transparent turkos glasyr.

Oj, det verkar lite  besvärligt. Jag har Emanuel Coopers bok och har bläddrat i det fram och tillbaka, men hittar inte något jag riktigt faller för. Många gånger är det på porslinslerorna glasyrerna blir som jag gillar och jag änvänder inte bara Porslinslera.

Jag får testa mig fram lite.

Tack iallafall för all info om fritta. Nu förstår jag mycket mer.

Kanske är det enklast att utgå från ett färdigt recept och sen justera det om det inte blir som du tänker dig?

I receptsamlingen för blanka stengodsglasyrer finns en turkos glasyr, Helenas. Det står att det ska vara "finsk kalifältspat", men det du kan fråga efter är en kalifältspat som innehåller så mycket alkalier som möjligt. Typ NGP från Cebex.

Sen innehåller receptet borax, och det tar fram turkost ur kopparoxid (som i andra fall blir grönt). Och den innehåller tenn, vilket både motverkar krackeleringar, gör glasyren mer täckande, och drar kopparn mot turkost.

(Jag har haft samma recept med litiumkarbonat, som perlennart nämner, istället för borax. Det är en pålitlig och bra glasyr.)

Nu är det ju fel smälttemperatur på den glasyren, så om du är intresserad av att testa den bör den nog justeras lite.

Så, nu fick du ännu mer att tänka på, Pelindali!

Du kanju blanda kaolin och ball clay och spruta på dina grejor som en engobe så blir det som porslin när du glaserar. Förhållandet mellan dom beror på leran, men kanske finns det någon här som arbetar med detta? som kan ge tips på dom leror som finns i Sverige. Du kan också ta en välfungerande transparent glasyr och blanda i kopparoxid och en smula kobolt så kan man få felfria turkosa färger utan krackeleringar. Men dfu kan ju också höra med Maria på Lermakeriet om hon har någon färgkropp, hon har väldigt många på lager och hon ger fina råd om användandet av dom.

Jag har blandat till ett prov av den turkosa i receptblandningen. Den är i ugnen nu, så jag vet inte hur den ser ut  ännu.

I vilket temperatur ska jag köra den Lena? Jag kanske har kört dem för varmt.

Jag har även provat att blanda transparent koppar och kobolt, men jag ha kanske tagit för mycket kobolt. Jag ska prova igen :).

Jag har också blandat ovanstående till en mörk, ganska petrolliknande färg som blivit jättefin på Porslinslera.

Ja det kan behövas många prov innan man hamnar riktigt, kobolt är ju en mycket starkt färgande oxid, men gör flera prov samtidigt så du slipper att vänta på ugnen.

#12 Det är kägla 7-8 på glasyrerna i receptsamlingen. Du bränner till kägla 6?

Med lite tur blir den turkosa bra i lite lägre temperatur, men annars finns ju kvarts fritt i det receptet. Så om du vill ha den blankare kan du minska procenten kvarts. Kanske göra tester med 19% eller lägre.

Egentligen ska man räkna om hela receptet om man vill ha en oförändrad glasyr, men jag tycker ofta att det räcker med att ta ur lite kvarts eller kaolin för att blanka en glasyr.

Använder du kobolt kan det räcka med så lite som 0,1% koboltkarbonat för att förändra tonen märkbart.

va snabbt du satte igång med att blanda glasyr!

Återkom gärna med foton, det är vi nog många som är glada åt.

Hittar inte receptet men har segerformeln för en kanon glasyr som blir från himmelsblå till turkos beroende hur mycket kopparoxid man har i.  Redukton blir den lätt. härligt oxblodsröd med djup i.. Annars kan man bränna den turkos sedan ta med den i Raku ugn och få röd metallyster på den… 0.8 NaO 0.2 CaO 0.25 Al2O3 3,75 SiO2

Oj den glasyren verkar spännande, kanske kan receptet hittas…