En tumregel är att destå högre tryck destå minder utrymme behöver du - men även andra faktorer spelar in så som om packning tvingar in lågan emellan plattorna. I flera ugnar skulle det gå bra men inte mindre skulle jag tro.

Ledsen för ett luddigt svar men en lösning är att ställa in en saltkopp mellan sakerna i det låga planet och på så vis ger du orådet runt och i lågans riktning mer salt. (en saltkopp är en skröjad liten skål som du lägger 1-2matskedar salt i). OBS saltet kan gå hårt åt sättplattan precis över själva koppen, skydda den gärna med lite plattsmet precis över (om du inte har det på undersidan vanligtvis)

Jag funderar på hur pass mycket lösare man sätter i en saltugn jämnfört i en vanlig glasyrugn…? En ungefärlig siffra? 75 % av vanlig volym? Jag har ju sett bilder på vissa ugnar som verkar väldigt löst satta..Någon idé? Jag förstår ju att om man sätter ugnen  tätare så får man inte samma effekter som om man sätter den tätt,  men det vore intressant att veta skillanden jämnfört med en vanlig vedbränning.

Det beror ju lite på vilka effekter man vill ha.  Orange av t.ex. kaolin eller shinoglasyr blir jättefin och varm i färgen med väldigt lite salt, och vissa saltglasyrer som är glasyr i sig funkar också med lite mindre salt, men om man vill ha mycket "appelsinskal" eller på blåa och svarta engober t.ex. då behövs rejält med salt och utrymme. Det verkar även vara vanligt att sätta glesare i den ändan där saltet kommer från för att underlätta för ångorna att komma åt, och tightare längre bak. Sen stämmer det förståss som #1 skriver att med högt tryck tränger det in överallt,men man har ju ingen tryckmätare. så det är svårt att uppskatta tycker jag.  Jag testar!

Stänger du till ugnskammaren när du saltar?

Jag har ett spjäll i skorstenen som jag stänger (nästan helt)  till när jag salter.

Ok, jag var bara lite nyfiken:D

Jag skulle vilja tillägga att om packningen är tätare kan det vara lättare att reducera kraftigare( för att under reoxideringen ge rödare förger till järnhaltig lera). Men sedan finns det en faktor att minska rökgashastigheten för att inte dra in den tunga askan i ugnen. Dvs att slippa stora askfläckar men det är lite krångligt att få till helt rätt man måste bromsa lågan vid skorstensmunnen precis lagom så att inte lågan går rakt ut i skorsten utan att värma kammaren.

Brände i helgen och testede tätare packning, två hyllplan med kakelplattor där det bara var 6,5 cm mellan hyllplanen.  Det gick alldeles utmärkt, kakelplattorna blev jag nöjd med, de var saltade.  Jag får en del askfläckar på saker som står framför "hålen i min bagwall"  men det gillar jag, tycker det är dekorativt- men det förtåss beror på smaken.  Saker med järnhaltig lera fick en fin varm färg, det brukar de… men jag har problem med blåsor i en del av detta.  Har alldrig haft en blåsa i något av min vita drejlera, men ibland i blandlera, jag knådar ihop vit lera med ca 20% gulbrännande lera.  Ibland inte en blåsa, ibland hemskt mycket.  Fösöker hitta ett mönster, men det är inte enkelt.  Denna gångarn var jag extra noga och långsam mellan 800-930 för att ha så oxiderande som möjligt och gå LÅÅÅÅngsamt upp innan tempen för residual salt.  Ändå var det en hel stapel gröttallrikar i bottenplanet som blev hemskt blåsiga.  Möjligen att det är värre på bottenplanet än högre upp,kan tempen vara så mycket lägre där? Så att när jag tror jag är uppe i 850 och bränner bort kol och svavel med oxiderande eldning då är bottenplanet kanske mycket kallare, så att kol och svavel inte alls briner bort där än? pyrometern sitter högt i ugnen.  Vet du något om blåsor Stefanandersson?

Jag är väldigt förtjust i varm orange och shino på järnhaltig lera så jag vil inte ge upp och hålla på med enbart vit lera!

Det är inte alls otroligt att det är kallare i bottenplanet eftersom du troligen saknar bra tryck i ugnen pga oxidationen. Det kan vara så att du värmer upp övre delen i ugnen och när du börjar elda på ordentligt stiger den låga delen av ugnen mycket fort eftersom värmen i taket trycks ner och därigenom blir denna delen sämre "uroxiderad". -men detta är bara spekulationer.

Jag vet att man ett tag rekommendera folk som använde fyleleran att skröja en vecka för att bli av med allt organiskt material. Hur sant det är vet jag inte men mitt tips är att ha en lång skröj programmerad för de problematiska lerorna och att man strävar efter att dessa har tunt gods. Men även med detta har jag problem med vissa leror och då t.o.m. i bränningar som tagit tolv timmar mellan 400-900 grader. 

En ytterligare lösning kan ju vara att faktiskt oxidera till käglan för 950 gått på botten eller att undersöka hur länge man kan vänta med att reducera för att ändå komma in i skärven. Vissa leror går ju att djupreducera så sent som 1000 grader.

Det tredje sätte är lika mycket en fråga. Det har med hur du så att säga oxiderar med ved. Jag gör så att jag lägger på stor ved som jag väntar ut en lång tid. Med detta förfarande får jag en reducerande tryckökning i ugnen vid påläggen, som förhoppningsvis hjälper värmeutjämningen, för att sedan pendla över till ett långt oxiderande pålägg.

Hoppas att jag sagt något av intresse - för något bra svar kan jag inte ge.

Jo, jag tycker verkligen du har tänkt til!  Klart att det blir utkyld.  Jag oxiderar så som du beskriver. Matar in några få få vedträn och låter dom bränna ut riktigt ordentligt innan nästa ilägg. Jag lät temperaturen enligt pyrometern (högt upp) falla ca 50 grader från max innan jag la på ny ved. 

Jag ska testa skröja några saker inför nästa bränning så jag har nåt att jämföra med och så ska jag fixa en temperaturmätare i botten.

Vad kan hända om jag vänter med reduktion tills efter 950 grader cone nere vält och det då t.ex. redan är 1050 uppe? Vad är värste som kan hända? 

Råbränner du?

nä råbränner inte. Jag har gjort det valet eftersom jag inte vill lägga mer tid på vedeldning i låga temperaturer.

Jag vet inte om du behöver falla så mycket vid varje pålägg - det låter mer och mer för mig att du bara höjer och bibehåller tempen högt i ugnen - ett bättre alternativ kan vara att lägga på vid varje utjämningstopp… få lite tryckande reduktion och sedan vänta ut det till ca 900 igen. Om ugnen fortfarande vill stiga tycker jag du borde dämpa skorsten för att få bukt med det. Men detta är kanske vad jag sa förra gången. På detta vis skulle kanske ugnen få jämnare temp.

Jag vet inte riktigt vad som skulle hända. Har aldrig gjort ordentliga tester. Men det värsta som skulle hända är nog att dina mörkare leror inte blir lika mörka och att de inte får samma rödhet i sig… dina shino kan bli lidande genom att tappa djup - så som all oreducerad fältspat gör- men troligen kommer de bli lika bra som vanligt. Leran kommer nog få en mer oxiderad ton helt enkelt och för mig är det något negativt. Men det är inte alls säkert att detta skulle hända. De ljusa stengodslerorna blir nog inte så lidande av att komma till 1050 innan reduktion men det är bara ren spekulation (porslin blir dock varmare i sin ton och inte alls så där härligt kyliga i tonen). Stor skillnad skulle det göra om du arbetade med mera starkt flussade glasyrer men shino brukar ju inte vara det.

nog en tempramentsfråga det med råbränning eller inte. Jag tycker det verkar mer jobbigt at skulle hantera sakerna en extra gång för att först sätta en skröjugn, sen flytta sakerna till vedugnen. Jag är nog lite lat av mig. Har också nästan helt slutat beskicka, gör istället modeller som inte behöver beskickas. Bara stora skålar och fat håller jag på med en gång till..

/Latmasken

Jqag beskickar inte heller om jag slipper.

En tanke slog mig just angående den här diskussionen. Anledningen varför trakten mellan 800-950 används till att börja reducera är för att skärven hos vissa leror tätnar då och man han inte längre djupreducera skärven efter det (någonsin). Jag får känslan att du tänker att denna temp oxå är viktig för att bränna ur organiskt material men det bränns ut tidigare. Den sista organiska föreningen brukar brinna upp när det sista kemiskt bundna vattnet släpper (ca 650). Det som behövs är bara en längre tid i denna temp för att slippa blåsor av organiskt material.

Det är inte ovanligt att jag skröjbränner till 800 och i fallet med tex fyleleran skulle jag bara kunna göra den bränningen långsammare.

Konstigt!  I den litteratur jag har om råbränning (främst Fran Tristrams Single firing och Phill Rogers Saltbok) anger de att kol och svavel brinner bort mellan 800-930 (Phill Rogers) 700-900 för kol, 700-1100 för svavel (Fran Tristram). 

Nästan alla brännskeman jag sett för vedeldande saltbrännare börjar de reducera runt 1000 (klart att det blir ju reduktion när man slänger på ved, men mer intensivt altså).

Jag har inte gjort några försök att börja reducera intensivt tidigare än 1000 grader.  Jag vill bränna bort kol och svavel innan gammalt salt i ugnen från förra gångarna bildar glasyr på godset och för detta behövs syre.

Hej. har varit borta ett tag… Jo jag kollade och det om 650 är vad jag har lärt mig men jag ser även de siffror du skrev. Det e tydligt att världen är oense och jag kan nog bara säga att jag har utgått från att om jag oxiderar till 800 så är det bortbrännt. Det har ju funkat bra för mig men det kan defenitivt vara fel - jag får ju ibland blåser i tjockare saker. Skriv lite om vad du kommer fram till i framtiden -för jag blir nyfiken.