Det var någon på Zzagas kurs som plockade ut något  ärtgrönt ur saltugnen. Har glömt vem???

Själv provade jag den blågröna från Leksands lista och den blev en rätt ful brun Jag har en mörkgrön ljusstake kvar som är bränd i saltugnen på Leksands folkhögskola -trodde och hoppades att det var den jag provade -men det kanske det var? Annan ugn och andra förutsättningar?!

kanske det var mina gröna grejer du menade kajsa. jag har inte receptet hemma på engoben men jag åker nog till lokalen imorgon och skriver av det då och lägger ut. bifogar en bild av hur den ser ut iallafall

jag gillar åsså grönt

här vare recept på den gröne….

50 nephelin syenit

50 ball clay

1.5% kobolt

10% rutile

jag har bränt den på vanlig vit stengods skulle vara kul att se den på en lite mörkare lera så om nån provar får ni gärna lägga ut en bild

får återkomma med var jag hitta den någonstans för det har jag glömt just nu………..

Svårigheten med att följa recept i en saltugn är att det just är fråga om salt och dessutom ved och reduktion. De två sistnämnda blir i praktiken ytterligare två faktorer eller "ämnen" i receptet. Det gör att det som ser bra ut i en ugn inkl. förlopp kan bli puckofult i en annan ugn, eller tvärtom. Exempel en engobe med ett par procent kobolt och lite rutil i kan svänga från matt svart till blått till grönt till snorgrönt beroende på saltutfall, mängd askutfall från olika träslag av veden, reduktionsgrad och tid, engobetjocklek, olika ball clays, grov eller fin rutil samt leran det sitter på….(tror jag fick med de viktigaste…).

Med andra ord, när man har en ugn, har bränt in den så man kan kopiera förloppet, när den är insaltad ordentligt och när man har ett stadigt flöde av samma vedtyp …DÅ kan man börja blanda recept och gradvis anpassa dem till just den ugnen och de bränningar man gör i den. I bästa fall kan man då blanda en grön engobe och få ett någorlunda förutsägbart resultat på just den platsen i ugnen … Nu tar jag i lite för effektens skull, men det finns grund för allt. Samtidigt är det just för de variablernas skull som salt är så fascinerande och jobbigt på samma gång. Har man bara en kaolin som engobe blir det ju ändå "fint" för det mesta men så fort man börjar jaga färg eller yta därutöver blir variablerna viktiga att kontrollera och behärska.

Så, Pyromanen, ge inte upp, den gröna du kanske ratat i början kan mycket väl bli hur fin som helst med tiden. Ofta labbar man ju mycket i en ny ugn med olika bränningssätt innan det stabiliserar sig. Och då blir det bara bättre ….

Tack LarsT!  Jag labbar just mycket.  Steven Jones sa till mig när ugnen var nybyggd:  vad roligt för dig med den ugenen, om 12-15 bränningar har du lärt känna din ugn :)  Och jag har definitivt inte gett upp den gröna!  Tittade just igår in hos "reforma" i Karlstad där Ransäter salt-keramikern har sina saker och såg SÅÅÅÅ vackra gröna färger på små fina kaffemuggar.  Om jag hade gett upp (vilket jag inte hade) då skulle den synen fått mig att orka 17 bränningar till.  Såld och besatt.

Håller med dig att det just är att det är okontrollerbart och allt roligt som händer som är tjusningen. Man får en massa "i present" av ugnen. (som i övriga livet blir man ibland glad ibland inte för de presenter man får :)) Lärde mig ett sånt trevligt nytt engelskt ord i någon av alla saltböckerna.  "serendipity"  Betyder ungefär "En oplanerbar och fantastiskt lyckad slump"  Man kan ha en föreställning om att det ska bli så eller så och använda leror, engober, placering i ugnen, eldningssätt o.s.v som man tror och vill ska ge ett visst slutresultat och vips, kan det bli något helt annat men mycket mycket häftigare.

Gratulerar dig till rätt inställning ! Jag tror att just saltglaserare och vedeldare är gjorda i ett segare virke från början jämfört med knapptryckarna. Det är alla motgångar och misslyckanden som gör tillfredsställelsen så mycket större när det väl händer … Därmed inte sagt att det alltid blir bra om man bara trycker på knappen, men lite mesigare är det :-))

ok, bilden jag la in gäller alltså i sagas ugn när lars stod till vänster om ugnen och jag satt och grillade marsmallows vid lägerelden med avalon, den blir bara sån grön då!

Haha, Pluppan kan man hyra in er alla då när det är dags för bränning??? Jag gillade också din gröna…:D

Du menar att om du grillat korv istället så hade färgen blivit - brunare??

#8 jag är till salu när det gäller sådana angelägna saker. hör av er så skickar jag prislista

#9 svårt att säga, kanske måste vi åka ner igen och prova…..

Glöm inte att äppelträden måste stå i blom…annars blir den mörkare grön…

Vilken tur då att jag måste vara med för att det skall blir bra ! Jag kommer direkt

Jag kan komma med för att se till att det inte blir exakt lika som förra gången! :)

Jag gjorde en grejj i lexand. Den är grönare än på bilden men inte mycket. Jag tror den var placerad på topphyllan i ugnen. Lycka till!

Bente Hansens gröna satengobe:

kaolin 37, kvarts 85, ballclay276, nefelinsyenit 66, alkalifritta 22, bentonit 4, titandioxid 75, koboltoxid 10…

Den tar jag genast och lägger till bland saltengoberna. Det är väl okej, antar jag.

OKEJRÅ

Får jag minska ner din bild och lägga den också i artikeln så man ser hur det kan bli?

Jajjemän

Den blåa på nästan alla mina bilder är

100 torr porslinslera

1,5 - 2 koboltoxid

Såg att receptet är identiskt med det som redan finns i listan från Leksand.

#19 Jag blandade den blåa till bränningen hos Zzaga. Mycket tunn -som mjölk nästan (och med äppelblom och marsmallows osv) blev den såhär:

Här är samma engobe, fast dubbeldoppad.
Ulla, du kan använda mina bilder också om du vill!

Vad bra, det ska jag göra. Man bugar och tackar. Vilken av dem är mest typisk för den engoben?

Det väl är en smaksak (som Lars skulle säga tror jag…)

Båda är fina och så väldigt olika, så om de får plats så tar jag båda :)

Vi får vä se hur det ser ut. Det är den blå engoben som det redan finns ett recept på, eller hur.

Jag ser nu att det stod koboltoxid i receptet. Jag tog 2 % koboltkarbonat i porslinslera

I natt sov jag med två små saltglaserade gröna kakelplattor under huvudkudden.. (sant!)

Lite miljö-ovänligt crom gjorde susen!  Det blev en så (i mina ögon ) VACKER grön färg.  Receptet finns i Anders Fredholm glasyrbok på sidan med saltengober längst upp till vänster och heter "blågrön".  Eftersom det står i hans glasyrbok att man inte får mångfaltiga hela eller delar av boken utan hans tillstånd och eftersom jag känner stor respekt både för författaren och hans bok så skriver jag inte receptet här.

Ska försöka plåta gröna småsakerna vid tillfälle. Är dock just nu på jobbet och försöker vara en professionel lantbrukskonsulent i stället för en amourös keramikamatör.