Vad är jun/chun egentligen?
Det första jag tänker på när jag hör ordet är en jämn, blank och ljus glasyr, men surfar man runt på nätet så verkar det som att det kan vara lite vad som helst, och på verkstaden står det ett glasyrprov som ser ut som en väldigt rinnig, ljusgrå glasyr över en väldigt mörkt brun glaysyr, men det står chun på undersidan av koppen.
Det verkar finnas så många definitioner, (kanske borde ha gjort en frågeundersökning… ) vilken/vilka är rätt?
Chun/Jun är:
1. En halvgenomskinlig, pastellig glasyr, oavsett hur kemin ser ut.
2. Ett samlingsnamn för flera olika slags ljusa glasyrer, oavsett färg, genomskinlighet, ytkaraktär, etc.
3. Ett gammaldags namn för alla slags rutilblå glasyrer. Kan vara allt från vit/ljust blåskimrande till djupt mörkblå/mörkbrun/mörklilaspräcklig
4. En glasyr som innehåller mikroskopiska bubblor av fosforglas, som bryter ljuset så att den får ett halvgenomskinligt, blåaktigt skimmer. Man kan tillsätta oxider för att göra den ganska mörk om man vill, men så länge den har fosforbubblor som ger det speciella skimret, så är det chun.
5. Samma som 4, fast med bor.
6. En speciell sorts celadon, med ovanligt lite järn och en kemi som gör att den blir ljusblå istället för det vanliga grönaktiga.
7. En typ av keramik som som gjordes under Chun-dynastin i Kina. Kemin i dessa glasyrer är inte helt känd och mycket svår att reproducera. Allt som kallas chun idag är falska kopior. De kan vara mer eller mindre lika originalet, men kommer aldrig upp i samma kvaliteter som den ursprungliga.
8. Något annat?
Jag har lärt mig att chün är en glasyr som får sin blå färg från fosfor, som du skriver i nr 4. Men när jag gör en bildsökning på chünglasyr får jag upp bilder som stämmer med rutilblått och harpäls förutom opakt pastelliga glasyrer. Så jag undrar också!
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Jag tänker så här: Alla dom klassiska glasyrerna (chün, temmoku, shino, celadon, oxblod) har glidit i sin betydelse över de hundrtals år de funnits. Dessutom har ordet ofta klumpat ihop en rad olika glasyrer i översättningen till "västerländska". Därför blir frågan svår att svara på om man inte säger i vilket sammanhang det ska användas. För en samlare av kinesisik keramik hade aldrig en rutilblå kallats för chün och troligen skulle termen inte vara nog specifik från början. För en kursverksamhet kan säker chün användas på en rutilblå glasyr för att den slutliga effekten liknar den gamlal kinesisak förlagan. För egen del kallar jag glasyer med en viss del aska för chün. Är det mycket kvarts i kallar jag det dock för nuka. Askan kan vara av alla sorter och även syntetisk. Rent kemiskt är det då fosfor och järn som står för färgen och den typiska effeketen som jag förknippar med glasyrtypen.
Helt enig med stefan. En ``riktig chun´´ är en opaliserande glasyr som var gjord av krita, aska och sten (porcelain stone) som lite grann kanske kan jämföras med granit, i vilket fall som helst så består den av flera mineraler så som glimmer kvarts och många andra. För mig så är en chun en typ celadon som bränner blått på grund av järn/fosfor.
SATAN, den var snygg!!! Är det eget recept? Jag ÄLSKAR det riktigt mörka, järnfärjade, och så med några stråk av ljust. Kanske på kanten, eller som på din kanna.
Men jag måste erkänna att jag tycker det verkar ganska förvirrande. Ifall det är lite upp till var och en vad man vill kalla chun, blir det ju omöjligt att veta om den "chun" som man läser om i en bok, på ett forum, eller pratar med någon om, är samma typ av glasyr som jag tänker på när jag tänker "chun", och då förstår jag inte riktigt vitsen med att använda ordet över huvud taget…
Sorry, ett litet uttryck av frustration från en nybörjare bara.
Tackar, det är ett eget recept, det mest speciella är bränningsschemat, få ugnar som kan bränna så fort med reduktion.
Spännande! *dreglar efter en ugn som jag kan styra själv* Det behöver inte ens vara reduktion, bara jag kunde få exprimentera själv med brännscheman och temperaturer, testa hur det påverkar glasyrerna. Bränningen är så viktig för hela resultatet ju!
Nu har jag läst på lite, grann, här: http://stonewareglazes.currie.to/book/page/145/24#topnav
Men jag vet inte om jag blev så mycket klokare. Kanske bara ännu mer förvirrad. Enligt den boken är i alla fall chun en slags glasyr som blir blå pga. hur ljuset bryts i glasyren.
Men han använder konsekvent orden chun-blue och chun-type glaze, aldrig bara "chun". Kanske han inte ville kalla glasyrerna för chun därför att han var lika förvirrad som mig om vad det egentligen betyder???
fosfor, järn (mest i reduktion), zink (endast oxidation) och titan hjälper effekten.
Rutil innehåller ju både titan och järn, så "rutilblå" är kanske chun-blå där man har tatt i rutil för att förstärka effekten då?
Järnet finns annars oftast med endast genom att glasyren ligger på en järnrik lera, engobe eller annan glasyr. Det hjälper det blå genom att absorbera gult, rött och grönt ljus, så att bara det blå reflekteras tillbaka, men också genom att det järnet själv reduceras och blir blått.
I kapitlet om celadon lite längre fram i boken står det att gränsen mellan blå celadon och chun är flytande.
MEN… han skriver att om det finns de minsta föroreningar av titan i lera eller glasyr, så blir celadonen grön istället för blå, samtidigt som titan hjälper till att få chun-blå och gränsen mellan chun och blå celadon är flytande.
Titan både hjälper och dödar det blåa???? Huh?
Dessutom står det i "The complete guid for high fire glazes" att titan tillsammans med lite kobolt blir grönt.
Så om man skulle få för sig att "fuska" och stoppa i lite grann av det blåaste av blått, nämligen kobolt, i en chun med titan/rutilblå glasyr, ja då riskerar man att få titan-grön istället…
Och i normala fall blir det väl bara grädd-gul-beige-brun?
Titan måste vara det obegripligaste glasyrmaterialet som finns!!!
Nej det tycker jag inte, ett ämne så som boroxid är mycket mera knepigt tycker jag.
Ja, det där har jag funderat över också, jag har gjort blå glasyr med titan och försökt att göra blå celadonglasyr genom att utesluta titan, men mina råmaterial är nog inte tillräckligt rena, blir i bästa fall lite blåaktigt turkos, det behövs väldigt små mängder titan för att det ska bli grön celadon. Jag har då testat recept som inte innehåller kaolin, eftersom det är där det brukar finnas titan.
för blåa celadoner brukar jag göra en bas på Porslinslera och bränna med kraftig reduktion, gärna under avsvalningen oxå.
Istid: att dom använder ord som chun-typ etc. är bara en följd av just förvirringen och de signalerar att de vet att det de har inte är en renrasig chun … något som man fortfarande tvistar om hur den ska göras. Kommer lite nya rön då och då.
Knepigt…
Jag funderar på om det kan vara så, att titandioxid i sig själv är vitt-beige-gul-brun, beroende på hur mycket järn den innehåller, och om det är så enkelt att när man tillsätter lite koboltoxid så blir det blått+gult=grönt???
Fast då är det ju egentligen inte titanet, utan det gula järnet+kobolten som blir grönt. Jag fick grönaktigt när jag la en genomskinlig glasyr ovanpå engobe som var färgad med järn och kobolt. Kan det vara så att titanet bara förstärker den effekten, eller går det att få titangrön även med råvaror helt utan järn (finns det?)?
Och så att det blir blått ibland för att titandioxid tillsammans med rätt andra glasyringredienser kan bilda av en typ av kristaller som blir blå?
När jag söker på "titandioxide chrystals" så kommer det bara upp bilder på djupt brun-röd-lila kristaller (ännu en möjlig färg med titan???) och kvarts med avlånga ogenomskinliga brungula kristaller som ser ut som gräs. Inget blått. Så det måste titan + något annat som blir blått. Eller?
Med celadonen, kan det vara så att titan hämmar reduktion på något sätt, så en del av järnet fortsätter att vara oxiderat gulaktigt, och tillsammans med det reducerade blåaktiga blir det grönt, och celadontypglasyrerna inte innehåller rätt ingredienser till att främja de blå kristallerna?
Nej, jag vet inte, jag bara gissar…
Men jag förstår fortfarande inte hur titan både kan förstärka chunblå, döda celadonblå och att det inte finns någon klar gräns mellan de två typerna. Titan förstärker chunblå i oxidation och förstör den i reduktion kanske?
#10 vad är det som är knepigt med bor? Ett glas som smälter vid så låg temperatur att det kan användas som flux? Förlåt inte meningen att verka stöddig, bara visa att jag inte förstår.
(Jaaa, jag är sjukskriven och har inget bättre för mig än att grubbla!)
#13: Perlennart tänker kanske på hur den kan ge oanade färger med många oxider… eller missminner jag mig nu. Använder aldrig bor själv så det var några år sedan jag vidrörde den teorin. 
Bor är svår att räkna ut hur det kommer att bete sig med t.ex utvidgningen samman med andra ämnen, ofta så visar dilatometertesten andra resultat än dom uträknade. Bara ett litet exempel. Det där med vad som påverkar vad med färgerna som ni skriver om så måste man nog se på varje sak var för sig så att förvirringen blir lite mindre. är det jonen som färgar eller luftbubblor eller elementet eller pigment, finns många möjligheter och ett ämne kan spela en roll på olika av mämnda områden.
Det är roligt att glasyr kan vara så lätt och kan bli så komplext om man vill, en glasyr kan göras av en skopa aska och en skopa lera eller räknas ut med ett dataprogram.. Det gäller ju alla delar av keramiken och många andra saker också. Alla kan hitta sin plats. Roligt med en glasyr-nördig tråd! :D
1 del fältspad
1 del aska
1 del hård aska
= Chun som jag lärt mig.
Väldigt läcker att lägga lite ovanpå Tenmoku.
Vilken slags aska?
Vad är hård aska?
Aska görs av träd, men den kan variera beroende på träslag. Hård aska görs av ris eller gräs. Eftersom definitionen på vad en chun-glasyr är verkar något spretig så tänker jag att variationer på grund av asksort är helt acceptabelt sålänge proportionerna stämmer.