Tack Bosse:)

Det är så missvisande att vi alltid talar om temperatur och glömmer tiden.

Jag brukar jämför det hela med bakning. Det är ju skillnad på att bränna en kaka upp till 180 grader och att bränna en kaka upp till 150 grader och sen låta den stå inne i ugnen i två timmar.

Nu ska jag ta mej i kragen och beställa käglor, så denna tabell är nog bra att ha. Jättebra att ha blir den först när jag vet hur jag ska tolka den: det är alltså de sista 100 gradernas 'uppgång och fall' som man ska veta tiden på, inklusive utjämningstiden? Så om min ugnsautomatik är inställd på 1280 med utjämning 30 min, så ska jag starta klockan när ugnsautomatiken visar 1180 och stoppa när den åter är nere på 1180? Säg att det tar 1 timme och 15 minuter, och sen…?
/Sofia

Använder alla orton käglor här? Har seger käglor hemma nu. Där ser intevallerna inte lika ut. Har du månne schema för dem oxå? Och är tempen när käglan dippar i backen eller?

Jag har tyvärr ingen tabell över segerkäglor (lägger ut den om jag får tag på en). Tänk bara på att det finns franska och tyska "segerkäglor", som har litet olika värden, så kolla vilken sort det är.  Generellt kan man säga att segerkäglor är "långsammare" än Orton, så ortontabellen är inte tillämpbar på dem.

Om vi fortsätter att prata Orton, här är ett exempel: Om du vill bränna en "kägla 9-bränning", och slentrianmässigt ställer automatiken på 1280°C / 15 min. utjämning, och klockar 1,5 timma 1180-1280°C, plus 15min utjämning, får du summan 105 minuter under de 100 graderna.  Ta 100(grader) delat med 105(minuter), x 60, så får du ett stegringstal på ca 57°C/timma under slutfasen. Under denna bränning böjer sig då Orton 9 vid ca 1260°C, och 10:an är snyggt böjd då de 1280 graderna är nådda. Eftersom du strävade efter ett kägla 9-resultat borde bränningen ha avbrutits vid ca 1260°C. Allt däröver är onödigt elementslitage och elförbrukning (och alla material mår inte bra på kägla 10-nivå…)

Tänk ungefär så.

Hälsningar   Bosse  

PS  Lämplig avläsningspunkt för käglor är när den passerat "kl 3" men ännu inte nått till plattan.  DS

Jag har just brännt en full stengodsugn.

Eftersom jag nyss hade penslat flera plattor och allt var nyglaserat så lämnade jag propparna ute.

Oj vilken skillnad på temperatur i rummet och på energiförbrukningen!

Logiskt förstås men jag trodde inte att det skulle vara sån stor skillnad. Nästan det dubbla om jag förstått rätt.

Massa bra info ovan och det är kanske bäst att skriva ut och sätta upp bredvid ugnen, annars kommer jag vara som ett frågetecken när jag väl behöver veta.

Jag har aldrig använt käglor. Funkar bra. Man lär känna sina glasyrer och sin ugn. Verkar döjobbigt att hålla på med dem.

6

Vad gör du om din ugn eller automatik går sönder?

Bränner alltid med  orton  8,9  När 1260  ligger ner och 1280  böjt sig till  kl 2  så stänger vi av ugnen.När vi sen öppnar ungen så står orton 9 nästan med spetsen nere på plattan.  Glasyr bränns från 0 till 1280 på ca 7-8 timmar med liten utjämning på 5 min. Ugn på 325 liter.

Lagar den.

Nu har jag fått den riktiga förklaringen till den höga förbrukningen…

Mitt nedersta element hade brunnit, igen… Jag hade samma problem för ett tag sen och lagade det enligt vad jag trodde var konstens alla regler.

Uppenbarligen är det nåt galet iallafall.

Om jag inte får hjälp pronto i morgon så måste jag försöka med att koppla bort den nedersta ringen och bränna med 2/3 ugn.

*Argh

Varför händer alltid detta när man har ont om tid?!

Ortonkägglor eller seger?

Har aldrig använt någotdera.Om dessa används måste man inte ha en ugn där man kan se in,eller? Jo har testat en gång

, men då såg jag hur kägglan såg ut efteråt.men vad jag förstår så används dessa mer när man blandar sina egna glasyrer.Där har jag en del frågor. Skrivet ett inlägg om detta.

he, he.. man lär sig lite här på forumet!  Jag har alltid trott att käglan ska avläsas när den "nuddar marken", har ingen aning om vart jag fått det från, tror kanske bara jag tyckt det var logiskt på något sätt…. men då är det "klockan 3" istället! 

Sen återstår det med att salt påverkar käglarna… hur mycket och hur mycket betyder tiden med salt????…..

Såhär såg mina käglar ut senast (orthon 8,10 och 11).. ups!

De såg ut så redan när jag slutade elda… 

Sakerna var långt ifrån mislyckade, faktiskt var det min mest lyckade saltbränning hittills, fram för allt svart, blå och grön blev bättre än jag lyckats med tidigare.. det kaolinoranga blev bara fint där det var ordentligt skyddad i "lä"

Bra bild!!!! Ser utsom ett konstverk.Njaaaaa!

Ja, hur käglan skall se ut när den avläses, finns det många uppfattningar om, och det allra viktigaste är väl att man är konsekvent, och använder samma bedömning varje gång. Jag brukar förorda att den skall ha passerat "kl 3" och vara på väg ned mot plattan, i en snygg båge. 

Man får komma ihåg att käglor inte är temperaturmätare i vanlig mening. En kägla kan man få att böja sig vid en rad olika temperaturer, beroende på tidsfaktorn.

Det fina med käglor är att de beter sig precis som leran/glasyren man bränner. Temp.siffran på automatikens display är ju egentligen bara halva den information man behöver för att ha full koll på bränningen.

Orton eller Seger…?   Förr var Segersystemet (det franska eller tyska) det dominerande, dvs då t.o.m. en 150 liters ugn kunde väga 500 kg, och ha ganska låg effekt (m.a.o. ganska tröga ugnar). Ortonsystemet har idag mer berättigande, eftersom dagens ugnar är lättare och snabbare. Här passar Ortonkäglornas egenskaper bättre. Och så står de ju på "egen fot"…  

Bosse

Intressant tråd här - även om den är gammal. 

Jag gissar att tidsfaktorn helt enkelt beror på hur grejerna man värmer upp ser ut också. Jag håller inte på med keramik - men har byggt testugnar för andra grejer och bygger nu en större ugn. 

När jag läser hur seg uppvärmning och sen korta utjämningstider man har vid keramikbränning blir jag förvånad. 

Tänk er att ni tar in nånting som legat ute när det är kallt - det tar ju ofta ganska lång tid innan den värmts upp till rumstemperatur (speciellt om det är en tung massiv sak - t ex en stor kruka). Det blir ju samma sak i ugnen. Det tar i normalfallet ungefär samma tid för en sak att värmas upp från t ex -10°C till +20°C i ett 25°C varmt rum som det tar för den att värmas upp från t ex 1165 till 1195 i en 1200°C varm ugn (förutsatt att saken klarar tempen då utan att smälta eller brinna upp). Det som räknas är ju sakernas temperatur - inte ungens.

Gissar att leran är ungefär som glasmassa - den blir mjukare och mjukare ju högre tempen är, men intervallet där den mjuknar kan förstås vara mindre än för glas, precis som att tempen är högre. Eftersom leran är porös från början, så sjunker den ju ihop och blir mer kompakt ju mjukare den blir (sintrar). Det som spelar roll då är vilken temp den har inte hur länge den varit uppvärmd. Men höjer man ugnens temp snabbt kommer den ju så klart inte bli mjukare omedelbart - det tar en stund för den att nå samma temp som ugnen. Det som behövs är ju då att man håller ugnen vid tillräckligt hög temp tillräckligt länge för att den ska bli lagom sintrad.

Det enklare borde ju då vara att fort köra upp ugnen till en viss temp och sen hålla den tempen så länge som det behövs för att grejerna ska nå samma (eller obetydlig skillnad från samma) temp. Att hålla på reglera med stig och falltider verkar då vara att "gå över ån efter vatten" - sakerna "släpar efter" olika mycket i temp när ugnens temp stiger eller faller, beroende på form och tjocklek. För att få bra resultat måste man ju då lära sig hur olika saker beter sig istället för att t ex bara lära sig vilken temp som är lagom för vilken ler- eller glasyrtyp - och kör man t ex tunna och tjocka saker i samma bränning lär det inte bli bra. Käglorna lär ju representera kanske en genomsnittlig kopp, kruka eller vad det kan vara - men kör man extra tjocka massiva grejer lär det ta längre tid medan tunnare går fortare.

Dessutom sliter det säkert mer element också att reglera med stigtiden eftersom man måste gå upp onödigt högt i temp. När man väl är uppe i temp spelar det inte så stor roll för elementen om man håller den tempen ett tag (t ex industiugnar med samma typ av element går ju dygnet runt). Gå upp högre i temp sliter mer, även om man bara håller den tempen några minuter (speciellt vid temperaturer över 1250°C).

Att bränna till utjämnad temperatur istället för stig-/falltid kräver ju naturligtvis andra (lägre) temperaturer än man är van vid och lär ju va bökigt för dom som lärt sig göra på ett visst sätt. Ni som vet hur ni ska göra och är nöjda med resultatet - kör på. Men det verkar ju onödigt komplicerat och lär ju kräva nästan att man har en ugn med svindyr automatik istället för en enkel effektregulator där man bara vrider upp 0-100% med en ratt och en termometer som visar tempen. Hur gör dom som bränner i t ex vedugnar? Dom har ju ingen automatik normalt sett. Käglorna verkar ju dock vara ett bra hjälpmedel iallafall.

#15: många tankar, men du behöver beakta hur glasyr och lera ser ut efter bränning samt hur lera har ett par kritiska punkter för uppvärmning och avsvalning. Vid vedbränning är effektivitet sällan primärt och det blir snarare reduktionsgrad som får styra tid och bränsleåtgång. Jag brände en del till 1300° på fem timmar (rå-gods dvs tidigare obränt) så det är möjligt men det är en process med många fallgropar. Anledningen varför vi bränner långsamt är nog för att försäkra oss att slippa problem – i slutändan är kanske inte elkostnaden ett problem för den mindre produktionen och inte heller för min (även då jag inte bränt med el på nästan två år)

#16 

Jo, så kan det nog vara. Dock känns det ju för mig mest logiskt att om man vill värma föremål till en bestämd temperatur i ett uppvärmt utrymme utan att man har möjlighet att mäta själva föremålens temperatur direkt, så är det ju betydligt lättare att värma upp utrymmet så snabbt man kan till måltemperaturen (eller bara lite över för att korta utjämningstiden) och sen hålla det där. 

Om tempen i utrymmet nästan aldrig är konstant utan det mesta av  tiden "ligger och driver" uppåt och sen neråt, blir det ju mycket svårare att ha koll på grejernas temp. 

Det var ju främst inte elkostnaden så mycket jag tänkte på utan att det borde vara lättare att styra resultatet dit man vill samtidigt som det blir roligare när man är uppe i maxtemp längre, istället för att halva bränningen blir en ända lång seg uppvärmning på många timmar följt av en lika seg avkylning.

Men det är ju även bra att det blir billigare och att man slipper få lika varmt i rummet.

Hej!   Kul att den här tråden fick "nytt liv"….

Här nedan "återklistrar" jag vad jag tycker är centralt här, med tanke på frågor som ofta dyker upp:

--------------------------------------------

Man får komma ihåg att käglor inte är temperaturmätare i vanlig mening. En kägla kan man få att böja sig vid en rad olika temperaturer, beroende på tidsfaktorn.

Det fina med käglor är att de beter sig precis som leran/glasyren man bränner. Temp.siffran på automatikens display är ju egentligen bara halva den information man behöver för att ha full koll på bränningen.

---------------------------------------------

Den digitala världen har tveklöst gett oss en massa fina hjälpmedel, men här finns begränsningar. Inte minst när det gäller kontroll av bränningar. En fälla man lätt trillar i, är när man "tror" att brännprocessen är så enkel, att  ALL nödvändig info kan läsas på displayen.  Vad som, enligt displayen, t.ex. är en "1260-gradersbränning" kanske smälter en lera som anges vara en "1300-graderslera"….helt korrekt…!…temperaturen översteg aldrig de 1260 graderna…..displayen har helt rätt, utifrån sitt begränsade perpektiv…den mäter ju bara temperatur (och gör det bra!)  Orsaken till överbränningen var att ugnen fick kämpa ganska länge under den fas då leran sintrar….och härvidlag är alla ugnar "individer" som man måste lära känna…

Jag upplever att detta var mindre problematiskt förr, då det var vanligare att man följde med i brännprocessen genom att kontinuerligt titta på käglorna, och avbröt då det var dags.  De nya styrningarna "med display", är fina hjälpmedel som gjort livet bekvämare, men med tanke på de frågeställningar som numera har börjat dyka upp, kanske….KANSKE….vi har missat något, informationsmässigt, längs vägen….

När vi bakar bullar, jobbar vi enbart med tiden, mot en konstant temperatur.  Vid keramiska bränningar, kan vi inte göra så mycket åt tiden (vid den temp.nivån), utan blir hänvisade till att jobba med temperaturen i stället, för att "träffa rätt"….  

/Bosse

🙂

Helt klart Bosse verkar det som något glömts bort. En kägla består ju av en glasyr som smälter på ett bestämt antal grader vid en bestämd temperaturstigning så den kan man inte så lätt slå ut med tekniken som hjälpmedel. Glömmer man att det är tid/temp så kommer man att lätt kunna få problem.

Kom på att jag kanske var ute och cyklade ändå i min fundering - om sintringen tar energi som det mesta gör vid smältpunkten så måste man ju alltid en bit över "sintringstempen". Då blir ju tidsfaktorn i sig viktig i alla lägen (man kan inte ligga på en viss temp och bara utjämna).

Man kan ju ta bara vanlig is som exempel - det går inte  att smälta en isbit med en temp på exakt 0°C - men vatten som redan är flytande fryser inte heller. Man måste höja tempen för det ska hända nåt och ju varmare det är desto fortare går det. Man kan alltså ange hur lång tid det tar vid olika temp - det kan ju va samma här, även om sintringen är en mera långsam övergång utan distinkt övergång mellan fast och flytande. 

Ska nog köpa några käglor och leka med i min ugn sen.

Blev lite klokare nu tror jag på tid/temp med denna tråd. Tack för tips och utredning av det.  Med vänlig hälsning, Margit Wengström.