Vill du ha pengar, saker eller arbete för jobbet? kanske kan kompisen fixa veden? Fixa ugnssättningen? Ställa upp med barnvakt? Vad vet jag… vad behöver du mest? I reda pengar skulle jag ta betalt per kilo gods. Kanske 100:- kilot? Beror liksom på om kompisen tänker hjälpa dig med bränningen och bistå med arbete och saker, och ni har trevligt ihop. Eller om kompisen bara levererar och får tillbaka. Jag tycker själv att det är trevligast när man får något i utbyte som betyder gemenskap, utveckling av kompisskap…

Hon vill betala sig från det.

Jag tar inte emot bränning av andras saker av den orsak att jag tycker inte det är speciellt kul att bränna andras saker. Låter lite kanske, men ändå.

Men jag är mycket för att vi ska ta rätt betalt för jobb vi gör. Se affärsmässigt på det.

Det beror ju på hur stora saker kollegan gjort. Tar dom ca 1/4 del av ugnen eller är det bara småsaker? Tycker det är jättesvårt att säga ett pris sådär 20 kr för en mugg, 30 kr för större skål osv, men en saltbränning är ju en del jobb så jag skulle nog hugga i så jag inte kände att jag gjorde det gratis.

Men Pyromanen, ska du bränna andras nu, du ska ju satsa på ditt eget fina!

Se det så här, att om du stoppar in kollegans saker försvinner det utrymme du själv hade kunnat ha. Ex. du bränner en mugg åt henne = du förlorar en mugg. Så blir det väl om man tänker ekonomiskt enbart och då kostar bränningen precis det värde du själv förlorar.

Hej , håller med LarsT…. jag är rädd för saker som kan förstöra mina saker..som tex. explodera pga luft i grejerna..skall jag då ta den chansen att mina går sönder…så huu-a-lii det var svårt, men att byta tjänster är ju bra också…men som sagt det är du som förlorar plats

Jag vet att seemans tar eller i alla fall har tagit emot saker för bränning. Det är visserligen elugn, men det kanske kan ge en fingervisning om ett pris - de tog betalt i vikt torkat gods och frånsa sig allt ansvar från om sakerna går sönder. (Det där sista är nog viktigt att poängtera om man ska fortätta att vara kompisar)

Marie

Håller med alla om att ta rejält betalt. Tänk dessutom på att om du en gång sagt ja är det svårare att säga nej nästa gång samma person vill bränna mer om du dessutom satt ett för lågt pris så kan det bli riktigt jobbigt.

Kolla bara att personen vet vad dom gör så du inte får lergodslera i ugnen. Jag brände ju för en kompis bekant en gång och den gången klarade jag mej med ett nödrop, 2 mm från elementen i en elugn smälte krukorna ner. Trots flera frågor lovade personen dyrt och heligt att det var stengodslera…Jojo, alla har inte full koll. Så numera bränner jag inget alls åt någon. Dessutom tycker jag det är skitjobbigt att sätta andras grejer, jag blir liksom extra rädd att göra sönder sakerna och det bara känne mentalt jobbigt.

Men eftersom du dessutom har saltugn =jobbigt att bränna, slitage på ugn etc  så skulle jag nog ta ett 3dubbeltpris jämnfört med en vanlig elbränning. Ungefär som Lars sa, platsen som försvinner åt dej att sätta dina grejer på  = deras värde plus extra för jobbet…

Tack för råden!  Jag gjorde som LarsT föreslog så jag tjäner lika mycket på den ugnsplatsen som jag hade gjort om det hade stått egna grejer som sålts och poängterade att det inte finns någon garanti att sakerna blir lyckade (sen har du säkert rätt Lotta2 att jag komer att vara extra rädd om dessa saker och sätta dom på bästa ställen i ugnen…).  Hon tyckte förresten att det var helt ok att ta betalt enligt LarsT-principen, hon vet ju att nu ska detta föreställa vara mit yrke.  Sen tycker jag ju det är lite trevligt att kunna bränna åt en kompis också.

#8 duktig flicka! det var modigt gjort tycker jag!

själv tycker jag att det är en jättesvår fråga, speciellt eftersom det är en kompis som frågar. Men det är lite svårt att ta betalt vad det än gäller tycker jag. Vet inte varför det ska vara så "pinsamt"??

Skall berätta om en händelse som gjorde mig mycket ledsen och extra försiktig ….för mig hände för ett tiotal år sedan samma sak som för #7. Jag ställde upp för en " kompis" att bränna 50 skålar som skulle vara till hennes mans 50-årsdag, hon försäkrade sig att allt var stengods, hon drejade dessa hos mig av leran hon hade med sig …… och vad gör man…är snäll och tror !!  När dagen kom att ugnen skulle öppnas… trodde jag att min stund var kommen !!!!!! AV 50 skålar var ca 20 kvar resten flöt överallt…. 4 sättplattor satt ihop det var glasmassa på elementen , på de saker som inte var hennes hade det runnit glsmassa på, nästan alla hennes skålar som inte var smälta satt kvar på plattorna ……… okey det blev en mycket dyr affär för henne , mycket besvär för mig och en läxa man inte glömmer så lätt…….. så idag är det endast de som tillverkar sina saker hos mig av den leran som jag tillhandahåller som får bränna hos mig… så, man lär sig

#10 usch då….. vad jobbigt att nåt sånt händer. Dessutom kan det ju bli en sak som kommer emellan vänskapen om man har otur. Självklart blir man ju förbannat på "kompisen" om den dyrt och heligt lovat att den har stengodslera och så visar det sig att det inte är det.

Det är väldigt mycket lättare att ge bort saker än att ta betalt och det är mycket lättare att säga ja än nej….  Vore intressant att höra från några av er som haft företag länge om man någonsin blir av med det där problemet med att ta betalt?

Jag betalar (elung)  45,-/kr per kg för torr stengods. Svindyrt, tycker jag!

Jag har haft företag i nästan 20 år och i början var de flesta av mina kunder vänner och bekanta. Från dem är det fortfarande jättejobbigt att ta betalt. "Vanligt" folk är det mycket lättare att ta betalt av nu för tiden. Man värdesätter sitt eget arbete mer med åren, och varför är inte min tid och kunskap värd lika mycket som t ex en snickares eller lärares tid och kunskap. Man får peppa sig själv ibland med sådana tankar.

För ca 7 år sedan gick jag med i ett konsthantverkskooperativ. Vi driver en butik tillsammans, och där märker vi ibland att vissa saker t o m säljer bättre om man höjer priset. Saken känns liksom värdefullare för kunden då. Men när man står i butiken är det ju väldigt mycket lättare att prata för de andras saker än för sina egna, så jobbigheten att ta betalt för sina egna grejer kanske inte riktigt försvinner trots allt.

Ingår det glasyrer då eller är det för att bränna bara? Tycker ändå inte det är så farligt!! Ett kilo lera kan vara en kanna för 500 kronor eller 4 muggar som man får in 5-600 kronor för… Om man då tänker som ovan att den som äger ugnen får i bortfall. Sen kostar ju det med el,inköp av ugn, slitage på element odyl. Det är inte så mycket för den som äger ugnen.

# 15 för mig är de brändklara saker (egna glasyrer, engober, osv). Unika alster (inga drjade muggar eller kannor).

Ja, det är svårt för det känns nog som lite för den man bränner hos men mycket för den som bränner! Själv är jag fattig som en kyrkråtta för tillfället och då är allt dyrt! Men det jag tänkte på var att om det är en unik pjäs du bränner så kanske du kan få ut ganska mycket för den också. Och exempeln jag gav om kannor osv var att det är vad den keramikern förlorar i plats i ugnen själv. Inkomstbortfall ungefär, men tycker detta är svårt… Likadant vad man ska ta i pris när man håller kurser, för lera o bränning odyl.

Om man tar plats för 2-3 st. muggar är väl inte hela världen för den som massproducerar kaffemuggar, eller? Dessutom man får vänta att det finns plats för sina grejer och då blir det bara support = tomma platser blir fyllda. 

Bränn hela ugnen för den som vill låna din ung och ta betalt för det. Det är ju lätt att räkna ut vad det kostar, ved/el, timlön för dig, slitage…. så slipper man eländet. De frågar inte igen

hela ugnan.. he he.  1000 kr för material och avskrivningar och sedan lön för sättning, bränning och uplcokning/rengörning dvs timlön för 24 timmar, om lönen är lägasta lantarbetarlön 175 kr/tim inklusive avgifter blir 4200 kr och sedan moms på alltihopa 6500 kr för en hel ugn :)  … inte många som frågar igen :)  och nu har jag räknat absolut minimum både på matrialkostnad,antalet timmar och lönen!

Pyromanen: du ska väl i alla fall ha 350:- i timmar plus moms. Sen är det ju obekväm arbetstid också att elda ett dygn i sträck, där blir det ett rejält tillägg.

Leelin: Om du tycker det är dyrt där du bränner, så kanske du kan skaffa en egen ugn. Det är arbete för den som ska sätta o tömma ugnen också.

Hur mycket kostar det för er som har ugn att bränna? Alltså el osv per gång?

Jag ska ju starta upp en hobbyverkstad hemma med drejskiva men utan ugn, men när jag läser vad för priser som man kan tänkas behöva betala för att bränna så känns det ju som att man inte kommer att kunna fortsätta med sin hobby om man inte köper egen ugn…

glöm inte bort ev räntor o amorteringar man har på det lån man får ta för att köpa ugnen…

sen denna risk man tar att bränna åt andra som inte kör leran i i lerkran..Inte skulle jag tycka det va så kul att riskera att få saker sönder sprängda..

har kollat elkostnader för vår el-ugn som är en Scandia storlek 220liter. en glasyrbränning (STENGODS 1280) kostar ca 80kr och en skröj kostar ca 50kr.

denna ugn kanske är i största laget och jag vet vilken skillnad det blir om man har en mindre ugn.

ja, sen är det avskrivning på ugnen, reparationer(sällan), sättmaterial som man sabbar osv. arbetet med att sätta ugn och plocka ur gör du ju själv då.

BeckyJ- kanske är det bäst du kollar upp att du verkligen har nånstan att bränna innan du köper drejskiva.

Själva elen är ung. som pluppan skriver men så är det allt det andra som gör att i alla fall jag helst slipper bränna andras saker annat än i undantagsfall.

Tror det är svårt att bränna hos någon som försörjer sig på sin verksamhet..Riskerna är för stora…Kontakta studieförbunden så kanske du kan bränna där..eller hos någon grossist

Det är som Abbi skriver, tror inte det är lätt att bränna hos en yrkesverksam. Det kan finnas återförsäljare som tar emot för bränning om man köpt leran där. Så gör en affär i Uppsala.

Men alla som hobbydrejar kan ju inte ha investerat i en otroligt dyr ugn tycker man ju….? Jag kanske är naiv, men tycker att det borde finnas ställen man kan få bränna på. Får ringa runt helt enkelt. Undrar om man kan få hyra in sig på skolor? Det måste ju finnas otroligt många ugnar som bara står och dammar i bildsalar…

många som hobbydrejar är nog på kurser typ nbv och då bränner man ju där

Jo, jag går en kurs nu och då får man ju bränna där. Men man får ju dreja så begränsat med tid när man går en kurs. I mitt fall 3 timmar en gång i veckan. Det är ju på tok för lite tycker jag. Man hinner knappt komma igång förrän det är dax att städa ihop.

Hade elever när jag va kursledare som gick 3 dar i veckan á 4 lektionstimmar..sen kan man fråga kursledaren om man kan få vara där lite extra om det är deras egen lokal..om inte detta räcker då skulle jag skaffa egen ugn ..

Jag går kvällskurs genom Studiefrämjandet, så det är tyvärr inte vår kursledares privata lokal…

Får kanske bli att skaffa egen ugn då. Hjälp, det blir en dyr hobby det här!

Ibland kan det gå att få bränna extra i studieförbundets ugn mot betalning.  I den kommun jag bor har dessutom kommunen en lokal som används för olika kurser och där man även som "utifrån" kan få bränna mot inte så hög betalning Sen kan det ju finnas hobbykeramiker i närheten av dig som redan köpt ugn…. så ge inte upp att hittta en billigare lösning än att behöva störta iväg och köpa egen ugn tycker jag.

Klart du ska höra dig för. Men gör det innan du köper drejskiva o´allt annat som behövs.

Sen är det en storstor nackdel med att bränna nån annan stans. Visst kan man frakta drejade föremål om man är försiktig. Men sen när man har dem glaserade så tycker i alla fall jag att det verkar väldigt svårt. Bäst är nån stans där du i så fall även kan stå och glasera.

Det har gått  sju år sedan inlägget skrevs så det här är en gammal diskussion,  men jag undrar om det är någon som bränner åt andra idag, och hur ni nu resonerar? Vi får ganska ofta frågan om vi vill bränna, men säger alltid nej. Om inte annat så vore det bra att kunna hänvisa någon annanstans.

Här är det blankt NEJ..tar inga risker med min ugn..