Kan bara säga att det är likadant med många andra hantverk. Något som jag tänkt på är att många människor är märkesgalna.

Ta t.ex sliversmeder eller guldsm. Det är bara ett fåtal som kan tjäna stora summor på sin konst.Dessa är ofta mycket orginella i sitt skapande och ibland. Men    åter igen.Märke säljer och kan höja priset. Vad är det som gör ett märke hett. Detta frågar ofta mina elever mig när det gäller konstnärer av olika slag.Turen spelar också in, när det gäller spridningen av vad man skapat.

Det finns säkert många teorier om detta. En sak vet man att av alla konstnärer, hantverkare m.m av olika slag, så är det få som kan leva på sin konst. 

Men det är en stor lycka att enbart kunna få arbeta med skapande. Tyvärr hör inte jag dit. men vad gör det???? Lycklig ändå!

Jag kan bara utgå från mig själv…att innan jag höll på med lera själv så älskade jag verkligen att gå och titta på olika hantverksmässor m.m(gör givetvis fortfarande) Såg jag nåt jag verkligen gillade så köpte jag det. Man uppskattade hantverket och att man fick nåt som inte va massproducerat. Det kommer alltid att finnas de som verkligen uppskattar ett bra hantverk och de betalar vad det kostar…sen de som inte gör det…och de kan lika gärna handla på IKEA.

Sen är det ju så olika….min moster vann första pris på ett konstlotteri på det företag hon jobbar på…man får ju välja först och hon tog då en bronsskulptur av en känd konstnär som jag glömt namnet på. En kantig sak på piedistal för 30 000 som min man uttryckte det. Han kunde inte fatta att man betalar sånna summor för nåt han kunde gjort själv….

Där ser man hur olika folk ser på saker och ting. Min moster var i alla fall glad. Sen om hon köpt den själv är en annan fråga. När det kommer upp i sånna priser så är det ju inte gemeneman som impulsshoppar direkt.

När jag prissatt mina tomtar som jag fått beställningar på så har jag i mitt tycke lagt mig högt, för jag vill inte att folk ska känna att japp…jag tar två. Då får jag sitta på min lilla kammare och massproducera…och det har jag inte tid till när jag har ett heltidsjobb. Dessutom gick jag kurs och ville ju lägga tiden som jag hade där på att lära mig det jag ville och göra sånt som jag själv ville ha. Kunde jag sälja en tomte eller två så jag fick ihop till min kurs plus material var jag nöjd.

Nu när jag skaffar egen ugn så känner jag detsamma…mina skulpturala grejer som jag blir nöjd med tänker jag ta betalt för…hur gör man annars sen om man plötsligt känner sig "duktig" och ska motivera ett högre pris?

Om jag sen kanske har en liten reakorg…med mina mindre lyckade drejningsförsök…så må väl det va hänt. Måste ju ändå testa både ugn och leror  och glasyrer på nånting och man kan ju inte spara allt. Är det då inte så himla hög kvalite på grejerna så kan i alla fall inte jag med att ta några höga priser för detta.

Ska med andra ord försöka att inte förstöra marknaden för er riktiga utövare med företag och allt…folk lär se skillnad på klass och hobbymakare som mej.

Hmm…det där lät lite halvtyket…inte min mening. Förstår problematiken företagare hobbymakare…Men vi på hobbynivå kommer säkert inte nå ut till så mycket kunder heller …men jag värderar mig högt…även om jag inte gör hälften så bra grejer som många på denna sajt…Lotta

hur tänker ni alla, proffs som amatörer när ni bestämmer er för vad en sak ska kosta?  räknar ni på tidsåtgång? jämför medpriser ni sett ? tänker vad de själva skulle vija ge för saken eller hur kommer ni till beslut?

Jag tycker det är tidåtgång…har tex två olika storlekar på samma grej…men det tar nästan lika lång tid att göra dem…alltså tar jag inte jättemycket mindre i pris bara för att den är något mindre.

Sen kollar man väl runt lite på vad andra tar….men en erkänd, berömd keramiker kan ju ta mer i pris och ändå få sålt det pga sitt namn.

Det finns ju jättedukiga som har kvar det som hobby och aldrig skaffar F-skatt fast deras saker är lika bra…och så är det ju en "glidande övergång"  man blir inte plötsligt mycket duktigare över en natt för att man lämnar in ansökan om F-skatt, men man behöver egentligent höja priset med över 100% om man innan inte räknat in utrymme för skatt, egenavgift och moms utan enbart för sin tid och matrialet….

Ja, det här är jättesvårt. Jag är egnföretagare och ska klara mig på detta. Ändå är man (jag) mesig och det blir jag tokig på!!!! Försöker tänka i tid, materialåtgång, inköp- lån på allt som man använder i verkstan. Ugnar o andra maskiner är ju svindyrt! Om nån tycker mina saker är dyra kan de ju själva gå o köpa ugn, drejskiva, lerkran, glasyrer, skaffa verkstad ja ni förstår vad jag menar… Ibland när jag tycker det är svårt tänker jag på elektrikern som kom hit o bytte säkring från 20 till 25 ampere. Han var här i 3 minuter, och då överdriver jag inte!!!! Vi fick en räkning på 750 spänn!!! Han tar ca 350 på bara påbörjad timma, restid och bensin blablabla. Nu låter jag litte bitter men det är nog snarare så att jag bli förbannad på mig själv! Han skämdes då rakt inte för att ta betalt och varför ska jag, som lagt så jättemycket pengar på min verksamhet. En mugg som ska drejas, beskickas, sättas i ugn glaseras tar betydligt mer än tre minuter. Kanske den borde kosta 1000 spänn! Likadant så blev jag väldigt konfunderad när jag såg vuxenskolans kostnad för en keramikkurs på 10ggr a 3tim. 795 :-!!!!! Vad är det typ 25 spänn i timmen!!!! Jag frågade hur de kunde ta så lite betalt och ändå sagt till mig att jag inte kunde få högre timpeng än jag krävt. Fan, jag betalar minst 60 :- för att gå o simma en halvtimme eller dubbelt så mycket för att vräka i mig en pizza, ibland blir man tokig!!!! Nu har jag bett dem kolla upp vad kurser faktiskt kostar och återkomma om de vill ha kvar mig som ledare. Precis som om jag jobbar för välgörenhet och det är ju såååå roligt, jag jobbar gratis om ni vill….hm, lite pissed off.

Jag försöker lära mig att stå på mig.Jag ska försörja mina tre barn och de är viktigast för mig. Vilken annan människa kan man säga till "kan inte du strunta i några timmars lön, du har ju så roligt jobb, är inte det lön nog"!!! Ja, jag ska inte fortsätta nu jag blir så¨upphetsad Mvh Petra

Tillgång och efterfrågan handlar ju det hela om som med allt annat.Ligger man för lågt så tror folk att det inte är nåt att ha och ligger man för högt så har man hela verkstan full av grejer snart OM man inte är känd.Det är svårt och en balansgång på vissa grejer kan man ta ut mer och andra får man dumpa.Ta det här med thekannor tex hur många skulle vilja betala det "rätta" priset för en tekanna?Sen när (om) man blir känd kan man höja det och då har man dessutom fått rejäl fläng på det så då kanske det tom blir lönsamt.Ibland kan man jämföra med annat tex band.De flesta  band har väl haft ett antal mer eller mindre bra spelningar innan de överhuvudtaget fått gage.Men de måste ju få sin erfarenhet.Sen blev ju inte alla banden kända,men de prövade ju iallafall.Ibland fast väldigt sällan blev de nåt stort typ Stones men i de flesta fall lokala förmågor som glädjer sina nära o kära med någon spelning då och då

#8, ja tillgång och efterfråga, det stämmer ju  Men om tillgången ser ut så att de utan F-skattsedel säljer fina muggar för 120 kr hur ska då en med F-skatt kunna slja sina för 220 ?  Då finns ju en tillgång på fina muggar för 120…

Det här är svårt men väldigt viktigt. Jag är ingen sån så jag räknar typ lera, glasyr, el, tid osv. Jag sätter ett pris som jag försöker hålla vettigt både för mig och kund.

Jag känner en smed som räknade ut alla, och då menar jag alla kostnader och dubblade det. Sen räknade han ut exakt timpenning och tog betalt för det. Nu är det skillnad på smide och keramik - men det är ett sätt att prissätta. 

Jag tänker och funderar och sätter sen ett pris vad jag tycker det är värt. Ex en tekanna tar jag 850-950 kr för. Har även gjort lite speciella tekannor som jag tagit 2500 för och sålt! Temugg 250, fikamugg 190. Ett pris jag ändrade var en typ av skålar (som även syns på min lilla bild) dom har sett annorlunda ut. Var helt gröna och jag kallade dom för gröngölingar haha. Så gjorde jag om det till nuvarande design. Höjde priset ganska mycket och säljer fortfarande bra. En sån skål kostar 550 kr.

Jag tror så här: om vi inte värdesätter vårt arbete kan vi inte begära att kunderna ska göra det. Visst har folk muttrat till mig om att det är dyrt - ibland säger jag inte så mycket, ibland drar jag hela historien om alla kostnader m m och då förstår folk oftast.

 Och jag tycker man ska ta betalt även för idén. Vi ska inte skämmas för att ta betalt. Vi ska inte heller behöva försvara att vi har barn som måste få mat. Det finns folk som värdesätter hantverket men där tror jag, att i alla fall jag själv, brister i marknadsföringen, jag når inte alla dom.

 Sen är det svårt yrkesverksamma kontra hobbyverksamhet. Det blir skillnader i pris, jag vet inte hur man ska göra. Jag har också haft det som hobby och haft lägre priser.

En julmarknad under mina första år stod jag bredvid en yrkesverksam keramiker. Hon tittade på mina priser. var inte oförskämd på nåt sätt, men tyckte dom var alldeles för låga. Hon rekommenderade att kolla priserna på fabrikstillverkat stengods och höja med 60 %. Det tyckte hon var ett bra pris.

På nåt sätt måste vi (och nu menar jag oss som yrkesgrupp) få upp statusen på vårt yrke. Jag tror priset har en betydande faktor. Ett ex: smedvännen ovan frågade på ett ställe om dom behövde en keramiker (menade mig) och dom svarade visst,  har hon bra priser? Ja sa smeden, men dom menade inte samma sak. Smeden menade ett högre pris, återförsäljaren ett lägre.

Slutligen tror jag det måste bli så att om man går från hobby till yrke med inregistrerad firma och ingen annan inkomst måste man höja priserna. Tillvaron är ju inte densamma. Även om det skedde över en natt. Alla andra företag hänvisar till ändrade situationer om deras priser höjs - vi måste ju också få göra det. Man kan ju smyghöja och inte rubbet på en gång kanske.

Det här är så intressant och viktigt ämne och jag är tacksam att det togs upp. Susanne

I helgen var jag på Åre Höstmarkand.

Förutom keramik så håller jag även på med trådslöjd/luffarslöjd. Jag har en storsäljare i en ängel som jag böjer till i lite olika färger av najtråd + att den har halshängen i glaspärlor. Den är c:a 30 cm hög. Mycket kitchig anser jag, men säljande. Priset är 120kr och de flesta tycker att det är väldigt billigt.

Under lördagen kom två paranta damer och stannade till vid mitt stånd. De studerade änglarna och en kommenterade högt, "120 kr, det var verkligen inte billigt!" Jag svarande inte på påståendet, varav hon frågade vad materialet till ängeln kostade, det var ju bara lite ståltråd, tyckte hon. Jag svarade c:a 20 kr, eftersom glaspärlorna kostar lite grann, najtråden är inte så dyr. Vänninan tyckte att 100 kr var lite mycket att betala för själva ide´n. 25 kr kunde de tänka sig att betala för en varsin ängel, då hade jag ju tjänat på dem ändå tyckte de. Jag frågade dem hur lång tid de trodde att det tog att snurra ihop en ängel. Det svarade de inte på, utan gick iväg till nästa stånd, förmodligen för att diskutera garnpriset på de hemstickade sockorna……….

Undrar om de välklädda damerna går in i en klädesaffär och försöker förhandla fram ett bättre pris, eftersom metervaran på tyget är betydligt lägre än det färdiga plagget?

Man blir ju bara så trött på folk. De tror att de ska få en att få dåligt samvete och sänka  priset…! Stå på dig…ta vad du ska!

Det här är verkligen ett intressant ämne men så svårt att finna svar på. Jag säljer mina alster i en butik där en del går till provision så det som jag får blir ju inte så mycket. Försöker tänka utpris till kund och vad de kan tänkas vilja betala. Att sälja lagom mycket till lagom prisnivå alltså inte mängder för billigt så jag förlorar på det men inte heller få saker dyrt för då förlorar jag ju också på det. Det är bra att tänka utpris för då kan jag ta lika mycket för en sak som går snabbt att göra som en som tar längre tid men som båda värderas lika på marknaden. Alltså tjänar jag mer på vissa saker än andra. En del saker får man ju lägga ner att göra för folk vill inte betala vad det kostar.

Mest får jag ju ut då jag säljer direkt från ateljén men det är ju inte ens i närheten så många besökare i den som i butiken mitt inne i en storstad. Så butiken blir ju även en slags marknadsföring. 

Jag tror ju också som någon sa att det handlar mycket om att marknadsföra sig vilket iallafall jag lägger alldeles för lite tid på. Är själv F skattare men har även andra uppdrag än keramiken så det är en helhet som måste fungera. Spelar ingen roll vid prissättning om man är hobby eller proffs keramiker tycker jag det viktiga för mig är att produkterna kostar vad de är värda och vad keramikern är värd. Beror på skicklighet och resultat.

Sen att staten sätter gränser för vad man får tjäna i sin hobby och vilka avgifter vi F skattare har kan vi ju inte påverka.

Tråkigt med tanterna på marknaden som fnyste på näsan åt änglar för 120 kronor, det var ju verkligen prisvärt tycker jag. Tur att de flesta gärna köper en ängel för det priset. Och vem har inte många gånger tänkt "varför kom inte jag på den idén" som tanterna verkar ha tänkt.