
Smärtsam dag...
Idag har jag beskickat stora tunga skålar hela dagen. Allt gick fint ända fram tills en av de största skålarna hade sugit sej fast i plattan jag ställt den på när den var nydrejad. Detta var en tung tjock och kompakt pjäs(den SKA vara det…). Så när jag ska ta loss den måste jag böja mej över den och ta i med både händer och underarmar. Å hej och hå så tar jag i…och TJOFF så lossnar den från underlaget. Rakt upp med full kraft på min NÄSA… AAAAAJJJJJ! En djup grop i skålen dessutom… Nåja,det gick över så småningom. Hämtar 3-åringen på dagis, åker hem, blöjan behöver bytas. Busar lite när vi byter blöja och DÅ…! TJOFF!! En kraftig spark rakt på mammas… NÄSA!!! Tårarna sprutar…näsan var ju redan helt mörbultad… Annars har det varit en underbar höstdag här i södra delarna av landet! Kram till er alla keramikvänner! / Iréne
Haha, man får ju skratta med dej åt eländet. Varför är det alltid så att man skadar sej flera gånger på det redan skadade stället? Mycket underligt… Stackars dej, hoppas att näsan lugnat ner sej nu, och att skålen blev bra trots näsavtryck under den… :D
Många brukar ju uppskatta märken efter keramikerns fingrar, undrar hur det är med märken av näsa? Du kanske kan ta extra mycket betalt för skålen.
Hoppas att din näsa mår bra igen.
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_

Det kanske blir nya stämpeln!!! Näsfaten:))
aj stackare det gör ju så ont att stå på näsan.

Rena slapsticken - om utrycket ursäktas !
Kan inte hjälpa det, Men det är nog också för att du berättar det så målande också.
Inte fullt lika underhållande när man uplkever det förståss……
Hoppas bara näsan återhämtar sig, och att krukan gick att rädda.

Haha, stackars dig men du blev väl lite full i skratt själv eller? trots smärtan… Hoppas det känns bättre idag och att näsan har hållit sig lugn och borta från hugg och slag!
Jag har en arbetskamrat som är ensamstående och har en sommarstuga som hon arbetar hårt med. Hon gillar att hugga ner träd och sedan hugga ved. Skulle upp till stugan och hugga en helg. Kom tillbaka till jobbet med en rejält stor blå näsa! Hon hade huggit ner trädet och sågat det i bitar och skulle slänga dem på hög. Fick tag i en bit som hade en lång lite vek gren kvar, genen fastnade i ärmen på jackan när hon slängde iväg det vilket gjorde att själva biten gick i en båge tillbaka igen och klappade till henne ordentlligt på nästa. Hon blev jätteförvånad! Det gjorde vansinnigt ont så hon fick grabba tag i en näve snö (det var vinter) och kyla ner näsan med. Sen kollade hon runt om grannarna sett och sedan kunde hon inte låta bli att skratta. Rätt kul historia - vi hummar alltid varnande när hon säger att hon skall upp till stugan… Det tog lite tid för näsan att anta sin ursprungliga form…