
Tunn botten..
Sista tiden när jag drejat har jag gjort alldeles för tunn botten.. fattar inte vad som hänt? När jag skär av så är det ingen botten kvar.. snopet.. Idag drejade jag flera ljusfat som jag fick kassera, inte bra.. men ganska typiskt att det ska va nåt krångel när man börjar känna julstressen, måste komma tillrätta med det snarast. Kanske nån har ett bra tips?
Nej inget tips, men så skönt att höra att någon annan håller på som jag. Ibland är det som förgjort, har man börjat och hålla på så där så är det svårt att sluta. Jag får gå tillbaka till basen igen och mäta med pinne tills man lägga av med ovanan. Ibland får jag "feppelfingrar" så fort jag är klar med en grej så fepplar jag till och demolerar hela kanten, eller stöter till med skärtråden på muggens mitt eller andra irriterande idiotsaker. Oftast är det när jag bli stressad och bara "måste" göra klart något som jag får sådana ovanor för mej.

När jag gör större fat har jag en ovana att dra ut botten gör mycket.
Man kan kolla tjockleken med nålen. Efteråt drejar man igen hålet. På andra sidan försvinner det när man drejar av, ovh när leran krymper.

Jag håller med om att när man väl har börjat krångla så tappar man liksom känslan lite och det blir värre och värre. Jag lyckades oxå göra några för tunna fat nyss ( stress, stress till julmarknader) och sen har blivit helt fixerad och sitter och kollar med nål i varenda grej och tycker att det känns för tunnt eller för tjockt. Man borde nog försöka släppa det så hittar man nog tillbaka, men samtidigt har jag inte tid att kassera grejer nu.

Skönt att höra att andra har samma problem (även om det är tråkigt..) Ibland har jag märkt att när nåt krånglar så där så brukar man i slutändan utvecklat sig på nåt märkligt sätt, märkte det speciellt mycket i början när jag drejade. Hoppas det är så nu också!! Kris är ju utveckling, sägs det, så kanske man lär sig nåt nytt på vägen? Lite stressigt bara nu när man har lite julstress..

När jag drar ut bottnarna med höger hand har jag vänster hands lillfinger som ett mått. Leran som dras ut ska "bulla ut" lite över vänsterhandens lillfinger. Så gör jag när jag gör stora fat. Annars går det utmärkt att använda sig av en nål och sticka i botten.
Har stuckit med nålen för att visa mina elever. Det som irreterar mig mest är att jag lyckas lägga in en luftbubbla i bland. Så får man jaga den i stället. Försöker nu dutta par gånger med vatten på stickhålet innan jag drejar ihop. Är det rätt sätt? Man vill ju lära eleverna det bästa men detta stör mig.

4, Ja vi får väl hoppas på det där med utveckling ! När småbarn blir lite extra griniga och trotsiga brukar det ju vara nåt på gång så det kan ju va samma med oss och leran !
just så kan det vara!

Vet inte Rozzy - Jag har aldrig själv fått några bublor, och vet inte hur och när dom upstår.
Jag tycker bara att jag sticker ner nålen, och drejar som vanligt efteråt……Jo, jag sticker ner den PÅ SIDAN altså, så at jag kan dreja över det efteråt - aldrig i mitten…..om det nu är till nån hjälp…(???)

Jag har roat mig med att dreja på klös - glöggmuggar och sånt lite mindre - och då är det var och varannan som har blivit avskurna precis ovanför botten, Det blir ett fint litet runt hål i botten….tur att man har lerkvarn numer. skyller på min astigmatism men….
/Marie
Julstress var det… Häromkvällen när jag trodde att jag äntligen var klar med dagens drejslit upptäckte jag en kvarglömd liten klös på bankbordet. Förbannat också! Slängde på den på drejskivan och satte igång. Det gick inget vidare, vad i hela friden var det med leran? Kladdig och ojämn och jag fattade ingenting. Tills det gick upp ett liljeholmens. Den så kallade klösen var dagens avskrap som jag tryckt ihop och lagt på bankbänken ngn minut innan jag "upptäckte" den….. 