Ojjejojj det här med prissättning är svårt, iallafall i början… Ta i så du skäms och lite till:)) Har faktiskt inget svar på din fråga, kanske du kunde lägga in ett foto?

Kan man tänka sig att ta dubbelt så mycket som man tar för en vanlig stengodsmugg? Det känns lite "skämsigt" så det är kanske rimligt?

Har alldrig gjort bruksgods i Raku, blir det inte giftigt?

neeej!

bara lite sotigt…

men va ska vi säga om priset då?

Ge oss info om storlek, gärna bild så är det enklare. Jag skulle tagit mellan 150-300:-.

Men bruksgods i Raku funkar väl inte? eller har jag fått det om bakfoten??

Men det är ju snyggt så man kan ju alltid ha dem som prydnad….

Ta i vad gäller priset… Jag tar mer för rakubrända ting för jag tycker det är mer jobb och gasolen är dyr.

Raku är vad jag vet inte giftigare än någon annan keramik, och det används mig vetligen heller inte farligare ämnen till Raku. Koppar, järn, tenn, och kobolt är väl det vanligaste + någon fritta. Det är någelunda det samma som innehållet i en normal stengodsglasyr. Sot och likande kan man tvätta bort.

Däremot är det ju inte så starkt, och oftast inte så vattentätt. det beror ju på vad man har för lera, och hur högt man har skröjat den bla. Men med alla krackeleringar finns det ju inget som stoppar vätskan från att tränga vidare in i den porösa skärven. Och på annat gods fungerer ju glasyren som ett extra styrkeskikt, ungefär som på en playwoodskiva - det gör det ju inte på Raku.

Men det är ju oftast heller inte otätare än att man kan ha en kopp kaffe i den, även om den är jobbigare att diska.

Den bristande mekaniska styrkan i rakugodset gör emellertid att allt för flitigt bruk tenderrar att förpassa föremålen till de sällare jaktmarkerna i en alltför tidig ålder.

Jag gör själv sällan koppar, eller krus etc. i Raku. Men det blir en del fruktfat, godisskålar, burkar etc. just nu har jag smyckes-skrin på gång. (Dom ska nog kläs med tyg inuti…..)

I stort sett ALLT jag gör kan kategoriseras som "bruksgods" om man vill. Därefter är det upp till kunden om man ska använda det, eller bara beundra alstren ;)))

Så visst kan det vara "bruksgods" - Det är bara mindre slitstarkt, och har en kortare medellivslängd.

Prissättningen vågar jag inte ta ställning till.

Generellt bör ju en rakubränd mugg vara dyrare men det är kanske bra att informera kunden om att muggen kanske inte är tät och att den troligtvis inte håller lika länge som en vanlig stengodsmugg…

Jag har också fått lära mig att Raku inte skall användas till bruksgods för att det kan vara giftigt. Min lärare var dock livrädd för det mesta så jag vet inte om det var hennes rädsla som hon förmedlade till oss snarare än sanningen.

Har du en bild?

I tecermonierna används ju ofta rakubrända teskålar.

2#Och vad är en vanlig stengodsmugg???

Men var det inte så att rakuskålarna var en engångsservis? Att de kastades bort efteråt.. typ som våra plastmuggar idag?

#12/ jag menar mina egna stengodsmuggar, om jag tar säg 100 för dom, kan jag då rimligen ta 200 ,för en lika stor rakumugg, (som blivit fin,) så menar jag….

Vet inte om det finns nån tradition eller nåt att rakubruksgods ska vara dyrare? 100 för en mugg tycker jag är för billigt…

Mer jobb = dyrare, men om den har en mycket kortare livslängd ska den kanske snarare vara billigare?

Hmmm……Lars Tärn argumenterar ganska framgångsrikt (enligt min mening) på en annan tråd för att rkau faktiskt kan tänkas vara mindre hälsosamt, än högre brända produkter.

Jag hade på den tråden jämfört kobolt i en rakukopp, med kobolten i exempelvis en koboltdekorerad kopp ur Rörstrands ostindia -set.

Tärns argument är: skrapa lite med ett stämjärn på en rakukopp, och se hur mycket du får av, och jämför med en kopp från ostindiasetet, och dra din egen slutsats. Han menar att kobolten är hårdare sammanbränd med godset, när det kommer upp it högre temperaturer, om jag förstår honom rätt.

Eftersom Tärns argument känns rätt övertygande, vill jag modifiera det jag skrev i inlägg "#9".

Det är fortfarande sant när jag  skriver att "Raku är vad jag vet inte giftigare än någon annan keramik,". Men raden ska i så fall läsas väldigt bokstavligt. Sanningen är tills vidare altså : Jag vet inte !  Men meningen avspeglar även vad jag TRODDE , när jag skrev det, och det har ändrat sig efter Tärns inlägg. Jag TRODDE generellt inte att Raku var giftigare än annan keramik. Efter Tärns påpekande, känner jag att jag har grund till att misstänka att giftiga ämnen, lättare kan lösgöras från godset, med förljden att man får det i sig.

Meningen i mitt föregående inlägg är därför olyckligt formulerad, även om den rent tekniskt kan sägas vara "i sak riktig".

En bättre formulering kanske vore: "Det är möjligt att olika mer eller mindre giftiga, eller ämnen, som kobolt och koppar  lättare frigörs från lågbränt gods som exempelvis Raku, än från högbränt gods"

Precis hur stora riskerna är är jag inte själv klar över i skrivande stund. Men följden av min nyförvärvade insikt blir kanske att jag fortsatt kommer avråda från att använda Raku i samband med mat, och dryck, om det finns ohälsosamma kemikalier i glasyren. (Och egentligen är det ju inte särskiljt prkatisk i alla fall, som sagt) Bortsett från detta tror jag att det mesta som sägs i inlägget gäller fortfarande.