Det beror på hur mycket av skärven som glasyren orkar lösa upp och vad som blir löst vid vilken temperatur. Lergods är lättare än stengods. Och om du lyckas så kommer glasyren att ändra sig mindre glans och så. Nu vet jag ju inte vad det är för lera men om jag skulle prova mig fram så slopade jag kaolin och bentonit och ersatte det med den lera som du glaserar på. Och så öka mängden krita och minska mängden zink. Jag tvivlar på att det går men prova kan du ju. Och till sist så vill jag säga att kalifältspat nog i detta sammanhang är bättre.

Ja,   och så får vi inte glömma den förändring i ljusbrytning som sker när ett material täcks av ett transparent skikt.   Man behöver ju bara tänka på saker som fernissas…..som då så gott som alltid ses som aningen mörkare, eller i alla fall förändrade i färgton.    Som Ler säger, kan man ändra karaktären på färgförändringen genom olika glasyrsammansättningar, men jag tror inte att man helt kan komma ifrån att det blir något slags förändring för ögat,  pga det ovanpåliggande glasskiktet…..

Bosse du bor ju i Göteborg, där hade jag ett projekt med nya saluhallen. Det är murat med gula tegel och inne skulle det vara glaserat transparent på en del av innerväggarna. Det blev faktisk hyfsat.

Hyfsat förstått så att färgen med och utan glasyr är den samma

Ja,  de bästa exemplen jag sett  (dvs färglikhet mellan glaserat och oglaserat)   är nog just i samband med gul lergodslera, det medger jag.  Där går det att komma riktigt nära.

Tack för snabba svar! "Ler" vad är fördelen med att använda kalifältspat istället? Aldrig förstått skillnaden på dessa.

Natrium förångas lätt och bildar orangebrun kant där glasyren slutar, det är leran som blir färgad. Skillnaden på det ena eller det andra är ett komplicerat kapitel, som regel är det både natrium och kalium i ett fältspat så man får leta efter den kvalitet man önskar.