Testa att tvätta bort den mörkbruna skimrande ytan. Det kanske går om du använder stålull. Eventuellt kommer glasyren sedan att se ut som den ska.

#1: Tack för svar! Det mesta av skimmret försvann men glasyren var fortfarande mörkbrun under. Inga krakeleringar heller 😅.

Konstigt. Vad är det för rakuglasyr du har använt? Vad står det på etiketten? Även om du har glaserat för tunt så borde ju inte glasyren bli mörkbrun. Ibland får man så många krackar att resultatet ser mörkt ut, men då är det de täta krackeleringarna som ger resultatet. Du hade ju inga såna alls. Leran är förstås vit?
Har du en bild?

Jag har visst många frågor, men jag vill försöka lista ut vad som har hänt.🤔

#4: På glasyren står det M623 (från Lermakeriet), sen var grejorna i olika leror, en röd med chamotte och en ljust brun och en gulaktig. Här är bilder 😅den som är på sniskan, där gissar jag att glasyren inte smält ut ännu?
En fundering; kan den bruna glasyren bero på att de fått flammor av eld på sig under lång tid?

Nej, det där kan jag inte förklara. Jag skriver ändå litet och sedan hoppas jag att någon annan fyller på.

Jag tittade in på Lermakeriets hemsida. Glasyren smälter vid 800°C så det borde inte vara något problem att få den att smälta vid en rakubränning. Min första egna vedeldade rakuugn var visserligen felkonsturerad så jag hade svårt att komma upp i temperatur med den, men jag hade försökt bygga den ur minnet och missade litet.😁

På Lermakeriets provbild ligger glasyren på en vit lera, och det är oftast det man använder till Raku.

På dina bilder ser det ut som om glasyren för det mesta ligger väldigt tunt. Skålen på den mittersta bilden ser antingen oglaserad ut eller också har glasyren inte alls smält. Om du blandar en egen glasyr kan du sätta till ca 2-3% bentonit till övriga ämnen innan du blandar det med vatten. Om du har färdigblandad glasyr kan du istället ha i litet tapetklister.

Eldsflammorna gör inte att glasyren missfärgas. Hur såg sakerna ut när du lyfte ut dem ur ugnen? Var glasyren brun redan då?

#6: Jag förstår! Det var verkligen jättesvårt att hålla glasyren uppblandad, jag ska testa med tapetklister och att lägga tjockare lager glasyr.
Ja, glasyren var brun när jag tog de ur ugnen och sen blev de oglaserade ytorna bruna när de brunnit i löv och barr.
Tack för hjälpen 😊

#7: Här är en tråd som handlar om olika ämnen som man kan använda som ställmedel i en glasyr. Ställmedlet gör att partiklarna håller sig flytande längre. En del glasyrer kan vara väldigt besvärliga.

https://keramik.ifokus.se/discussion/1213237/glasyr-stallmedel

Bentonit funkar bra, men är svårt att sätta till en redan färdigblandad glasyr. Den vill gärna klumpa ihop sig och blandar sig inte så bra med resten av glasyren då.

#8: Tackar tackar!

Hm, kanske en helt annan problematik, men: Jag och andra köpte cebex 915 som tidigare funkat bra men som nu (2020/2021) blev fult brun. (Detta hjärta är skulle vara randigt vitt/koppar, men, tja… det blev inte så. Kompisens fina serie i fyra delar i bara transparent blev också helt sabbade (har alltså inte med kopparglasyren att göra).)
Visade sig att det var fel på produkten som de inte kom till rätta med. Efter lång väntan tänkte jag köpa fritta 169 istället, eftersom väldigt många verkar nöjda med den. Men så hörde jag att någon hade haft samma bruna problem med den. Jag funderar på om det kan vara fabrikationsfel även i ditt fall.

169 är en fritta och ingen glasyr, för att få en glasyr av en fritta krävs ca. 10% lera eller kaolin. Det krävs en väldigt speciell glasyr för att bevara den ursprungliga färgen på leran M 9320 brukar fungera men den kräver mera temperatur. Skall man få bra krackeleringar måste man ta ut sakerna med tången och avkyla en del i luften innan man reducerar, och en alkalifritta krackelerar lättare än en borfritta, man kan inte undgå krackeleringar med en alkalifritta.

#10: Den bruna föroreningen (?) i 915 ser "manganbrun" ut…..undrar vad det är…?

En bra "vit krackglasyr" får man genom att tillsätta ca 9% tennoxid till "169".

"169" har funnits länge, och hette förr "M623", som många säkert minns.
Jag tycker att den blir en bra rakuglasyr precis som den är, men som sägs i #11, kan man också ge den litet mer "body" genom kaolintillsats (som också höjer smälttemperaturen en aning).
En fördel med kaolintillsats är att "vanligt" ställmedel eller några droppar koksaltlösning får god verkan, när man vill minska tendensen till bottenfällning.

Jag använder 169 med 10% lera tillsatt, och det blir en hyfsad glasyr. Tillsätt 5% tennoxid och 2% kopparoxid får man en vacker turkos glasyr som kan också bli metallisk blank vid reduktion.

Jag gör likadant. I början använde jag 169 utan lera. För det mesta gick det bra, men vid något tillfälle fick jag problem med avskalning. Tror det hade med leran också att göra, men det var så längesedan att jag glömt detaljerna.