Angående glaseringen så tycker jag att du skall bränna 2 gånger, mycket enklare. Råbränning kräver mycket av glasyrerna som måste vara gjorda till just det, men hållbarheten ändras inte. Underlag tycker jag att vanlig spånplatta funkar bra, man kan ju fukta plattan lite innan.

Ja, 2 bränningar är att föredra, av många skäl.

Man kan dock organisera sin verksamhet kring råglasering, men då bör man ha utrustning för Sprutglasering, eftersom många föremål inte tål att doppas/hällas över i oskröjat skick, pga att godset helt enkelt blir för vått och löser sig..
Sprutglasering väter inte godset lika mycket.
Man kan heller inte hålla ett oskröjat föremål med glasyrtång utan att skada det.
Man tjänar förstås in bränningstid och kostnad genom att råglasera, men i gengäld får man nya problem att lösa….

Jag tycker också att vanlig obehandlad spånplatta fungerar bra som underlag.

Hej!
Jag använder duk i bomull under leran eller markistyg/väv. Det sistnämnda kan jag tro inte drar åt sig fukt lika mycket som bomullstyg.

Jag gillar att arbeta i papperslera väldigt mycket just för att den inte torkar lika fort som stengodslera.
Jag upplever den dessutom mer stabil och stark. Jag kavlar, tummar, ringlar och skulpterar med papperslera. (Drejar gör jag enbart med stengodslera).

Man kan ha en blomspruta att fukta med vid behov, tänker då på underlaget eller leran självt om man t.ex. kavlar.

Tack för alla bra tips!

Ang glaseringen så känns det tryggast att bränna 2 gånger 😊

Men jag trodde att man ska försöka att undvika extra vatten på leran om det går? Kanske inte gäller vid redan blöt lera?
Vad skulle ni säga är skillnaden mellan mdf och spånskiva för leran? Eller är det bara en iakttagelse att det blir bra med spån?

Angående rent vatten så är det så att om det finns små sprickor i leran så tränger vattnet ner och gör sprickan större, det är grunden till att man använder slicker eller lägger fuktiga trasor för att hålla leran fuktig. Spånskiva håller länge och är billigare.

När man skulpterar, och använder händerna, uppstår till slut en del ytliga torrsprickor, pga kroppsvärmen.
Det självklara tipset är att man försöker undvika kroppskontakt med leran genom att jobba med olika verktyg m.m. men om man måste använda fingrarna och dessa småsprickor uppstår, kan man - med försiktighet - spraya en tunn vattendimma över sprickorna.
Men detta skall helst bara göras någon enstaka gång (så litet som möjligt).
Om man sprayar för mycket och för ofta, inträffar det som nämns i #6, och föremålet kan till slut bli alldeles ohanterligt.

När vatten tillförs en lera, "sväljer" den allt vatten den kan få, utan protester, och sväller/mjuknar, men inte till den konsistens man vill ha… Detta är en "baklängesprocess" som inte leder till plastisk lera, utan påminner mer om när man slammar upp en lera till slicker.
En lerslamma måste torka/krympa till plasticitet, och varje gång man sprayar, startar man en process i motsatt riktning (!) och när leran blivit alltför vattenmättad, minskar både bärkraft och plasticitet, pga svällning…..

Man bör m.a.o. vara väldigt sparsam och försiktig med vattentillförsel. Helst undvika det, om det går….