Den ser ju fin ut…!

Om vi skall hålla oss till de material som du har, skulle jag också testa med att öka lermängden litet grand, men ganska försiktigt, eftersom det ser ut som om glasyren inte ligger så långt från "rätt"….
Kanske testa ett fritta/lerförhållande på 88/12 och/eller 86/14 till att börja med….

Men "passformen" styrs ju också av bränntemperaturen….
Nu vet jag inte vilken temperatur du bränt till, men det vore intressant att se resultatet om du bara höjer med 10-15°C (dvs om leran tål det).
Ibland kan det räcka med en sådan åtgärd….

Vad säger Ler…?

Om piplera…
Begreppet "piplera" är en ganska generell beskrivning av en naturligt förekommande vit, ganska oplastisk lera.
Men sammansättningen kan variera en hel del, beroende på fyndplats.
Så, denna beteckning är av tradition litet "luddig"..

Sedan har begreppet blivit ännu mer "luddigt", eftersom alla möjliga vita leror börjat säljas som "piplera"….
Olika ball clays, och t.o.m. vissa gjutleror kan hamna i påsar, etiketterade som "piplera"…..

Varför nämner jag det här nu…?
Jo, för om man byter leverantör och köper någon annan piplera, finns ingen garanti för att den har samma egenskaper som den man är van vid….

Jag skulle använda mig av fritta V 42014 C som har en WAK på 39 eller M 323 583 som har utvidgning 40, antingen rena eller som tillsatts till den fritta du har. Och så skulle jag använda kaolin i stället för piplera

#1:
Tack! Jag är egentligen väldigt nöjd med glasyren men det är kul att försöka göra den ännu bättre. 88/12 låter som ett bra förslag!

Jag skulle gärna ha möjlighet till så noggrann temperaturjustering, men jag bränner i ett vedeldat hemmabygge (bifogade bild, någon kanske finner det intressant) som inte har någon termisk massa att prata om. Temperaturen sticker lätt iväg ett par hundra grader både upp eller ner om jag inte är väldigt aktiv och kontrollerar elden. Jag höll mig runt 970-1030 grader i en halvtimme innan jag stängde ugnen. Det jag noterade var att föremål längre ned i ugnen (varmare) blev brunare i färgen men krackeleringen var densamma.

#3:
Det är ingen fritta jag lyckas hitta vid googling, säljs den under flera namn?
Kaolin har jag hemma och jag övervägde att använda det, men landade ändå i pipleran av någon anledning. Föredrar du kaolin framför piplera pga. de problem Bosse tar upp, eller av någon annan anledning? Tjänar jag något på att göra den lilla extra tillsatsen av lera i form av kaolin, eller är det mer en lärdom till nästa gång?

Tack så mycket för era svar!

Kaolin är bra för att det ger mycket aluminium och du vet precis vad det är. Som Bosse säger så är piplera många olika saker och har man inte en analys så vet man ju inte vad som är vad

#4: Kul att du bränner lergods i vedugn…! Jag gjorde det under en tid, vilket var spännande och lärorikt.
Verkar inte vara så vanligt numera…

För att få styr på bränningarna gjorde jag så här:

• Jag hade givaren till pyrometern permanent instucken på ugnens varmaste ställe.

• Käglor utplacerade på några viktiga punkter.

• Sedan eldade jag, inte alltför intensivt, tills
  pyrometern låg nära den "smärtgräns" som jag hade bestämt (I mitt fall fick leran sätta den gränsen), och strävade sedan efter att hålla mätarvärdet ungefär där, och framför allt inte högre.

• Medan jag höll koll på pyrometern, att den inte "stack iväg", kollade jag regelbundet kikhålen, tills käglorna böjt sig som de skulle på alla ställen.
  Jodå, till slut gjorde de det…🙂

• Klart.

Men en vedugn kallnar väldigt fort, tack vare det intensiva luftdraget, så det gällde att täppa för både inluft och utluft ordentligt vid avslutad bränning, för att undvika alltför snabb avkylning…

De gånger jag reduktionsbrände, lät jag reduktionen starta strax innan pyrometern nådde sitt mål, och genom glasyrens smältprocess, tills allt var klart…
I en sådan här ugn får man reducera "trappstegsvis" så att inte värmearbetet går förlorat pga reduktionsfaserna. (Syns på pyrometern, som kan dippa ordentligt vid varje "aktiv" reduktionsfas)

En annan sak.
Jag ser att din ugn inte är så stor. Kan snabb avkylning spela in, när det gäller krackeleringarna….?

Ja det är helt klart att avkylning kan påverka. Men du har ju möjlighet för att reducera och så bildas det ett mellanskikt på grund av jonvandring mellan lera och glasyr, har man fått till det så är det väldigt bra mot krackeleringar