Långa (sega) bränningar ger överbränt resultat (som käglorna också visar).

#1: Tack för svar Bosse!

Om jag är nöjd med utseendet, finns det någon nackdel som gör att godset inte ska användas som bruksföremål eller säljas vidare?

Jag kan sänka maxtemperatur och och på det sättet uppnå käglans optimala förutsättning. Dock under väldigt lång glaseringstid. Men är det lika bra för glasyren och godsen som att köra 6-7 timmar och nå upp till maxtemperatur.

Jag har svårt att förklara min frågeställning. Egentligen undrar jag om skillnaden mellan lång och kort glaseringstid som visar samma resultat på käglan.

Vad som händer när värmearbetet blir högt och bränningen tar överdrivet lång tid, är att glasyren tenderar att rinna mer än den behöver, t.ex. så att glasyren blir tjock och rinnig nedtill och tunn uppe vid kanten…osv…
Dessutom kan färger bli svagare/blekare eller förändras på andra sätt.
Ibland kan också leran påverkas. I synnerhet järnhaltig lera kan utveckla blåsor vid för mycket värmearbete, eller "störa" glasyren på andra sätt.

Käglan ger en bra indikation på hur långt värmearbetet har gått, och visar vilka justeringar som måste göras.
Men kan, i viss mån, justera värmearbetet genom att sänka topptemperaturen tills "rätt" kägelresultat erhålls, men om det går alltför långsamt, måste man så småningom ändå byta element…..

Din första fråga i #3, om det finns någon nackdel med överbränt gods, om man ändå är nöjd med utseendet:

Egentligen inga tekniska nackdelar, tycker jag…

Enda undantaget skulle kunna vara om godset blivit mindre tätt.
Vissa stengodsleror får en ökad porositet om de bränns högre/längre än till sin optimala nivå.
Men det gäller inte alla leror…

Ja det håller jag med om fråga efter datablad på leran så ser du vid vilken temperatur som är bäst

Siffrorna kring lerors vattenabsorption kan dock vara litet luriga.
Databladen anger oftast optimal täthet vid ett visst gradtal, utan att nämna vid vilken kägla.
Värdet kan vara framtaget i en gradientugn, under ganska snabba förhållanden. Hur snabba…?
Det är en information vi inte har.
Labbtester är vägledande och bra, men att fastställa vid vilken kägla leran blir optimalt tät, måste varje keramiker utröna i sin egen ugn.

#6: Tack jag ska vara mer noga med det.

#7: Jag uppfattar att tiden är en mer avgörande faktor än vad som pratas om. Oftast föreslås en bränningskurva med temperaturangivelser "per timma" men ganska ofta anges "fri fart" efter 600 grader. Vilket kan variera stort tänker jag beroende på fastighetens elfaser, ugnens element och programinställning.

#9: Ja, jag tycker att det pratas för litet om tidsfaktorn/värmearbetet.

Det är uppvärmningshastigheten i slutet av bränningen som är mest avgörande, dvs perioden under vilken leran sintrar och glasyren är i smält/smältande tillstånd.

Orton uttrycker sig:
"During the last 90-120 minutes of firing"
Tabellen här visar hur stor differens det kan bli vid tre olika hastigheter.

Även om man väljer "fri fart", är det inte alls säkert att ugnen orkar hålla den hastighet man hoppas på, uppe på den nivån, av en rad olika orsaker, som du nämner… Och alla ugnar är olika…..

Därför får man ofta sänka topptemperaturen, för att "möta" värmearbetet, så att säga….

#10: Du är så bra! Så oerhört fint att få så professionella råd och stöd. Tusen tack 🙏🏼

Jo det är ju på många sätt riktigt men bildandet av kristobalit är temperatur betingad och om faktisk temperatur uppnås på kort eller lång tid spelar ingen roll

#12: Tack för inspel. Jag uppfattar så också, godset och glasyren ser okay ut. Men det är klart, om jag kan förkorta tiden så får jag en mer effektiv hantering.

#13: Och dessutom mindre slitage på elementen….

Det bästa är om dom sista 100 graderna går på en timme och hur snabbt det går från början spelar ingen roll för glasyren så full fart från början och lite lugnare till sist.