Med inspiration av ett inlägg på glazy tänkte jag prova att göra egen kalciumkarbonat/whiting. Spoiler, det gick bra.

Lite teori. Snäckskal, musselskal, äggskal m.fl. är i stort sett kalciumkarbonat. Om jag inte minns helt fel så innehåller musselskalen ca 95 CaCO3 och resten organiskt material. För att få bort det organiska materialet samt att göra skalen mjukare kan man värma upp dem. Lite sökning på nätet kom jag fram till att CaCO3 omvandlas till CaO (inte bra) runt 550C. Så här går den övre gränsen. Kalciumoxiden, CaO, omvandlas till kalciumhydroxid vid kontakt med vatten med stor värmeutveckling, inte bra till glasyr men bra i cement och betong. Sedan behöver skalen malas antingen för hand eller i en kvarn. Tada! "gratis" whiting.

Så, jag samlade på mig en bärkasse skal från kinesiska invasiva ostron som måsarna hade varit snälla att lägga på klipporna och ätiti upp innehållet.
Dessa diskade jag av sediment och annat löst sittande skrät. Dessa skalen fick ligga i en skröjad skål och hänga med till strax under 500C i ugnen. Skalen var mycket hårda fram till nu och opraktiska att mala ner. I uppvärmingen förlorade skalen ca 4% vikt vilket stämmer ganska bra med det organiska innehållet. Dock kunde jag se att det fanns kol-rester kvar och de tjockaste skaldelarna hade inte blivit mjuka av värmen. Lärdom: låt skalen ligga i värmen i någon timma. Efter det kunde jag krama skalen till ett "pulver" i handen och sen åkte de ner i kul-kvarnen. En stund senare hade den gått klart men de tjocka skaldelarna gick inte att mala. En siktning genom ett durkslag och en malning till så var det klart.

Ja, jag använde järnkulor i kvarnen men jag använde min CaCO3 till en fake ash som innehåller järnhaltig lera. Just nu har jag inga snygga bilder på resultatet för min ugn gick sönder efter detta och jag bestämde mig för att bygga om den igen, he he.

Tyvärr är CaCO3 billigt så det finns inga pengar att spara här, men det är framförallt kul att prova.