Oklart om och hur mycket det ångar, och i fall det spelar nån roll.

AIn tycker:

Anhydrous sodium carbonate ((\text{Na}{2}\text{CO}{3})) is a stable inorganic salt that is not considered volatile under normal conditions, as it does not have a measurable boiling point and does not evaporate. It remains stable when heated, with a melting point of 851°C (1,564°F). 

Många leror innehåller redan lösta salter som i så fall också angriper elementen. Jag hade provat, men det är nästan omöjligt att ge en rekommendation med några garantier. Det är bättre att du bestämmer hur stora risker du är beredd att ta. Kan ju va en grej att snacka om med personen i fråga, så de fattar att nya element inte är gratis.

Som Björn nämner, skadar det inte att vara försiktig, och inte ta några onödiga risker,

Men, så tänker jag samtidigt att detta knappast kan vara med skadligt än att bränna en vanlig, alkalisk lergodsglasyr, som ju också har soda (natrium) som aktivt flussmedel….

Och, här handlar det kanske bara om något/några enstaka alster…?

Hm, vågar jag skröjbränna till 980 som vanligt alltså och sen glasera o bränna till 1240 grader…?

Om bikarbonatet är inblandat i hela föremålet (all lera), ser jag framför mig att det skulle kunna kollapsa, under stark gasbildning, och kanske välta mot något annat föremål eller något element, eller fastna i sättplattan.

Om bikarbonatet däremot bara ligger i ytan, händer nog inget som kan äventyra andra saker i ugnen, eller själva ugnen.
Du kan ju lämna litet extra avstånd till andra föremål, och till ugnsväggen (elementen).

Om det bara är ytligt påfört, och bara ett fåtal föremål, tror jag inte att den lilla mängden gaser som genereras, kan påverka någonting på ett negativt sätt.

Jag är inte tvärsäker, men det är vad jag tror….

"Försiktighet är en dygd", säger ju ordspråket…🙂