För kraftig reducering ger gråa och trista ytor, det lagras kol i glasyren! Vid vilken temperatur man ska börja reduktionen beror på vilken slags glasyr det är, är det en oxblod så börjar man vid 1000 grader och en celadon vid 800 grader, hur länge man ska hålla på reduktionen är svårt att ge ett svar på det beror också på glasyren och önskat resultat

Det är väl i runda slängar vad jag gör, reduktion vid 800 C för celadons, sen försöker jag reducera tills det är klart. Är det nåt resultat du vill få till? eller nåt problem med nån glasyr eller lera du vill få löst?

#1: tack för svar..tänker hur lönge man ska hålla på..kan man bara ligga på utjämning den sista 45 min utan att reducera..dvs bränna "klart" men då återoxideras väl godset? Eller tänker jag helt fel

#2: tack björn..nej..inte direkt..men har läst att reduktionen bara hålls ett tag..sedan bränns det som vanligt igen..dvs bara håller temp och klar rök..jag gillar verkligen kraftig reduktion med carbon trap och utsmälta glasyrer:-)

#4: Ja det finns lite olika varianter. Sättet jag "lärde" mig var att man reducerar i en timme vid 1000 C, sen kör man på tills käglan är klar, säg kägla 10. I de flesta vedugnar får man rätt mycket reduktion även om man inte försöker reducera. Veden innehåller en del vatten som hjälper till med det.

Om jag bränner soda i min gamla sodaugn struntar jag rätt mycket i reduktion på vägen upp, det händer av sig själv. Slänger i sodan när käglan är klar, håller 1280 C ett tag så sodan får lite tid att sätta sig, krashar ugnen till 1100 C, sen går ugnen i massiv reduktion för att få carbon trapping. Fortsätter att ryka tills jag kommer till kanske 900 C eller inte pallar längre. Nu rev jag ugnen och håller på och bygger en train kiln. Förelagan är en ugn i Danmark jag bränt hyfsat mycket. Där är målet mest att få i så mycket ved som möjligt för att bygga upp aska. Den ugnen är nästan omöjlig att inte få carbon trapping i.

Skålen är från sodaugnen med reduction cooling till 850-900 C. Den andra bilden är från train kilnen i Danmark. Här har vi inte gjort nån direkt ansträngning att reducera, det händer av sig själv med mängden ved vi petar i ugnen.

Fina saker, kul att se resultat och inte bara ord

#5: men vilket fantastiskt svar Björn! Tack..ska läsa det mera ingående i em..just nu gräver i växthuset.
Att försöka förstå vad som händer vid de olika stegen är så fantastiskt.
Älskar kunskapen och carbontrapping:-))
Åhh ny ugn..varsch håller du till?

#5: glömde..suuuuper fina alster.
Tack

#7: I Linderöd, just nu är det inte så spännande, mest städa tegel. Hoppas jag kan komma igång med bygget i sommar. Tanken är att bygga en train kiln som inte är så lång, kammaren blir lite drygt en metet. Förhoppningen är lite jämnare temperatur front to back och lite kortare bränningar. Finns en möjlighet att bygga ut ugnen med ytterligare 60 cm, men jag bränner hellre lite oftare. Soda ugnen som jag rev var säg 900-1000 liter, vilket har sina fördelar men det blir inte att man bränner så ofta.

Gasugn gjord på fabrik i Vietnam

Det finns ett oändligt antal metoder att reducera i vedugn.
Ugnarna uppvisar stora olikheter, beroende på utseende, proportioner och inre uppbyggnad, och man får utveckla en "vänskap" med den egna ugnen, och lära sig dess egenheter.

Ungefär så här gick bränningarna till i min vedugn, efter att jag kämpat ett tag för bli vän med den, och dessutom gjort en del förändringar på insidan.

Brukade starta reduktionen någonstans vid 900-1000°C, genom att reducera en stund, för att då och då ge en oxiderande "boost" för att få temperaturen att stiga en bit (viktigt att titta på pyrometern), och sedan köra en reduktionsfas (varvid temp.stegringen avtar), och sedan en ox-boost till, osv, så att temp.stegringen därmed skedde i "trappsteg", med längre red-periooder upp emot sluttemperaturen (viktigt att hela tiden hålla koll på pyrometern).

När första käglorna börat böja sig, tilläts längre red.perioder, så att temperaturen (pyrometern) stiger långsammare, eller periodvis inte alls, tills käglorna på alla ställen (hade käglor på fyra ställen) börjar böja sig.
M.a.o. "vänta in" alla käglor under reduktion, tills "slutkäglorna" böjt sig på alla ställen, medan pyrometervärdet varken får skena iväg eller dala. Ett slags balansgång, som måste få ta den tid den kräver.

Sedan fanns det i huvudsak två sätt att avsluta:
Antingen genom att ge en kort ox.boost innan allt avslutades, eller att "hårdreducera" sig ner något femtiotal grader (titta på pyrometern), innan avslutning.
Dessa två avslutningsmetoder kunde ge olika resultat, dock inte alltid "konsekvent", beroende på aktuell glasyr osv.

Pyrometern var min bästa vän, då den omedelbart visade resultatet av allt som gjordes….
Givaren var instucken där det var "som varmast", och käglorna, (grupper på fyra ställen), fick sedan göra det viktiga jobbet.

Svårt att beskriva detta i kort form, men ungefär så gick det till i mitt fall…
Ni får se det mera som en berättelse än en "bruksanvisning", eftersom förhållandena kan variera så mycket…

🙂

När vi bränner våra vedugnar så är reduktion från ca 800 c med reduktion med grå till ljusgrå rök ej svart rök då all energi går ut i skorstenen

Röda glasyrer som ex oxblod då startas reduktionen från 1000c och då har vi så mycket som ska bli rött i ugnen som möjligt och då får vi finna resultat

#12: Fina resultat 👍

Ja mycket fint #12
För lite inspiration kan man söka på brother Thomas, en munk som vigt sitt liv åt glasyrer