Du kan köpa Cordierit plattor som håller mycket bättre och lägre än dom vanliga sillimanit plattorna, och det är lite dyrare men inte så mycket dyrare, dom kan man köpa i en lite tunnare variant så att det inte blir så tungt, dom tunna som du pratar om är så dyra att det blir vansinnigt

#1: tack!

Jag har både kiselkarbid och keramiska plattor. När jag bränner porslin har foten en tendens att smälta fast på kiselkarbid plattorna vilket drar loss flisor från fotringen. Det går att fixa med lite plattengobe eller aluminium oxid/hydroxid strösslad över plattan. Kiselkarbid plattorna går bra att göra rent men blir aldrig helt rena. Glasyren fastnar i ojämnheter. Så därför anväder jag de klassiska keramiska en hel del med. Med de har en del permanenta glasyr fläckar å sin sida.

Ja kiselkarbid plattor håller ju också bra men dom är tunga

#4: Ja, tunga betyder stor massa, och i små ugnar kan de bli energikrävande på ett märkbart sätt.
De passar bättre i större ugnar.

Nitride-bonded silicon carbide NBSiC, är naturligtvis på många sätt ett utmärkt material som kan göras bara några mm, tjocka men priset är ju väldigt högt tyvärr

Mina kiselkarbid plattor är tunnare än de keramiska och jag skulle säga att de väger ungefär samma eller är aningen lättare än de keramiska. Men som med det mesta så finns det för och nackdelar.

Tack för alla synpunkter, då kassan inte är så fet lutar det åt cordieritplattor.

Det låter vettigt. Blanda egen plattengobe 50:50 kaolin aluminiumoxid eller aluminiumhydroxid. Pensla på ett lager ca 2mm tjockt. Du kan bränna dessa plattorna före första riktiga bränningen enligt rekommendationerna. Det gått bra att låta bli att förbränna den för mig.
Har du något som du misstänker kommer att rinna kan du enkelt kavla ut en bil lera som ett litet underlägg. Lägg lite plattengobe på det med så ökar chansen att föremålet och underläget lossnar från varandra. Är underlägget tunnt behöver du inte skröjbränna det.