Oj, svårt att säga bara en. Händerna kanske, om det räknas som verktyg. Haha. Ja jag skulle nog säga vågen. Resten är lättare att improvisera fram något som fungerar men att blanda till en glasyr blir väldigt svårt utan en våg. Hmm men datorn med alla loggar och litteratur, utan tillgång till alla gamla tester och nedskrivna erfarenheter blir allt annat lite klurigt. Fast det går att klura ut igen förstås. Jag tror nog att jag väljer ugnen. Det är inte den maskin jag lägger mest tid vid men den prylen som jag inte skulle kunna ersätta på något annat vis. Jag kan forma lera med händerna, gissa ihop en enkel glasyr osv. Men ugnen kan jag inte improvisera på något vis. Inte utan att bygga en ny. Annars så är nog drejskivan mitt favoritverktyg och fältspat mitt favoritmaterial.

Ja händerna hade jag inte ens tänkt på, det måste vara det viktigaste och du har rätt i det med ugnen det är ju förutsättningen för att kunna göra keramik, mitt favorit råmaterial av dom vanliga är nog zinkoxid, väldigt användbart

#1: Ja, händerna, förstås…🙂
Men, ett verktyg som följt mig genom alla år, är detta avdrejningsjärn som jag tillverkade någon gång i "tidernas begynnelse".
Trekanten längst fram har "krympt" en hel del pga många vässningar, men det fungerar fortfarande utmärkt.

🙂

Ja man kan fastna vid små enkla grejor, jag hade en modelleringen som en gammal verktygsmakare hade gjort, den var så läckert formad och tunn så att jag kunde göra väldigt tunna detaljer när jag skulpterade, den försvann dessvärre

Mina favoritverktyg var/är de allra första jag köpte. De flesta används än i dag efter 50 år. Mycket bättre kvalitet än mina nyare. Favoritmiretten fick slängas för ett år sedan när den var helt utnött.

Ja tänk att ha verktyg i 50 år, det är ju inte möjligt med dom man får från Taiwan

Har för mig att jag gjorde mitt avdrejningsjärn här ovan när jag köpt min första egna drejskiva, en sparkskiva för bänkmontering från M.O.K. och då får jag åldern till 53 år.

Min väg in i keramikens värld kommer från en naturvetenskaplig och teknisk sida. Jag började mitt intresse för leran genom en ABF kurs för många år sedan när jag gick på universitetet. Som ett avbrott och ett sätt att göra något praktiskt. Något helt annat. Avslappning från studierna. Jag fastnade direkt och håller på fortfarande snart 20 år senare. Skillnaden nu är att jag ville ha en egen studio hemma till vilken jag kan gå när inspirationen infinner sig. Inte klockan exakt då den dagen. Att då kunna använda mitt intresse för det naturvetenskapliga inom keramiken är för mig en perfekt match. Jag gör i stort sett alla mina verktyg själv. Inte för att spara tid eller pengar utan helt enkelt för att det är betydligt roligare att använda mina egna verktyg. Jag får ibland frågan varför jag gör mig besväret och inte lägger den tiden på keramik i stället. Men för mig är halva grejen att få lösa tekniska problem, läsa på om ämnet och praktiskt bearbeta material samt montera ihop ett verktyg. Jag lever inte av keramiken. Det är en hobby som genererar en liten inkomst. Jag har därför råd att låta saker ta tid och klura på lösningar. Hade jag bara kunnat ha tillgång till en verkstad som ABF, fast hemma, hade denna hobby dött för länge sedan. Helt enkelt genom sina begränsningar och färdiga serverade lösningar och oförmåga att gå in och mixtra med recept, maskiner osv så att det passar mig och ger mig en utmaning. Bifogar en bild på ett 3D printat stänkskydd till en Shimpo drejskiva. Att lära sig CAD, lära sig en 3D printer, designa, testa och omarbeta fel är det roliga. Tillfredsställelsen är desto större när jag vet att jag har löst det själv. Billigare? He he he nä. Själva materialet gick här på typ 200kr men ser man till utrustningen och tiden runt omkring är det inte billigare. Som tur är använder jag min printer till många andra lösningar.

Ok, mina tankar om inget speciellt men kanske lite kul för någon att läsa. 🙂

Ja kul att läsa, och också kul när man får andra perspektiv på det hela, det mesta som jag har är köpt bortsett från min hänkelpress som jag har byggt. Jag har ju turen att ha kunnat leva av keramiken så lite utgifter spelar ingen roll och jag är lite lat så att köpa det som jag behöver är det lättaste tycker jag

Förr fanns drejsken av tunn Pertinax (armerad fenolharts, som t.ex. kretskort och annat gjordes av.
Jag gillade dem, då de hade alldeles "lagom" flexibilitet/styvhet för att ge bra kontroll.

Ja dom kommer jag ihåg, jag gillar tjocka trä sken och dom där mycket tunna av bläck när man vill styra upp formen

#8: du ser ut att ha en rackarns stor printer.
(har uppgraderat till en bambu lab A1)
har du printat annat som du använder?
Jag har några verktyg jag planerar göra nya skaft till.

ps
våra bakgrunder är i princip identiska
bara tiden, här är det snart 40 år från start som skiljer :)

Kretskort, mitt är flerlagers o styvt. men absolut på min topp 5-lista.
skenet ligger på min marmorskiva.
Lavoar som räddats från sopcontainern.

#12
Jag har en Ender 5 plus skrivare som kan skriva ut 303030 cm. Det är rätt så stort men har några år på nacken. Så, snabb är den inte men den skriver ut helt ok. Stänkskyddet krävde två utskrifter då hela inte fick plats i en omgång. För utskrifter med krav på precision har jag en Anycubic photon mono m7 med en praktisk upplösning på någon tiondels millimeter. I övrigt har jag svarv och fräs för metallbearbetning och en smältugn för att gjuta egna metallföremål. Sen en drös andra verktyg som är bra att ha. Inklusive arbeten med det elektriska.
Jag har printat sken, stavmixer, skenhållare, förlagor till gjutformar, glaseringsfontän, you name it. När det krävas att det är i metall gör jag en prototyp i plast och sen i metall.

Inget av detta har naturligtvis kommit varken gratis eller över en natt. Men detta är min hobby. Jag spenderar inte pengar eller tid på princip något annat.
Jag kan ju laga andra saker med så man kan spara lite pengar på annat håll 😁

Haha ja det verkar finnas några av oss som hittar keramiken från den vetenskapliga sidan.

Stålbleck (fjäderstål) som Ler nämner (#11) är bra..!
På Höganäs Keramik fanns en stor rulle med ca 0,4 mm tjockt fjäderstål, som man kunde klippa lämpliga bitar av, och ibland slipa till önskad form.
Alldeles lagom spänstigt för att kunna forma det i handen, till lämplig radie, när det behövs. Eller att jobba med raka linjer.
"Blecket" kunde också användas vid beskickning, särskilt om godset fått torka litet för mycket…
Mycket mångsidigt…(Bild 1)

På senare tid har det dykt upp "köpe-bleck" på marknaden, men de är bara ca 0,18 mm tjocka, och i mitt tycke alldeles för veka för att vara riktigt bra. Verkar också vara av ett mindre spänstigt stål.. (Bild 2)

Ja dessa i tunnplåt är super. Letar man runt på nätet finns de i lite olika tjocklekar men ofta är de tunna. Har ni där ute i verkstäderna inte provat dessa så gör det.

Om denna glasyrtång skulle dyka upp på beg.marknaden, vill jag rekommendera den.
Förr (många år sedan) fanns den ganska allmänt hos leverantörerna, men jag känner inte till tillverkaren.
Den är mycket stadig och glappfri, och går inte att jämföra med många billiga glasyrtänger som säljs idag.

Knivar i bambu är en av mina favoriter. Fastnar sällan lera på och är liksom snäll mot ytorna.

#17 jag tror att Seemann har lite kvar av dom gamla som dom fick tillverkat för länge sedan, fanns lite olika för 3 år sedan, man kan ju fråga

Man får en särskild relation till verktyg man gjort själv. På våren lossnar borststrån från sopmaskinerna. Av härdat stål som går att göra egna slingor av. Dessa är i princip de enda jag använder.

🤗så fina och billiga är dom väl

#20: fiffigt. blir ut o leta i vår alt efter dom sopat löv i höst.

#20: Ja, borststråna är gjorda i ett bra stål.

Stålremsan som sitter i torkarblad kan också fungera som material till slingor.