Man tvättar bort allt löst och resten sitter där det ska, utan att smeta av sig. Eller..?

Jag tror hon menar med någon form av vax eller liknande.

Jag har provat flytaden möbelvax, det funkar inte alls. Prova någon form av fet bivax el. likande.

Det finns en sorts möbelvax som används av möbelproffs som är mkt fet (ej rinnig)  och den funkar också bra.

Jag har provat ofärgad skokräm. det vita blir lite gult, men annars blev det bra. Tror det funkat bäst på glättat gods. Kolla exemplet…

Jag tänker något som skyddar mot solens uv-strålar som annars sakta men säkert bleker bort svärtan.Bivaxet måste upprepas en gång om året för att fungera,det kan vara svårt om man sålt skulpturen.Det finns även matta utomhuslacker som skyddar mot strålningen men den jag provat ger en ful gul färg.

Jag missförstod. Trodde att du menade att svärtan missfärgade det vita.

En annan sak som jag funderat över är om rakuglasyrerna också förändras med tiden? Hur stabila är de?

Det är samma sak där det är svärtan som bleks men glasyren består.Sen beror det naturligtvis på hur mycket solljus föremålet utsätts för, utomhus kan det ta ett år.Inomhus i skuggan kanse aldrig

Allt är förgängligt. Det tar bara mer eller mindre tid. Har du provat  ett tätningsmedel ? Det lämnar ju i princip ingen synbar yta, men stänger till porerna och krackarna så att det blir vattentätt. Kan tänka mig att det borde skydda svärtan också en bit på vägen …

Var glad att det inte är lågbränt salt ! Har en kruka gjord av en känd Lundakeramiker som börjat vittra sönder allt mer. Tappar allt, färg, öron, kanter och ju mer det vittrar desto vackrare blir den …

Man kan göra liknelsen med kläder:  En del människor jobbar järnet för att kläder ska se så nya ut så länge som möjligt, en del trivs inte riktigt i dem förrän de är tvättade minst 50 ggr och är halvt utslitna.

Eller trädgård … Somliga jagar raka kanter på gräsmattan och verkar bara ha trädgården till att jobba i medan andra njuter av skönheten i förfallet och sparar ryggarna tills man absolut måste röja en gång genom "eländet" för att komma bort till hallonen.

Det här förfallet blir bara ett problem om man har föreställningen att "verket" ska fortleva opåverkat av tidens tand. Bästa skyddet är nog annars som maria c säger att upplysa kunden om att svärtan bleks av solljus. Då är det upp till kunden att skydda eller utsätta. Då är samvetet rent !

Lars Tärn

Åh Lars, så glad jag blir! Jag sa nästan samma sak i ett gammalt inlägg, saker som slits blir så fina…

Hörde ett utdrag ur en ung mans dagbok, från 1700-talet. Han hade köpt sig en ny käpp och tänkte gå ut och visa upp sig på stan med sin nya accessoar, men först gick han ut till grusgången och rullade nogsamt käppen i gruset tills den var repig och nött och fin…

Det tror man inte! Tänker jag på 1700-tal tänker jag elegans, spetsar, skirt porslin, sirlig konversationskonst… Att nöta sina nya saker verkar så - grunge! Undrar om gamla saker ansågs lika fina i, säg, antikens Grekland?

Jag har gnidit in mina svartbrända föremål med ringblomssalva, det blir jättebra, har även använt ringblomssalvan till rakubränt.. har själv gjort salvan och den innehåller förutom olja som ringblommor dragit i bivax, och det skulle ju vara bra!

Jag gör som LeWe lärt mig. med ringblomssalva eller ev.annat fett.

#8 Bra skrivet,Lars!

He, he, jag gillar den där "patina-filosofin" !

Men jag måste medge att jag trots detta är böjd att försöka fasthålla karaktären hos miona foton, teckningar och krukor osv.