Det roligaste är nog uppskattningen man får av tacksamma kunder som tycker att grejerna man gör är det finaste dom någonsin sett …Då sträcker man på sig som en tupp och ler generat och säger menar ni mig …menar ni faktiskt mig…

När det gäller själva tillverkningen så är det momentet när man plockar ut en helt perfekt sak ur ugnen som man vet att man lagt ner så mycket jobb på..Speciellt när man designat nått nytt..Har såna saker i ugnen nu …..

Öppna ugnen står högt på listan här med! Helst om det är roliga glasyrprover i och nåt blir bra, då är jag som nån annan skrev att jag kan gå runt med det i fickan i veckor. Sen älskar jag ju att dreja, nästan allt!! i förrgår drejade jag i porslin för ALLRA första gången. Det var så himla härligt!! Och det blev så himla bra, och tunt, fantastiskt var det. Så nu vet jag inte om jag víll dreja i nåt annat mera…

Jag fullkomligt älskar att dreja, det är det roligaste jag vet. Sen är det såklart jättekul att göra nya glasyrer och gå med glasyrprovet i fickan. Men av alla moment inom keramiken står drejningen i en klass för sig och allra roligast är att göra tekannor. När jag drejat en himla massa muggar brukar jag belöna mig själv med att göra en tekanna.

Det roligaste är att hitta på nya saker att göra, jag måste hejda mig själv ibland för jag får ideer som jag vill testa på en gång, inte så smart när jag redan har en typ av muggar i hyllorna att då göra en ny modell så folk inte kan välja sen och kanske inte handlar nåt alls.

Lewe, jag har också lite problem med det där. Jag skulle kunna göra hur många saker som helst!!! Så fort jag sätter mig vid drejskivan och ska dreja en sak så har jag redan tankarna på ett annat projekt, det är ju hopplöst!!!! Och när jag precis blandat en 10 liter glasyr hink får jag för mig att jag inte alls vill ha den längre utan nån annan variant, det är nästan ännu värr, och kostsammarae…..

Jag finner själva drejandet väldigt rofyllt, och avslappnande. På senare tid har jag börjat arbeta mer och mer med plattor. (typ kavling, fast jag kastar mina plattor platta för att jag gillar ytstrukturen man får när man gör det.) Det är också rofyllt att sitta och arbeta med dem ibland. Att spåna ihop själva ideérna, är roligt.

Men något av det häftigaste är kanske när man just fått en ide´ som man tror håller, och man går igång i en slags närmast barnslig iver, att genomföra det i praktiken. Jag är ofta i de situationenrna totalt uppfyld av tanken att få det att funka som jag har tänkt mig, och kan verkligen liknas vid "ett barn på julafton" ! Ofta så föds inte en ide´ensam heller, utan när den ena ide´n slagit rot, så kommer typiskt tio andra besläktade ideér i kölvattnet, så i en viss fas känns det som om man skulle spricka av bara själva ide' - flödet, om man inte får arbeta. Nu skall det visserligen tilläggas att av dessa tio ideér är det kanske fem som funkar i verkligheten, och kanske några som funkar men är svagare än dom käns när dom föds. Å andra sidan kommer det mesta av mina ideér UR SJÄLVA ARBETET i sig självt, så ofta resulterar det i något nytt i alla fall, i och med att ideér som inte funkar omarbetas, i själva arbetsfasen. Men just den här totalt euforiska känslan Jag har när jag arbetar fram en ny grej, är underbar !

En annan underbar känsla är dom gånger man öpnar en totalt lyckad glasyrugn ! ! !

Det är också roligt att stå på torget en fin dag när det går bra. (Länge sedan sist !) Dels är det roligt att möta kunderna direkt, och snacka med dem, höra folks åsikter osv. (Det gör man ju inte när man säljer från hemslöjdsbutikerna exempelvis.) Dels är det en häftig känsla när man vet att man har sålt bra - inte så mycket för stålarnas skull ( även om det är väldigt trevligt att ha dem också !) Men framför allt för att ens självkänsla växer ! Känslan av lixom att "Det här har jag gjort - och ingen annan, och ingen kan ta det ifrån mig, oavsett vad ! Det är mina tankar, och mina ide´er, som jag själv lagt ner fysiskt arbete på att förverkliga, som i bokstavligaste betydelse tagit fast form; Jag kan stå för det både ide´mässigt, och hantverksmäsigt- och folk är beredda att betala för det ! ! Det är också en rätt häftig känsla !

Men se´n är det ju en massa småsaker som är roliga, mysiga, och trevliga på olika sätt. arbetsintensiteten under en rakubränning exempelvis (det lyckas alltid bli mörkt innan man har upptäckt det…..) Eller alla de underliga situationer, och projekt som leran har kastat mig ut i efterhand….

Jag har skrivit en del om sama sak i en tråd som heter " Vad tar dig till leran" tror jag.

Att öppna en lyckad glasyrugn och titta på grejerna och hålla i dom när dom fortfarande är lite varma - det är härligt. Att komma på en bra idé och genomföra den och se att man faktiskt kan bestämma över både lera o glasyr ibland. Att ringla en stor kruka - att dreja är skönt - att fika i verkstan…..

Beskicka! Det är som om när det i form blir helt klart så kommer den där underbara känslan av YEESS!! Öppna ugnen och se slutresultatet! Ja, att få ut alla saker och plocka med dom är en längre stund och helt underbart kul och jag känner mig lycklig!

Skapa nya saker på drejskivan eller med händerna skulptera upp något som jag skissat på framför Tv:n kvällen innan..ibland måsta jag gå ut till verkstan direkt när en idé dyker upp eller vidarutveckla någonting..dekorera drejat gods är alltid kul och spännande..öppna ugnen är härligt (oftast) men att skapa är bäst..

Raku..öppning av den gillar jag mer än den elelktriska..så oförutsägbart..mycket spännande att tvätta av dessa saker..Yes..nu vill jag sätta en rakuugn. genast..

Ja jag håller med er 

Öppna en glasyrugn efter väntan, känna värmen och kika lite.

Njuta medan man skapar

Njuta av något nytillverkat i vårsolen behöver sitta och titta och fundera på nya projekt.

Bränna Raku men även

se elevernas stora glädje när vi bränner Raku

Ta en stor skål och bara slänga på glasyr och leka med allt möjligt tänkbart, nu provade jag glasyr kritor sist vi får se hur det blev.

Roligast ? Tja det är nog att öppna ugnen när det är en bra bränning! Eller att lyfta på reduktionsbehållaren efter rakun och upptäcka något helt speciellt, det är också lite magiskt.

När man med möda lärt sej en ny teknik och behärskar den första gången =underbart!

Andra stora glädjeämnen kan vara att göra en beställningsgrej när folk verkligen blir glada över att man tolkat deras idé som dom tänkte det eller bättre. Eller att gå ut i verkstaden på morgonen och inte veta vad man ska hitta på och helt plötsligt drabbas av den stora idéen och glömma tid och rum…Att planera vad man ska göra, rita skisser och drömma är också underbart.

Gissar att när min vedugn är klar har jag ytterligare en sak till att lägga till listan över det allra roligaste … men bara att bygga den har varit väldigt kul det med…

Jag älskar att skava på gips och arbeta fram formen till orginalet, sen tappar jag gnistan men sen när slutresultatet står i ugnen tycker jag det är roligt igen och vill gärna öppna ugnen så tidigt som möjligt.

Oj så svårt att bestämma sig!  men om man måste så är det när jag öppnar saltugnen och ugnen och elden har fixat till det så någon sak blivit så mycket vackrare än jag skulle kunnat göra den själv.  Det räcker med en fläck på en annars misslyckat grej som kanske blivit sådär grymt häftig och inte vet men hur det gått till - eller ett nytt glasyrprov.  Och om man får ta med två "bästa saker" så måste det bli när man blir helt besatt av en idé och den håller hela vägen och jag känner att yess, dethär är jag, detta kom inifrån.

Att skulptera och jobba länge med en figur eller form, ändra, ta bort och sätta tillbaka, glömma tiden…,  eller att visa och hjälpa nån som aldrigt drejat förrut, helst nån som inte ens funderat på att det skulle kunna vara kul, se hur dom totaluppslukas…!

Just det - det glömde jag: Precis som AML säger; att lära folk at dreja är jätteroligt ! Fast det var lång tid sedan sist !

Jag älskar att förlora mig i skulpterandet så där så att tiden bara försvinner. Och så är det så himla kul att testa nya leror, tekniker och material. Och att öppna ugnen, jag hoppas aldrig att den där pirriga förväntan och nyfikenheten inför att öppna ugnen försvinner. Jag ler för mig själv när jag sitter här och skriver och drömmer om att jag hade mer tid för keramiken. Keramiken är min terapi och det som ger mig nya krafter.

Såå underbart att läsa om allas glädje vid olika tillfällen,,,tänk om man fick läsa detta på löpsedlarna istället för allt elände..ibland kan man nästan tappa tron på människan..men när man läser vad vi alla känner och skapar så blir man helt fylld av glädje och tillfredställelse över vad vi kan och att vi njuter av vår kunskap och skaperglädje,,

Roligt är det när man HAR städat!! Jag har haft ångest i ett halvår för jag måste rensa i källaren där massor samlats under 20 år.. jag förvarar leran där och ska snart beställa ny så då ville jag rensa innan..OCH NU HAR JAG GJORT DET..otroligt skönt. Det blev en jättehög att köra till återvinningsstationen.

Det roligaste är nog att få vara i keramikverkstaden. Jag jobbar heltid med annat och när jag går ut i verksta'n så glömmer jag tid o rum. Tror att jag varit där nån timme…och har varit där i flera timmar.

Öppna ugnen och nåt har lyckats!! Det är kul. Och att sen få presentera resultatet för sambon. Bingo!

Åh vad härligt att läsa om alla trivsamma sysslor vi  har i våra verkstäder! Bättre än all världens terapi kanske..!? Det verkar som att det bästa vi alla vet är att öppna glasyrugnarna! Ja, det är ett väldigt spännande moment…