Förväntningar
Ofta när jag plockar ut ett nyglaserat föremål ut ugnen händer det att jag blir besviken och helst av allt vill kasta det. Det ser inte alls ut som jag tänkt mig.
Men jag har lärt mig ett bra knep. Jag stoppar in vasen (eller vad det nu är) i ett skåp och tar inte fram den igen förrän jag glömt mina förväntningar på hur den skulle se ut.
Om jag fortfarande inte tycker om den så kastar jag den. Men rätt ofta ser jag nu på den med nya ögon och upptäcker att den är helt OK.
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
Vilket bra tips!
Så gör jag också (skåpet är ganska fullt kan jag tala om) och … med tiden "försvinner" föreställningen om vad det "skulle ha blivit"! Mina döttrar inventerar skåpet när de behöver "ge-bort-presenter" så "kretsloppet" rullar / maja
Sedan har jag upptäckt att de saker som jag själv är väldigt stolt över ofta lämnar andra oberörda medan det som jag helst vill slänga kan bli väldigt uppskattat av någon annan.
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
#3 - Så ett annat knep kan vara att låta vänner och bekanta gå igenom skåpen och välja julklappar? =P
Just det. En av mina kompisar berättade att hon har en hylla med keramik där hennes vänner och bekanta får välja och vraka. Jag vet inte om hon ställer dit också sådant som hon själv inte är nöjd med. Med tanke på ovanstående så borde hon det. Det finns säkert någon som uppskattar det.
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
Ett tips nu när julen närmar sig. 
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
Personlig läggning - ja delvis - men också vilka förutsättningar man har att arbeta. Den som går på kurs 8 gånger per termin för dyra pengar vill säkert både lära sig något och komma hem med fina saker. Då är det lätt att bli besviken när ugnen öppnas och det inte alls ser ut som man väntade sig. Då kan det vara bra att ge sig tid att tänka om och inte direkt sikta på papperskorgen.
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
Ja, förväntningar…
Oftast så är man jättenöjd när "byttan" eller vad det nu kan vara, är klar och färdig för torkning och även efter skröjen…. Det är ju när man öppnar glasyrugnen ( julaftonskänsla , absolut ) som man kan bli så fruktansvärt besviken. Man undrar hur man tänkte…. Och det är bara nattsvart besvikelse… Och man ska " lägga ner" allt vad keramik heter….
Så är man ändå där igen, knåda, fixa, dona, torka, bränna, glasera, bränna….. Samma sak, om och om igen….
Det är väl tur att man lyckas till 100% ibland också.
Det där med att ställa undan och inte slänga direkt, är jättebra, för vissa saker måste liksom "mogna", och då kan man till och med bli riktigt nöjd i slutänden.
9, jag håller med, ofta är jag nöjd med grejerna ända tills dom kommer ur ugnen. Kanske för att det är först då man ser att det inte stämmer med den bilden man hade i huvet eller så är det på nåt sätt så att glasyrerna plockar fram och förstärker alla små skavanker på grejerna ! Ofta tycker jag att det är just glasyren jag inte blir nöjd med.
Håller med Avalon, tycker ofta att glasyren har nån skavank.. jobbigt när man är nöjd för övrigt. Trist när man klantar sig och har lite t ex blå glasyr på nåt finger och tar i en vitglaserad skål!!!
Jag blir lite trött ibland på att när jag återanvänder lera (kör den i lerkranen två ggr) så blir det ofta små blåsor i leran när jag drejar?? Kan nån förklara det, jag knådar även för hand innan jag drejar. Det är retfullt.
Starta ny diskussion