Jag löste ett liknande problem som jag hade med lite större skålar (tyngre sådana)..,genom att ställa dom på trefötter eller stavar..och ibland även små bitar av silimanit el. liknande.. kanske tyngden av godset ihop med krympningen kan vara en orsak..  sen jag börjat med stöd under större föremål har detta med brustna fotringar mm inte uppkommit igen för mig.. mina mindre lätta saker har det aldrig inträffat något sådant med..

Förövrigt hade jag engobe nån gång och nån gång utan när det blev knas..

/ Thomas

Kan glasyrbränningen blivit lite för varm för just den här leran? Jag har varit med om att ugnen blivit för varm och då har bitar av nederkanter suttit kvar på plattan.

Det kan inte vara så att du öppnat ugnen för tidigt? Jag tänker om väggen på krukorna kylts och bottnarna fortfarande hållits heta av sättplattorna? Olika leror kan ju vara olika känsliga.

Eller har du drejat för tunna/för tjocka bottnar i den ovana leran?

Det brukar lösa sig genom att man rundar till kanten lite. Det räcker med att du fuktar fingret och trycker till kanten lite. Kanten får inte vara för vass.

Ingvar

Varför använder du inte plattengobe ? Det eliminerar ju alla tendenser att leran klibbar fast oavsett lersort eller glasyrrester o.s.v.o.s.v….

tack för alla svar!

jag har bestämt mig för att:

inte öppna ugnen för tidigt (kanske)

börja använda plattengobe

runda kanten bättre 

räcker inte detta ska jag lägga stavar under

nu jä….r ska det blir bra!

Jag har brännt stengods i över 30 år. Min plattengobe består av ren zirkonsilikat.
Lös upp zirkonsilikatet med vatten, inte för tjockt. Man märker hur det täcker plattorna när man penslar på det.
Bränner man enbart i lergodstemp blir beläggningen lite mjölig, men i stengodstemp blir ytan helt perfekt. Håller i många bränningar. Jag penslar även kontaktytorna på sättmaterialet så de inte fastnar mot varandra. Har provat färdig plattengobe men tycker detta är bättre.