Den här skålen är jättevacker - blek och skön skulle man kunna säga. För varje gång jag ser ett objekt med "konstig" glasyr tycker jag mer och mer om den typen av glaseringar….helt enkelt imperfekt, lite skruffig med nålstick och andra små hål och allt vad det heter. Formen är mycket fin - om än lite skev.

 Den här kratereffekten har hon fått genom att:
"Volcanic, reactive or colour qualities of the glaze come from oxides or materials in the body not applied to the surface."

Någon som kan göra den förklaringen begriplig på svenska för mig? Tack på förhand!

På svenska blir det :

en massa skräp i leran som förångas i bränningen och avdunstar genom glasyren. Allt skräp brinner inte bara upp utan en del skräp förenar sig med glasyren så att det blir färg istället för kratrar och bubblor på vägen ut mot att fräta på ugnselementen..

Väldigt vacker och snyggt skev !

Min första kontakt med kraterglasyr var när jag träffade  Finn Lynggaard  i början på 70 talet.   

  Lite spännade glasyr ,snygg.

Snygg form men jag tycker glasyren är hemsk, skulle nog tycka att den var misslyckad i glaseringen om jag gjort den men den ska väl vara så?

I vanliga fall är jag inte sådär jätteförtjus i kraterglasyrer, mest för att de känns raspiga under fingrarna , ungefär som en gammal fotfil. Men den här … mums! Sen är jag väldigt förtjust i färgen:)

4

Ja det är meningen att den ska se ut så:)

Maffig! Det blir en häftig kontrast mellan ruffheten i glasyren och den skira färgen. Fin!

Det där är en skål som jag aldrig hade kunnat släppa iväg själv, för då hade jag inte sett storheten i skålen. Men nu när jag ser den så tycker jag också att den är vacker .Glasyren är också läcker. Lagom mycket bubblor med.

Och visst är det snyggt med den lilla lilla foten? Det där är verkligen en form som sjunger!

Första intrycket när jag såg skålen var att den var tråkig. Det var glasyren som jag inte gillade, formen är skön. Men ju mer jag tittar desto bättre tycker jag om den, glasyr och allt.