Nej stengods sintrar inte vid skröj temp.

Olika leror sintrar naturligtvis vid olika temp men inte vid så låga. Missade jag att det bara stod skröjad? Måste kolla:)

Nä det var nog jag som sa att hon skulle glasybränna den så den blev vatten tät. Jag var väl otydlig som vanligt. Ska bättra mig :o). ZZaga, när det gäller lergods blir det väll aldrig riktigt vattenavstötande om man inte glaserar?!

2

Stämmer lergods blir aldrig helt vattentätt , Titta på vanliga blommkrukor i terrakotta, de är ju av lergods just för att de SKA suga åt sig vatten:D

Detta tycker jag är så fascinerande för  lergods ska vara glaserat både runt hela muggen etc lärde jag mej för länge sedan.

 Men nu när jag går på utställningar, mässor och i verkstäder och ser många keramiker göra lergodsmuggar (ofta med dekaler på) och där dom lämnar botten oglaserad så blir jag lite häpen. I min värld så helglaserar man ett lergods som ska vara vattentätt, men eftersom jag ser många nu som INTE gör det så blir man ju nyfiken. Behöver man inte det? Har jag lärt mej fel? Är den nya magiska leror som blir täta vid 1000 gr eller vad är detta?
Någon som vet??

men om de är glaserade på insidan borde väl det räcka, eller?

#5 jag har då en sån kanna som jag använder i stort sett varje dag och den läcker då inte. den inre glasyren är ju tät så det kommer ju inte igenom den

5

Jo det borde räcka, men om du sedan råkar ställa muggen på en kaffe eller vinfläck så sugs ju det upp i muggen från undersidan:/

Och om det blir en liten repa eller spricka i glasyren på insidan så är den ju inte helt tät längre.

Jag undrar hur det blir när grejerna åker med i diskmaskinen och suger upp en del vatten och sedan kanske i micron för att värma tevatten…

man brukar aldrig säga att lergods håller för diskmaskin och micro även om jag kört min i diskmaskin iallafall….

#10 nej det har jag oxå läst på de flesta produkter i lergods, men det verkar ändå som att det går att köra i diskmaskin. Frågan är väl bara hur länge kanske?

En gång till:

Alla leror sintrar, det är bara frågan om vid vilken temperatur och hur brett sintringsintervallet är. Det man traditionellt kallar lergods brukar egentligen vara mer "naturleror" som har ett så smalt sintringsintervall att det är praktiskt ogörligt att sikta in sig på det och överstiger man tempen ( ca 1050-1100) säckar allt hop och i värsta fall smälter ut allt till glasyr. Numer indikerar "lergods" oftast vid vilken temperatur man bränt till i glasyrbränningen och kör man till 1080 finns det LEROR som sintrar t.o.m. mer och bättre än "Stengodsleror"  brända i 1250. Hänger ni med ? Vill man ha sintrat gods i 1080 väljer man helt enkelt rätt lera !

Själv har jag jobbat mycket i lergodstemperatur med en ickesintrande rödlera och med en "blysäker" glasyr till ca 1100 gr utan att glasera botten och samma muggar är lika täta, sprick- och fnasfria nu efter tio år i daglig diskmaskin.

Sen kan man alltid hitta folk som påstår att si måste man göra och man kan inte göra så….prova själv=bäst.

#12, ok då får jag väl inse att böckerna jag har och den info jag fick när jag började med lergods inte var korrekt då. Att man mycket väl kan ha oglaserade ytor som ändå inte läcker… Intressant, för detta var ju en av anledningarna att jag valde stengods istället för att jag inte ville glaserat överallt men ändå tätt gods. Dessutom att jag tyckte det var meckligt med trefötter.

Dessutom har jag hört att lergodsglasyrer  krackelerar förr eller senare och då borde det ju läcka ändå isf…kanske inte sant heller?

Men även om en lera är sintrad så släpper den väl igenom vatten? Det är väl därför lergods ligger på 10-12 % jämnfört med vissa stengods på 0.5-2% % i vattenupptagning. Det är väl ändå det som utgör skillnaden på ler och stengods eller seglar jag igen? Finns det en nästan helt tät lergodslera?

Sintrat gods = vattenupptagningsförmåga mindre än 2 %

Snittet standard stengodsleror cirkus 0,5%  Porslin 0,0 %  stengodslera tidigsintrande 1100 gr 0,1 %. Vid en given temp förstås, förändrar man tempen ändras också vattenupptagningen. Förr eller senare tätnar alla leror även fylelera som är nästan eldfast och därför funkar att bygga ugnar med.

Att lergodsglasyrer krackelerar förr eller senare har inte med tempen att göra, det är den kemiska sammansättningen i kombination med lerans egenskaper som t.ex. krympning. Visst hittar man krackat lergodsbränt….visst hittar man krackat stengodsbränt.

Men på skolorna är det enklare att hålla sig till antingen det ena eller det andra och kanske därför släpper man inte hela sanningen fri. Eller så har man inte kunskapen ?

Sen är det en annan sak att det t.ex. inte går att saltbränna så lågt som 1100 eller att det säkert är knepigt att binda kol i en shino. I en elugn kan man anpassa glasyrerna så att användaren inte har en aning om hur högt det är bränt, men i vedugn t.ex. så flussar inte askan ut så lågt. På det viset är tidigsintrande lera mindre lämplig. Men om man jobbar med färgkroppar, starkt färgade glasyrer och dekorer…då finns det ingen anledning att bränna 150 gr högre. Man får ju bara klarare färger ju lägre man går.

Men in ärlighetens namn är det väl inte så många som har samma koll på sintring eller ens på sin egna ungs temp som du Lars, eller har jag helt missupfattat så många keramikgrejer jag sett?

Du menar när man inte kan se hur högt det är bränt eller ? Jag förstår inte riktigt hur du menar zzaga ?

Nej, jag menar att det är många som kollar på mätinstrumentet på ugnen och bränner efter vad det står där.

Jo, det är sant att många gör så innan de har kommit förbi hos mig så att jag kan tvinga på dem mer koll….men det hindrar väl inte dem från att använda en tidigt sintrande lera…??

He he:) Jo jag vet.

Jag menar bara att om man inte har koll på sin temp så har man heller inte koll på när leran sintrar:)

Jag tror jag förstår, i alla fall lite, men då blir jag än mer nyfiken. Jag trodde att man skröjde i en lägre temperatur för att leran inte skulle sintra så mycket utan suga åt sig glasyr, men ingen lera kanske sintrar så mycket att den inte 'suger' glasyr vid så låg temperatur som en skröj. Kan man läsa någonstans i vilken temperatur som olika leror sintrar och kan man se % satsen för vattenupptagsningförmågan hos olika leror i olika temperaturer någonstans?

Skröjar gör man oftast mellan 900-1000 beroende på lera och det gör man dels för att den ska suga åt sig glasyr, dels för att bränna bort naturskräp som t.ex. svavel och kol innan man stänger till med en glasyr.

Data på lerorna, som du nämner Doriz, ska du kunna få reda på hos resp. återförsäljare av lerorna.

Och Zzaga, man måste väl ändå veta i vilken temp man bränner sin ugn ? Det är en annan sak att många aldrig använt käglor och alltså inte har stenkoll, men det behöver man heller inte ha så länge som glasyrer och leror ger det resultat man förväntar sig.

Jag glaserar mitt lergods runt om och ställer på trefötter. Dels för att det säkert ska bli vattentätt och så tycker jag att det är rätt trevligt med den glatta ytan under tex. muggar och kannor som  inte repar mot bordet. Jag gör undantag ibland 
som för stora fat som är svåra att ställa på trefötter.
Jag rekommenderar faktiskt maskindisk till de helglaserade sakerna. Det verkar funka lika bra och risken är kanske mindre att man dänger i godset om man diskar i maskin? Man får ju tänka på att oglaserat/halvglaserat lergods suger vatten och torkar långsamt, så att man inte sätter halvfuktiga saker på en känslig yta (den missen har jag själv gjort och fick måla om en hylla).

Ja, då har jag lärt mig något nytt och skall prata med stället där jag köper lera. Jag är amatör, vilket kanske inte behöver skrivas, och har gått några studieförbundskurser. Sedan hyrde en kompis och jag en lokal, köpte en ugn och flyttade dit våra drejskivor och så körde vi igång. Vi har inte haft krångel med en enda ugn på fem år och glasyrerna har betett sig helt ok. Visst har det blivit lite rinnigt ibland och den mattsvarta blir blank om den blir för tjock, den röda måste man hantera extra varsamt och lägga på tjockt medan andra är hur förlåtande som helst osv. Man lär sig var sakerna skall stå i ugnen och hur tjock glasyren bör vara för att fungera. Så gick ugnen sönder innan jul och då förstod vi helt plötsligt att allt det som vi tagit för givet inte var så givet genom alla frågor som vi fick och inte riktigt kunde svara på eftersom vi inte förstått att man borde ställa sig dem. Nu är ugnen lagad och vi kör på igen. Ibland fnissar vi lite i smyg åt att det ändå går men konstaterar också nyktert att det är väl det här som är en del av tjusningen med keramiken - det spelar ingen roll hur mycket man lär sig så finns det alltid mer att lära sig. På studieförbundskursen lärde jag mig ex att stengods sätter man inte på trefötter för då åker trefötterna in i godset och så tänkte jag tills jag klev in i en butik men enbart stengodsbruksföremål vilka alla hade märken av trefötter i botten …

Har hört att det finns trefötter som tål stengodstemperatur…

Trefötter i lera och trefötter i stål tål båda 1250 i varje fall. Man bör  ju ha en marginal uppåt. Lertrefötterna är förbrukningsvara då spetsarna efter ett tag blir mer klumpar än spetsar. Stålfötterna har nästan evigt liv då varken lera eller glasyr fastnar i stål. Man får förstås en extra säkerhetsmarginal om man har glasyrer som gärna vill rinna men ju mer leran sintrar desto mer benägen att tappa formen blir den.

#14: Har en skål som jag glaserat men ej ännu bränt, där jag använde gammal lera och nu är jag osäker på vad det egentligen var för lera. Ska jag då absolut inte bränna den på stengodstemperaturer?

Hej Majama!

Det här är en gammal tråd, så jag tror inte att LarsT tittar in här. Kul att gå tillbaka och läsa gamla diskussioner. Det är ju inte kunskapen som blir gammal.

Nej, jag skulle inte bränna leran i stengodstemperatur om jag inte var säker på vad det var för lera. Åtminstone inte utan att ha provbränt en liten bit på ett säkert sätt. Man kan tex lägga en bit lera i en skröjad skål och bränna. Om den inte tål temperaturen så smälter den i skålen där den inte gör någon större skada. Ja, skålen blir förstås förstörd, så ta en du kan undvara.