Intressant ämne, Hanna.

Men hur jobbar vi inom "keramikbranschen"?   Tänker vi på vad som är säljbart när vi skapar?

Bryr vi oss om det? Tar vi hänsyn till det? Är det viktigt att det vi gör är säljbart?

Jodå, om det gäller bruksföremål så vill man ju så klart att det ska sälja mycket bra. Jag tycker här att den stora skillnaden ligger på vilken avsikt man har när man gör något. Om det enda kriteriet man har när man skapar är att det ska sälja bra så tror jag att man gör det väldigt lätt för sej. Och svårt på samma gång. Om ni förstår hur jag menar. Det är enkelt att efterfråga vad folk vill ha och göra det dom vill ha för att alltid ligga i tiden, göra trendiga grejer som passar in i ett modernt hem, speciellt nu när folk köper heminredningsgrejer som om det inte finns en morgondag och köper hela set med muggar , tallrikar mm i rätt färg… Men hur mår man då om man gör grejer för att dom säljer men inte gör det man vill göra? Det måste ju inte föreligga en konflikt emellan detta, men ofta tror jag att en hel del keramiker med bruksföremål gör saker som är trygga och säkra isf det djärva och mer osäkra. För att det är inte så lätt att överleva och många kör ju då med det säkra och lättsålda. Varför skulle man annars se alla dessa kloner överallt???  Inget fel i det om man bara själv är nöjd med det man gör.

Men om jag gör ett konstföremål så vill jag inte bli styrd av om grejen går lätt att sälja eller ej, så det försöker jag tänka bort när man är inne i en kreativ process. Efteråt när man är klar med sina grejer kan man ju filosofera på hur man kunde gjort den på annat sätt för att bättre tilltala fler osv, men om jag börjar tänka på vad folk gillar och vill ha så begränsar jag mej så oerhört i det jag kan göra. Lätt att fastna också och göra samma saker jämt. Dessutom har jag min egna idé om att om man hela tiden ser sej om över axeln över vad andra gör eller vad folk vill ha att man tappar bort sitt eget uttryck och vad har man för glädje kvar i det man gör då. Jag gör grejer för att jag vill njuta av att jag (ibland) får till det som jag vill och t om då och då berättar mina grejer sin egen historia, och jag blir en del av den. Men jag tror kanske att jag ser det mer ur ett filosofiskt perspektiv.

Och är det en kvalité i sig att något säljer? Finns det någon korrelation överhuvudtaget mellan korrelation mellan försäljning och kvalité?

Intressant frågeställning. Inte alltid får jag väl tycka. Alla har vi väl kikat in hos någon keramiker som gör asfula grejer som kan vara både dåligt drejade och  vara allmänt lågkvalité, men som säljer som smör ändå.  Då är ju frågan om kvalitén bestäms av att den personen säljer massor varje år, och därför gör bra grejer, eller om  det som säljer = skit. Varken eller,  eftersom frågan är så komplex. Hos dom som är kunniga köpare säljer ju kvalité och välgjorda saker alltid.  Men som vanligt får man väl se vem man riktar sej emot när man säljer sina saker. Om man gör stora skulpturer så är ju en marknad inte rätt forum för att sälja den, utan mer ett galleri men köpare som kan uppskatta det.

Sedan tror jag på att göra det man vill för att köparen ska kunna hitta det som dom inte visste att dom ville ha. Och om jag var styrd av att göra vad kunden efterfrågar så kan jag ju aldrig göra det?

Det går en gräns mellan de som inte är beroende av inkomsterna och de som faktiskt är beroende. Måste man leva på keramiken är det en självklarhet att tänka på vad som är säljbart annars blir det ingen mjölk. De som säger annat är inte beroende på riktigt. Vem har råd att fylla hyllorna i verkstaden på fastande mage ?

När man startar som ung idealist tänker nog många i stort ickekommersiellt men i takt med att banken ska ha sitt och inte minst om det skulle bli fler i familjen har man helt enkelt inte råd att strunta i vad som säljer. Likväl håller jag med dig om att det är egendomligt att det så sällan diskuteras öppet. Träffas man i mindre sammanhang tycker jag nog att de ämnena ofta är uppe men så fort man är några fler blir det plötsligt väldigt fult att prata marknad.

Jag tror att de allra flesta tänker i termer av säljbarhet för sig själv hemma i stugorna men sätter upp en ickekommersiell fasad utåt. Varför det är så … det hänger kvar sen gammalt, idealet om den fattige och hungrige konstnären som ändå lyckligt skapar underverk.

Klart att det är en kvalité att något säljer ! Inte en konstnärlig kvalité nödvändigtvis men det visar ju att skaparen antingen av en slump träffat rätt eller också att han/hon har lagt ner lite jobb på att analysera marknaden.

Kanske man inte diskuterar ämnet för att man vill ha ensamrätt om man skulle komma på något som säljer ? Det finns en inbyggd protektionism i branschen som gör att man går omkring och håller på sina kunskaper och erfarenheter.

Kanske man fruktar att alla skulle göra röda muggar med guldkant på om man kom fram til att det var det som marknaden ville ha ? Då blir man mer som en fabriksarbetare än en konsthantverkare …

Men är det inte så att man håller på med keramik för kärleken till leran i första hand och då vill man hellre vara kreativ och nyskapande än krasst marknadsanpassad produktionsenhet ? Det är den ständiga konflikten det ….

Jag håller inte med om att försäljning, marknadsföring osv diskuteras sällan. Fast jag vet inte vilka branscher du jämför med Hanna? I en porslinsfabrik t.ex så är väl den allt överskuggande huvudsaken att produkten är kommersiell. Så är det väl knappast för någon konsthantverkare. De flesta (alla?) konstnärer och konsthantverkare jag känner funderar mycket över hur man ska sälja sina saker.

Fast det är förstås en helt annan sak att diskutera rätt forum för att sälja än att tänka kommersiellt redan i tillverkningsprocessen. Lotta och Lars har redan sagt så mycket om konflikten mellan att arbeta kreativt och kommersiellt, så jag ger bara ett helt personligt svar: när jag försöker göra saker jag tror ska sälja - så går det åt, ja, ni vet vart. När jag ger blanka tassen i annat än att göra så bra saker som möjligt - så tycker folk om det jag gör.

Så för min del, mitt enda sätt att arbeta kommersiellt är att jag slutar tillverka de saker som inte säljer och fortsätter med de jag blir av med.

Hmm, jag kan inte läsa Hannas inlägg. Är det någon mer än jag som har detta problem. Alla andras inlägg kan jag läsa men Hannas inlägg är tomma. Mysko…

Ulle, samma här… Skumt, har aldrig hänt mig förr. Kikade i en annan tråd och där försvann Hannas text också… Vet inte om det är synd om Hanna eller oss? Eller allihop?

Detsamma gäller mig…alla Hannas inlägg är blanka i alla trådar…?

Hanna är upprörd över något på en av de andra sajterna. Det kan ju inte vi göra något åt . Vi har ingenting att säga till om på de andra sajterna.

Hur som helst är det bedrövligt att förstöra för alla andra på denna sajten genom att göra många diskussioner oläsliga. Ingen som längre förstår vad någon svarar på eller vad frågan var.

Jag tycker det är så dålig stil att bete sej på det sättet. Är man upprörd på något som hänt på en annan sajt så får man ta det med dom ansvariga på den sajten och inte hålla på och förstöra massor av trådar här.

Bedrövligt Hanna!!!

jag har bestämt mig för att bara göra sånt som jag själv skulle vilja ha hemma,orka se år ut och år in.Försöker skita i det kommersiella och ja det funkar ganska bra ibland iallafall…Näe det finns nog helt enkelt inget enkelt svar på frågan.Eftersom jag inte behöver överleva på min keramik och har ett annat jobb i botten så kan jag ju kosta på mig att göra sånt som jag vill göra.Sen är det kul om man säljer …

8, Jag förstår inte riktigt, är det så att Hanna blivit sur på någonting på någon annan sajt och därför gått in här och raderat alla sina inlägg ? Eller är det någon annan som har tagit bort det hon har skrivit ?? Vad det än är som har hänt så är det ju j-ligt trist att sitta och läsa gamla trådar där man inte fattar någonting för att inte all text finns.

#10. Avalon, det är exakt det som hänt.  Se tråden "så oerhört tråkigt".