Hälla ut direkt i avloppet ska du nog helst inte göra med någonting, inte ens lervatten. Det kan lätt bli stopp. Glasyrämnen ska man alltid lämna in till återvinninsstation, även glasyrrester och det som hamnar i slamavskiljaren. Även om dom inte är direkt farliga i små mängder så är det inte bra om det går ut i naturen.

Vi har byggt en egen slammavskiljare nu (en stor tunna med slang längst upp, vidare till en mindre tunna, också med slag längst upp för utlopp till golvbrunn.) Meningen är att det som samlas i botten skall lämnas till återvinningsstation regelbundet och att vattnet längst upp är så fritt från farligheter och lersmall som möjligt. Gamla glasyrer, engober och liknande, som vi inte längre vill ha, lämnas självklart till återvinningsstation sedan länge. Det många i vår förening (studiecirklar och kurser) emellertid inte verkar kunna så mycket om, är vilka ämnen som är extra farliga, som t.ex. koboltoxid. Jag tänkta göra en lista med dödskalle och varningstext om dessa ämnen, därav frågan om vilka det gäller. Ibland när vi köpt ny glasyr (ex. Lime från Cebex) så är den tydligen hälsovådlig, men det står ju inte vad den innehåller i detalj…

Svårt att veta då, tycker jag.

Gick in på Lars Tärns hemsida i går och botaniserade bland hans varor. Såg då att han har märkt upp flera råvaror som är giftiga. Kanske det kan vara till hjälp.

Det med att samla resten i slamavskiljaren fungerar bara om man inte använder vattenlösninga ämen.  Metallsalter som nitrater, sulfater, clorider t.ex. de fastar inte alls med den metoden.

I Anders Fredholms glasyrbok står det en del om olika ämnens giftighet. Boken kan köpas via hans hemsida.

Själv väljer jag att se det som något positivt ( ialla fall för giftproblematiken) att min verkstad är så "lågbudget" att jag inte har avlopp.  Allt som är bemängd med glasyr som innehåller giftiga ämnen diskar jag  i en separat "glasyr-disk-hink" og den tömmer jag efterhand över i en stor plasttunna. Jag snålar med att tömma hinken så inte tunnan blir full för fort.  När det är dags att tömma tunnan tillsätter jag först en kemikalie som reagerar med de vattenlösninga metallsalterna och får dom att fälla ut.  Sen filtrerar jag soppan, lämnar in slammet till kommunens miljöstation och häller ut vattnet.

Lite bökigt kanske, men tunnan vlir faktiskt inte full så snabbt och det känns bra att veta att man inte ställer till med något.

Vore intressant att höra om någon hittat en smidigare lösning!

En variant jag funderar på är att helt enkelt gå över till att inte använda sånt som är giftigt för miljön.  Gilla de färger man kan få utan de värsta ämnena… mennnnnnnnn

Om man har en sån tunna med allt avfall i dunstar ju vattnet så det borde bli ganska koncentrerat. En fundering jag haft är om det är så bra att det står och dunstar inomhur, för husets skull… kan det inte bli för fuktigt? Jag har drejskivan i källaren och brukar låta drejvatten stå emellan gångerna + att leran torkar där nere. En sak som är bra är iallafall att det inte torkar så fort.

Min tumma står ute. Bor på landet och har verkstad i ett gammalt uthus.  Har lock på så att inga smådjur ramlar i så det dunstar inte heller.

…men tillbaks till koboltoxid, igen…

Hur farligt är det? Det ingår ju i en massa recept på glasyrer. Kan någon förklara det här med att det går genom huden…? Vart tar det vägen sen…? Och vad händer i kroppen då…? Eller om det hamnar i avloppet…vad händer i naturen? Är det helt ofarligt när det ligger som vacker klarblå färg på färdgbränt stengods?

Har försökt att googla mig fram till något, men hittar inget i klartext. Någon kemist i forumet som kan detta?

Jag är verkligen ingen expert, men jag har läst på det här forumet att kobolt går genom huden. Det förvånade mig, för jag har lärt mig att vattenlösliga koboltsalter gör det, men inte koboltoxid och -karbonat? De är iaf, som många andra pigment, allergiframkallande! Illa nog…

Jag har heller aldrig hört talas om någon som blivit koboltförgiftad av att använda blått bruksgods!

Enklast är att behandla allt som potentiellt farligt för miljö eller hälsa. Dvs, använd alltid mask när du handskas med torra material, alltid handskar när du kommer i kontakt med materialen. Tvätta händerna innan du går på toaletten, ät, drick eller rök inte där du har materialen… Våttorka arbetsytor och golv…

Här finns en tråd om gifter i glasyrer. Tror inte det kom till något slutgiltigt svar där heller tyvärr!

 Säger som lr, jag är ingen expert heller.

Huden är vårt största organ i kroppen.
Du kan få medicin som ska smörjas in och det tas upp av huden.

Det finns flera sidor på nätet för de som är mer intresserade av olika farliga ämnen och hur man beter sig för att skydda sig mot dem.

Sök på "farliga ämnen kobolt huden" t.ex….

 När det gäller ämnen som har salt i sig så gissar jag att det har med kroppens osmotiska tryck att göra.

Har för mig att vi gjorde ett expriment i skolan där man ställde två glas vatten bredvid varann och bara det ena var tillsatt en mängd salt, så kommer det dagen efter att vara lika mycket salt i båda glasen.  

Nåja, den som söker finner och nu måste jag dra iväg till jobbet.

//J

Inte heller jag är kemist även om det ingick en del kemi i min utbildning. Men jag tog kontakt med en kemist på yrkesmedicinska kliniken i Örebro och fick följande svar:

Den absolut största risken är inandning, altså att man får koboltdam i lungorna. Lungorna yta är 60-70 kvadratmeter medans huden bara är ca 2 kvadratmeter.  Koboltdam i lungorna upprepade gångar kan i längden ge allvarliga lungskador, "förtätningar i fibros…" och kobolt dödar makrofagerna som är lungorna renhållningsceller. Man får altså problem att andas! Hantera pulver försiktigt, andningskydd!

De håller på med studier av om hurvida cobolt kan gå genom huden. De missstänker det är så, men troligen i ganska små mändgder.  Vissa föreningar är mer benägna än andra,  små molekyler och lättlösliga salter (nitrater och clorider t.ex.) tar sig lättare genom huden. Handskar för säkerhets skull, men inte alls så riskfylld som dammet i lungorna.

Colbolt lagras i kroppen och kroppen gör sig endast långsamt av med det.

Vissa kan få allergiska reaktioner.

 Min biologkollega hälsar detta: Lättlösliga koboltsalter är jättefarliga för diverse vattenlevande organismer, så håller man på med nitrat eller clorid ska man absolut se till att inget hamnar ute i naturen.

Pyromanen , bra inlägg  jag kan bara tillägga  att Kromoxid är jättefarligt för miljön, det räcker med väldigt liten mängd för att helt döda en sjö, och silvernitrat också. Så häll för sjutton inte ut dom i avloppet utan använd alltid uppsamligskärl.

Väldigt intressant, pyromanen. Jag försöker att använda mask alltid när jag blandar dammande material men ibland glömmer jag det. Det är nog lättare att komma ihåg när man vet varför och inte bara "för säkerhets skull".

Hittade en länk: www.ceramicstoday.com/articles/toxic_materials.htm " rel="noopener noreferrer" target="_blank">http://www.ceramicstoday.com/articles/toxic_materials.htm (hur markerar man denna som länk?) Tyvärr på engelska, men den verkar seriös och med vidare länkar till artiklar om de olika ämnena. Fram med ordboken… Tack för alla bra svar och inlägg! //Mette

Mette, jag gick in och pillade i ditt inlägg så man kan klicka på adressen, hoppas det var okej?

Så här gör du iaf: Titta på symbolraden där du skriver ett inlägg. Där finns en länksymbol. Om du klickar på den poppar det upp en ruta där du klistrar in adressen. Länkar du till en annan sajt, bocka för 'öppnas i nytt fönster'. (Annars öppnas sidan i den här spalten)

Var det tydligt? Det är frustrerande svårt att formulera en enkel förklaring!

Det var en jättebra länk förresten!

Du glömde en enda liten detalj lr :) Man börjar med att skriva namnet på länken och markera det. Sedan gör man som du beskriver.

Godsagare:  Jag fattade inte riktigt hur det kunde hoppa över salt från ett glas till ett annat, men det verkar ju väldigt praktiskt om man skall göra mycket saltgurka! Bara rada upp burkarna å vänta då!

Nå, ett annat ämne som är väldigt farligt att hantera är annars bariumkarbonat! Det finns i en del glasyrrecept, och skall hanteras mycket varsamt! Inandning av dammet är inte alls bra, och att svälja så lite som 1 gram kan vara direkt dödligt! (Länk -på norska tyvärr, men hittade ingen annan just nu) Har du ett recept med bariumkarbonat kan det vara läge att byta ut det mot bariumsulfat, som är betydligt trevligare att handskas med. (ca 20 % mer sulfat än karbonat mellan tummen och pekfingret) -Barium är dock ett knepigt ämne som reagerar mycket med allt annat som ingår i glasyren, så det är inte säkert att man får exakt samma resultat med sulfatet som karbonatet. Som vanligt är det trial and error som gäller i glasyrvärlden…

(ps. Pasta Carbonara skall fortfarande vara tämligen ofarligt har jag hört! )

lr #14:

Jag använder en Apple iMac och browsern Safari. Bytte just nu till Firefox, och där fanns symbolraden som alltså inte syns alls i Safari…! Något för detta forum att fixa till kanske…? Ang. giftigt bariumkarbonat, så förklarar ju det varför Cebex limegröna är hälsovådlig. På annat ställe i detta forum står ju just att: Krom i bariumhaltig glasyr ger riktigt klar lime. Varför är alla kul färger så giftiga? Gör just nu en egen sammanställning på farligheterna för att sätta på väggen bredvid alla våra kemikalier i kurslokalen. Lägger även denna lista på vår hemsida. Länk kommer när den snart är klar. Vore tacksam för "korrektur/synpunkter" då.

Om giftighet: I stort sett alla ämnen man använder i keramiksammanhang är mer eller mindre "giftiga", eller i alla fall ohälssosamma egentligen.

Aldra farligast är det om man inandas det !

Därför är det en god ide´att alltid använda mask när man blandar glasyrer, att håla väldigt rent i glasyrrummet, att alltid torka av med vatten etc. det är också viktigt att alltid tvätta hander mellan glasyrarbete, och matintag, eller rökning. (altså inte ciggen i en askopp vid sidan av bariumsulofaten, och en rågbrödmacka ovanpå coboltbyttan…… Samma sak när man gör engober.

Det är emellertid inte bara glasyrmnaterialet som är farligt att inandas; leran som ligger på golvet blir också farligt att inandas, när det blir torrt, och virvlar upp i luften. Därför: aldrig sopborste i verkstaden !

Rengör med vatten ! Det är faktiskt mindre farligt att låta leran bli ligande på golvet, än att sopa efter sig varje gång.

Men när det är sagt är ju saker OLIKA farliga. Tungmetaller lagras ju i kropen, oavsett om du har andats in dem, eller svalt dem.

Inandningen av mineraler kan förorsaka stenlunga och liknande saker. bly används ju inte lika mycket längre, men den som inte är klar över vad bly kan ställa till med, bör läsa Jack Londons "avgrundens folk" Där finns en beskrivning av akut blyförgiftning. Har man läst den slutar man att vara oförsiktigt med bly !

Jag tror inte att lera är skadligt om man skulle "råka" svälga en skvätt (hur dent nu skulle gå till….) de RIKTIGT farliga ämnenena brukar vara försedda med varningar från Ceramas sida. Vissa ämnen kan uåtas genom huden, och orska illamående. Men det är inte nödvändigtvis särskiljt farligt på sikt.

Och så ska det tilläggas, att när man talar om farlighet i samband med glasyrmaterial, så är det ju inte så att man går och blir dödsjuk, efter att ha intagit något, eller några gram av det ena eller andra. Faran ligger framför allt i regelbundet återkommande kontakt med ämnet i fråga. Det är oftast tal om att man mer eller mindre dagligen genom många års tid varit utsatt för kontakt med det goiftiga ämnet i fråga.

Så om man uprätthåller en någelunda aceptabel arbetshygien så är det ingen större anledning att oroa sig om man inte arbetar dagligen med det i alla fall.

Vi är många som arbetat kontenuerligt med glasyrer i åtsilliga år, utan att bli skadade, och det gäller både proffessionella, och amatörer.

Det kan inte undgås att man kommer att ha järnröda händer, och kobolt under naglarna, en gång imellan efter att ha doppat med bara händerna, eller ha spille under engoberingen.

Själv har jag tillochmed pövat att vara kritvit av glasyrpulver i hela ansitet (utn mask) efter att ett ritblock fallit ner över några högar med upmätt glasyrpulver ! (Det är inte en uplevelse jag rekomenderar någon att eftersträva…!)

Sen är det ju också skillnad mellan om en ska är farlig i direktkontak med själva ämnet, och om det är farligt i mindre koncentrerad mängd, sedan krukan blivit bränd, och ämnet kanske dessutom reagerat med ett annat ämne, med helt andra egenskaper.

Även om cobolt skulle kunna gågenom huden i ren form, så är det ju inget som säger att två procent av ämnet i en glasyr, eller engobe, skulle junna frigöra sig från krukan, ocyh tränga in genom huden, eller att den även om den gjorde det, skulle kunna åstadkomma någon skada……

Jag tror man ska använda VÄLDIGT mörkblåa skålar VÄLDIGT flitigt, innan man tog skada av det. Inte ens citronte ur blåa muggar tror jag är någon större risk egentligen. Bly är ju broblematiskt på det sättet (Man kan bli förgiftad av att exempelvis citronte frigör bly från tekoppar, om man dricker det ofta.

Därför är bly som bekant också omgivet med väldigt starka restriktioner, och man får heller inte sälja blyhaltiga bruksföremål hur som helst. (lyckligtvis) Det samma gäller exempelvis kadmium. (Som annars ger vackra färgstrålande knallgula och stoppröda nyaanser - särskiljt snyggt i gamla Blyglasyrer !) *S*

Så jag tycker man ska vara upmärksam, och iakta en viss försiktigthet. men jag tror inte att det finns någon anledning att bli "hysterisk", eller oroa sig i onödan.

Emellertid tror jag att det just bland keramiker ofta finns en viss överrepresentation av mäniskor som gör sig en hel del tankar om hälsa och miljö etc. (vilket givetvis är utmärkt !) Jag tror därför att problemet ibland får lite större propotioner än vad som är helt befogat.

I många större städer utsätter man sig ju exempelvis för en minst lika stor hälsorisk, när man inandas luften omkring de kraftigast trafikerade gatorna. själv har jag inte blivit sjuk av kontakt med glasyrmaterial (ännu) Men däremot av de gifter som jag fått i mig  när jag druckit  vanlig mjölk ! (enligt en läkare, som undersökt mig)

Men visst ska vi vara upmärksamma på det……..

Och som sagt, tidigt i inlägget, den där giftpinnen som inte ska ligga och pyra vid glasyrämnen…. Den är väl den största hälsofaran!! Det är många som blossar utan större eftertanke. Inklusive jag själv tills för fem år sen..

puttar upp denhär som komplement till nya verkstadshygientråden

Efter ha läst denna tråd borde jag va död för länge sen*L*

I säkerhetsdatabladen som leverantören tillhandahåller, finns en punkt som heter "klassificering". Där hittar ni s.k. R- eller S-fraser för det aktuella ämnet.

Det kan t.ex. stå R20, R35 eller liknande.

R-fraser = Riskfraser

S-fraser = Säkerhetsfraser

Fraserna beskriver PÅ VILKET SÄTT som ämnet är farligt.

Se bifogat EXEMPEL på hur det kan se ut. Titta under "klassificering". Där står både märkningssymbol och aktuell "fras".

Nyckeln till R- och S-fraserna kommer i nästa inlägg, eftersom det bara verkar gå att bifoga 1 fil i taget.

Och här kommer nyckeln till "fraserna"

Skriv ut och spara, och använd när ni läser ett säkerhetsdatablad.

Dolomit60, jag tillhör de mer hysteriska keramikerna, jag känner mig väldigt väl till mods efter att ha läst ditt inlägg.

Den här långa artikeln hittade jag.Om kobolt.

http://www.ceramicstoday.com/articles/zamek_cobalt.htm

Ett sätt om man inte vet om ett ämne är giftigt eller inte är ju att behandla alla ämnen som om de vore giftiga, då bör man ju vara i säkerhet. Jag kan berätta att jag, av helt annan orsak, blev tvungen att göra en lungröntgen och tänkte att "nu hittar dom väl en himla massa skit där", men se där var det rent och jag har jobbat med keramiken i 30 år och alltid använt andningsmask när jag hanterar  torrt. Så det lönar sig att bry sig om sig.

I början av tråden talades om glasyrrester. Jag använder en sån där omtalad tunna som jag sköljer allt med glasyr på. En gång om året, efter jul eller efter semestern, brukar jag tömma (då har det satt sig bra). Sen lägger jag det hela i cylindrar som jag drejat speciellt för detta och  bränner efterhand när jag har plats. Man kan fylla mycket i en cylinder utan att det blir några otrevliga överraskningar typ att det skulle puffa iväg glasyr på något jag är rädd om. På det här viset har jag full koll på mitt avfall och behöver inte lämna något till avfallstation. Där kan de inget annat göra än att skicka det på lagring och det känns inte bra att bidra till detta.

Angående bariumkarbonat kontra bariumsulfat ska man tänka på att sulfatet är lika giftigt som karbonatet när man bränner det. Alltså ångorna är väldigt otrevliga.

#27: Om man lämnar in rester till en affallsstation och deklarerar  vad det innehåller då lagras det inte utan skickas  vidare till destruktion hos nåt som heter Sakab.  Det som är kruxigt är att man får bara lämna sånt kostnadsfritt till kommunens station som privatperson, är man företagare ska man själv betala destruktion vilket kan vara väldigt dyrt, men för alla hobbysar funkar det.

Sen detdär med att det har "satt sig" det gäller bara om man inte använder lättlösliga saker som nitrat, klorid, sulfat mm. Sånt sjunkar inte utan är jämt fördelat i vattnet. Men gör man alla glasyrer och engober själv så man vet vad som är i och enbart använder oxider, då funkar det.

Jag måste erkänna att jag inte är fullständigt uppdaterad, men när jag för ett antal år sen var mer engagerad i miljösammanhang var det så att Sakab också till stor del bara lagrade grejer. Det finns stora begränsningar för vad man kan göra med olika gifter och jag inbillar mig att mitt sätt att bränna glasyrresten är minst lika bra som det som Sakab kan åstadkomma. Man får ju ut en del i luften men det får man ju när man bränner sina riktiga grejer också. Det gäller att inte bli knäckt av allt svårt utan se det som en utmaning att hitta lösningar.

Det där med vattnet och vad det kan innehålla är ju som du säger- det är bra att själv ha koll. Amoniak lär ha en egenskap som gör att det fäller ut olika substanser. Vet du mer om det och vad är det för en kemikalie du använder?

För att komma ifrån problemet kan man ju låta bli att hälla av vattnet till avloppet och istället ta det i hinkar medan man tömmer ur glasyrgojan. Sen kan man hälla tillbaka det begagnade vattnet igen. Då får man ju en någorlunda sluten process.

#29. Fördelen med ditt sätt är ju att du själv har kontrollen och vet vad som hänt med dina egna kemikalier. Förhoppningsvis så är sakab proffs och gör bra, men man har ju inte själv kollen.  Du har säkert rätt i också att en stor del lagras i dammar mm, för att det är för dyrt att rena ämnenea så de skulle kunna återanvändas.

Har hidtills bara behövt tömma min glasyrtunna en gång (på ca 3 år), På botten låg ju det allra mesta, det som inte är vattenlösligt. Vattnet över tillsatte jag natriumsulfid för att fälla ut lättlösliga metallsalter.

Några saker skulle säkert fälla ut med ammonik, men jag är för dålig på kemi för att kunna säga om det skulle funka för glasyrtunnan.

Funderar fortfarande på det med att helt enkelt sluta med alla giftiga saker. Man kan ju göra jättefint med bara kaolin mm…..

Ja, särskilt om man kör med Reduktionsbränning! I elugn blir det lite torftigare.

onekligen

#30 vad händer om man helt enkelt låter vattnet dunsta? blir salterna kvar på botten då?

#30 Jag tror att t.ex. koppar bildar lösliga komplex med ammoniak, skulle inte funka, natriumsulfid är nog det bästa jag kan tänka mej.

Sen tror jag inte vi helt ska glömma zinkoxid som ju finns i ganska höga halter i t.ex. Kristallglasyrer som ju är ganska populära, zink är också giftigt i större mängder, svetsare som svetsar galvaniserad plåt suger i sej en del zinkoxid och kan då få nåt som kallas zinkfrossa.

#11 lotta2, jag tror att man ska skilja på kromoxider, det finn en grön kromoxid som är olöslig i vatten och troligen inte så farlig, sen finns det krom(IV)oxid som är extremt olämplig att få i sej, bl.a. cancerrisk, tror det var den som Julia Robertsfilmen "Elin Broncowich" handlade om…

Man kan testa att göra  Sinderclay 20% glasyrrest

 Ball clay   150

Torr lera    650

Glasyrrest  200

Bränntemp: 1180 c

Det går  säkert att blanda på olika sätt  beroende av vad man har hemma.

Markplattor gjorde de på Formakademin och receptet kommer också där ifrån.

putt

Tack pyromanen! Ska lusläsa

Pyromanen jag har tagit del av det mesta av vad som skrivits i den här tråden och jag fastnade för det faktum att du inte har avlopp i din keramikverkstad. Jag har nyligen inrett en liten verkstad i det som också fungerar som mitt och en till formgivares kontor. Jag har delat av ett stort rum så att en mindre del är min lilla verkstad. Det är därför viktigt att inte verkstadsdelen gror igen för mycket men samtidigt har jag kännt att jag spolar ut för mycket lerslam i avloppet.

Men hur klarar du dig utan avlopp?

Sköljer du då av alla redskap i din utomhustunna eller hur gör du?

Jag jobbar mycket med dekorering och efter att jag har läst här så skall jag genast skaffa en tunna för allt penselsköljningsvatten och glasyrrester, men jag tycker ändå att det verkar vara väldigt svårt att inte bara kunna spola av saker och ting.

#39 Ja jag kan då avslöja att vatten och avlopp är två av dom sakerna som definitivt ska finnas i min nya verktad .

Jag gör så att när jag bara jobbar med lera då diskar jag i hinkar och slänger vattnet utanför dörren i en buske.  När jag glaserar använder jag tunnan.  Jag håller inte på att glaserar lite då o då utan glaserar allt till en ugn full under ett par dagar koncentrerat inför en bränning.

Jag vill nog hävda att t.ex. krita, kaolin, kvarts och fältspat är helt ofarliga för miljön, men såklart inte bra att andas in. Det gäller flera andra också, blir för mycket att rabla!

#4: använd samma burk/spann till en och låt den stå så att oxiden bara blir kvar till sist så kan man använda den igen