
Blålera
På vissa öar ute i Stockholms skärgård kan det finnas sk Blålera längs stränderna. Man upptäcker den oftast när man går barfota längs vattenbrynet och botten känns "gungig".
Går denna lera att använda när man gör keramik eller är det för dålig kvalitet på den? Annars vore det ju härligt att kunna göra till exempel tekoppar med lera från en plats man tycker mycket om…
Mvh // Staffan
Jag vet att det går, men inte helt säker på hur man gör??
Jag tror leran måste rengöras, silas, sen får man leta efter en passade bränntempratur.
Jag har testat att gräva egen lera vid några tillfällen. Första gången tog jag upp Blålera från botten när jag badade ute i skärgården. Den var kladdig och svår att forma, men jag lyckades till sist åstadkomma en liten skål som jag brände i lergodstemperatur. Den blev ljust röd till färgen och annars precis som köpelera.
Det är helt vansinnigt att gräva egen lera, tycker jag - en massa arbete när man kan köpa leran färdigberedd. Men det är en skön känsla att ha popcorn i en skål gjord av lera från sjön där man badade som barn.
Skålen på bilden har jag gjort av lera från Grundträsket där hemma.
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
Vad fin den blev (särskilt med tanke på att leran var "svår" att bearbeta). Och visst, nog är det en speciell känsla när man ser resultatet men knappast värt besväret (jag har fortfarande kvar lera som vi tog då, den måste "renas" från sand - någon gång)
Maja
Jag har också kvar litet, men den tänker jag blanda med aska från landet och av det göra en askglasyr. Jag fick tipset att ta med mig litet till glasyrkursen i januari för där har man tydligen möjlighet att testa en hel del.
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
Ungefär lilka jobbigt som att gräva sin egen lera verkar det vara att blanda till den av olika "ingredienser". I alla fall om man ska tro lr som har gjort ett försök
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
Tja, det finns inte alltid genvägar ../ maja

Jag har tagit upp Blålera i skärgården, torkat den, slammat upp och silat den och sen använt den som engobe. Det blev en fin gul färg, lite fläckig (trots silning) jag la en transp. blank glasyr på, ska ta en bild och skicka med senare. Tyvärr började engoben lukta ganska illa när den stått ett tag så jag slängde den. Får gräva upp mer men tar nog inte så mycket nästa gång.

Jättefint! Man blir så sugen på att gräva…
#10 Lewe, det var fantastiskt fint med de där fläckarna och den milda gula färgen. Är det lergodsglasyr eller stengods?
Förut sålde Keramikexperterna en oslammad lergodslera som var otroligt vacker. Den sprack och blåsade sig lite i bränningen, och fick ett kalklager om man inte glaserade. någon som vet om man kan få tag i oslammad lera någonstans? (Nej, jag kommer inte att gräva egen!)
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Det är en blank transp stengodsglasyr ovanpå "blåleran". Konstigt med alla prickarna
jag var ju "så" noga när jag silade blåleran, men jag tycker nog att det var ganska fint ändå. Måste nog gräva upp ny i sommar!! Undrar om den blir lika??
Avalon, jag kan göra av med det! Vad har du använt det till själv? Som engobe eller till drejning..? Blev sugen på att ha det som engobe också när jag såg LeWes fina päron. (Kontaktar dig!)
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

lr, jag har inte använt så mycket av det faktiskt. Jag slafsade upp en hög på drejskivan direkt när vi hade grävt upp det och drejade en skål som jag skröjade (blev ganska mörkt terrakottafärgad), sen har jag haft lite som tätning på en rakuugn…har faktiskt inte ens tänkt på att man kan ha det som stengods engobe o det kommer nog inte bli av heller.

Här talas det mycket om att "slamma" lera. Hur gör man det?

Det är väl när man blöter upp leran igen, efter att ha torkat den ?
I skagen i Danmark hälsade jag på hos en keramiker och han använde blålera färdigköpt så man behöver inte ha allt det jobbet med att rengöra och sila etc
Cerama säljer tror jag.
Jag köper både slammad och oslammad hos Cerema.

Lokatta keramik, som säljer fyleleran har även en blålera- gottlandslera. Har köpt lite som jag tänkte pröva lite med, men har ännu inte kommit till skott.

Men det är ju en grej med att gräva upp det själv oxå, som staffan skriver så är det ju coolt att kunna dricka ur muggar gjorda av lera från favoritplatsen t.ex.
Jag har testat två gånger med lokala leror:
Ena gången skulle min hyresvärd gräva för en utvändig källartrappa och jag tog hand om ett par kilo lera. Drejade ett par blomkrukor som fortfarande hänger med
Den leran var ganska ren i sig själv och blev en fin mörk tegelröd. Tror att jag slammade och siktade leran, men kommer inte ihåg säkert.
Andra gången var det släktingar som grävde för nytt avlopp. De bor ganska kustnära och det märktes, för leran var full med snäckskal som var ganska jobbiga att sikta bort först. Antagligen fanns det salter i också, för den blev lite vitflammig efter bränning. Den gången gjorde jag spillkummar som var engoberade och glaserade invändigt. Det var dock väldigt mycket jobb, så det är inget man gör mycket av, men kul att testa.
Le mera me lera! 🙂
www.kajsaskeramik.se
Ännu ett av de allra första inläggen på keramiksajten. Jag sitter och minns.
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
