Har jag aldrig hört, varför skulle det vara så?

Det finns väl inga förbud inom keramikhantverket……om ditt sätt att jobba fungerar, fortsätt med det…

Jag tycker inte att du bryter mot någon "regel"….tvärtom kan man önska att fler börjar experimentera med skröjtemperaturen för att lösa glasyranpassningsproblem på lergods…

Enda "faran" med hög skröjtemperatur är om leran blir så tät att glasyren får svårt att suga fast….men i ditt fall fungerar det tydligen…

Tack. Kan det vara så att det fungerar för att det är ler- och inte stengods? Så här blir det t.ex.

Ja, med stengods blir det ju galet för då sintrar ju godset så att glasyren inte sugs fast vid glasering (självklart).

har för mig att det är samma princip man använt på porslinsfabriker?  Först bränt till hög temperatur utan glasyr, sen glaserat och bränt vid lägre temp?

Jag har hört destamma men jag tog aldrig reda på hur det förhöll sig. Om det stämmer - varför gjorde de det?

Tror det var för att man ville göra så himla tunna porslinskoppar t.ex. så man var tvungen att bränna dom i nån sorts formar för att de inte skulle tappa formen i bränningen till hög temp…och att man förstås inte kan ha sakerna i en form med glasyr på, då skulle de ju klistra fast….   (jag är inte alls säker på att jag minns rätt)

#7 Du har alldeles rätt!

#7 Då förstår jag bättre. Har själv sett hur lätt tunt porslin tappar formen. Undrar hur de gör/gjorde för att glasera sedan?

Royal Copenhagen bränner i alla fall fajans högre i skröjen och lägre i glasyrbränning. Porslinet tror jag inte de gör det med då de glasyrbränner til nästan 1400 grader. De fina tunna kaffekopparna bränns upp och ned på en välvd yta som gör att koppen håller sig rund. Sedan poleras den oglaserade kanten.

Vid lergods ser jag alltid till att skröja högre än vad jag glasyrbränner. Detta för att leran ska vara helt färdigkrympt och jag slipper en hel del "pling-pling" efteråt.

Är det inte lite mysigt med "pling-pling"??!?

Ett benporslin bränns högre första gången men det är för att det nästan smälter och så måste man bränna det i form, så det går naturligtvis inte att glasera då. Sen glaserar man vid en temperatur som massan tåt att stå för sig själv. Normalt fältspatsporslin är det inte fallet där bränner man glasyren så högt som möjligt därav den fina kvaliteten på sådana glasyrer.

Per

Massan tål och inte tåt